Dreams Begin

Januari

Den andra Januari begav jag mig till varmare breddgrader, närmare bestämt, till Teneriffa. Där var så oerhört vackert och aldrig tidigare någonsin i mitt liv att jag vandrat så mycket.
Februari

Vi kände februaris första solstrålar värma våra kinder och kaffekoppar värma våra händer nere i Norra Hamnen, gick en vinterpromenad vid havet och frös till is, vilken vi tinade med lite varm choklad inne på Grand Coffee när mörkret lagt sig över Helsingborg.

Scones spontanbakades en jullovsmorgon...

Åkte till Söderåsen och åkte pulka med mamma och Jan, drack varm choklad och grillade (soja)korv. Där, i ödemarken, fann vi ett gammal skelett av en bil.

Jag, Anna och Josefine hade toblerone-fondue hemma hos Anna och det blev en kväll värd att minnas. Att spontant bestäma att vi ska göra fondue var nog det bästa valet vi någonsin gjort om jag ska vara ärlig. Vi drack så mycket kaffe, åt så mycket sött och skrattade så mycket att vi aldrig ville att kvällen skulle ta slut.

Vi åkte till Malmö och jag fick dricka ur världens största kopp på Waynes.
Mars

Dagarna blev varmare, så varma att man kunde byta jacka, eller till och med ta av sig jackan helt och hållet. Många dagar tillbringades i Norra Hamnen, för av någon anledning känns det alltid mest sommar där.

I cirka två minuter lämnar jag Anna på varma bänken med min kamera i fast hugg för att smyga in på en bars toalett. När jag kommer tillbaka ca två minuter senare står Anna upp med kameran och bredvid henne en äldre man med en systemkamera och ett oholyshitsålångt-zoomobjektiv. Mannen räcker fram en påse bröd mot Anna.
"EMELIE, du tar kameran!" säger Anna och trycker kameran i famnen på mig. Någon minut står jag och mannen ovanför bryggan och tar bilder på fåglarna som Anna, extremt ovilligt, lockar till sig med bröd. Anna som har fågelskräck.

Här stod vi ofta och väntade på bussen som skulle ta oss hem till Anna.

Jag var ännu mer nere vid havet och tog långa promenader i vårsolen.

Dessa två plus jag besökte Dunkers kulturhus när det hade öppet hus. Vi spelade marimba, åt äppelpaj och gick på slowmotion Phax föreläsning där alla fick lära sig breaka om de ville och Phax talade om att allt är möjligt att uppnå om man bara övar.

Röjde undan i min farfars lägenhet. Han har så många böcker att man kunnat elda en majbrasa med dem.


Vi hade en liten Photoshoot i Pålsjö skog.

På den tiden bodde morfar fortfarande i sitt radhus. En dag kom jag dit och kollade igenom alla hans fotoalbum och insåg att han varit en av de bästa fotograferna jag vet.

Gott nytt år era gamla getter! Idag ska jag bara sitta hemma och ta det lugnt, eller, nej. Men jag ska ta det lugnt på festen! Eller. Nej. För det är ju som man bruka säga om Las Vegas - det som händer på nyår, stannar på nyår.

Ta't lugnt! Eller nej.

Precis när man tror att julen är över för att inte återvända förrän nästa år, vilket känns så himla tråkigt så att man nästan blir arg, precis då får man smått överraskad en liten extra jul.

Efter att ha delat ut reklam i tre kalla timmar hämtade Jerry upp en sliten jag och syster för att åka iväg till Malmö där Susanne bor. Hon delar den sötaste radhuslägenheten beläget några meter från havet med sina två döttrar. På bilden, Jerry.

Jerrys flickvän Won följde med. Efter maten bänkade alla sig kring sofforna då pappa gjorde ett spel av att välja  nya glasögonbågar. Glasögonen hade han numrerat och alla fick vars en lapp där man skulle skriva, anonymt om man ville, vilken båge som var snyggast och näst snyggast. Båda mina nummer vann.

Matilda och Emilia. Håll utkik efter Emilia i filmen "Svinalängorna" som går på bio just nu! Hon har en liten roll och en replik där hon säger "Hon sa att hon inte ville" eller något sånt. Stolt!

Innan fikat smög jag, Matilda, Emilia och Julia in på Matilda och Emilias sovrum för att prata hemligheter.

Senare under kvällen gick vi fyra på bio och såg Narnia 3 i 3D. Ännu en gång gav 3Dn mig djävulsk huvudvärk.

Virveln tillhör marsvinet Sushi. Matildas bebis.

Pappa hade gett alla långkalsonger och svarta tröjor i julklapp så när det var dags att sova så såg vi ut såhär.

Morgonen startades med att fåglarna fick mat.

Under tågresan på väg hemåt lyssnade jag på Mumford and Sons och läste litegrand i Kärlekens Historia av Nicole Krauss. Nog världens finaste bok.
Förresten mår jag väldigt bra nu, men samtidigt inte. Har en klump i magen. Den försvinner inte.

I natt hade jag den mest underliga dröm jag haft på länge. Allting började rätt, men genom drömmens gång blev saker och ting alltför bisarra, alltför otäcka. Jag hatar när drömmar blir sådär. När det bara går utför. Fast en annan sak störde mig när jag vaknade, och det var att i min dröm hade jag kommit tillbaka till en stad jag själv skapat i fantasin. Låter helt flummigt men det är precis vad drömmar är: abstrakta.  I alla fall så återvände jag till en stad från en tidigare dröm. En stad som inte existerar i verkligheten. Intressant.

Julafton blev en sen historia. Somnade nog inte förrän vid tre/fyra tiden. Inte för att det skiljer sig så jättemycket från när jag bara under vanliga lov/helgdagar stannar uppe av ingen anledning till halv tre och inte gör någonting annat än titta på bloggar eller på dåliga tv-serier.
Vaknade alltså sent. Allting blev framskjutet idag och åkte inte iväg till Josefine förräns vid fyrafem tiden. Så jag tillbringade världens mysigaste kväll med en av världens finaste vänner.

Josefine hade hembakta kanelbullar hemma hos sig.

Försökte så gott jag kunde med att fixa så att lampljuset skulle bli smickrande. Ser dock på denna bild av mig att jag misslyckades.

Vackra Josefine.

Vi började baka kladdkakemuffins.

Men vi orkade inte hälla smeten i massor av muffinsformar så vi hällde det i en stor form istället. Hade den för kort tid i ugnen eftersom vi kollade på tiderna till MUFFINSEN. Kladdkakan blev en röra, men en god röra.

Norah Jones – ...Featuring <-- lyssnar på det här medans solen skiner in genom fönstret. Vill inte tänka på att den redan börjat mörkna. Trots att jag hade få förväntningar på gårdagen, julafton, också känt som årets mest överskattade dag, så visade sig den faktiskt bli ganska bra. Mysig. Ingenting överdrivet. Inga euforiska känslor eller obeskrivbar lycka. Bara mysig. Dessutom fick jag det bästa av tre världar kan man väl säga, då jag tillbringade julen på tre olika ställen. Fick smaka på både Irish Coffee och snaps för första gången (irish coffee smakar förresten precis som man tror - som spetsad latte. Snaps smakar diskmedel.) Kollade på en dokumentär rörande en familj ankor i Japan på tvåan ("Se så glad Shina blir när han sträcker ut sina vingar och flyger över vattnet!") eftersom det tydligen fängslade både Emelies pappa och morfar. Sen kan man säga vad man vill om julen, den handlar om gemenskap. För det var gemenskap som kändes starkast under den här julen, precis som under alla andra jular.


Min present till Emelie fint inslagen på Fröken Ethel, favoritbutik i Helsingborg för tillfället.

Först firade jag jul hemma med min bror Jonas, min syster Julia och min mamma. Vi åt ojulig lax som smakade gudomligt och såg på Kalle Anka med vit glögg.

Silkesbandet blev Emelies pannband. Underbart fint att tillbringa två timmar hemma hos Emelies mormor med Emelies familj som vanligt! :) trevlig tradition

Senare under kvällen åkte jag hem till mammas pojkvän Jan. Där fick jag mitt underbara nya fasta objektiv! Blev utom mig av glädje! De kommnde bilderna tog jag med det och jag måste säga att objektivet övergick mina förväntningar, dock inte vant mig vid att det inte går att zooma. Drar hela tiden i fokusen av misstag, om det fortsätter så här kommer jag ha sönder det under en snar framtid...

Här är Jonas!

I tisdags bänkade vi oss i kyrkan för att ta farväl av en lärare och ett tvåtusentio tillsammans.
Mariakyrkan är inträngt mitt på ett litet torg i centrum av Helsingborg, och det är först när man stiger som man faktiskt inser hur stor den är.

Efteråt satt jag och Anna länge på café Birger inne på biblioteket och åt sallad och pratade om hemliga projekt.

Här är jag i parken.

Roadhouze Records är ett riktigt häftigt ställe som säljer begagnade filmer, skivor och LP-skivor beläget på samma gata som vår skola. Där har de lyckats behålla den gamla charmen med att köpa skivor, den som försvunnit när all musik inhandlas (eller nedladdas gratis) från nätet. Dock säljer de inte presentkort vilket suger.

På kvällen begav Alexandra, Josefine och jag oss hem till Annas vardagsrum för att byta julgåvor. Det var ybermysigt och julstämningen var hög.

Alexandra och Josefine. Alla blev så glada över sina gåvor.

Alexandra blev väldigt glad.

Anna också och visst kan man skymta ett litet lyckligt leende? :)

Jag somnade under Polarexpressen och blev omedvetet fotad. Anna har verkligen förbättrats på kamerafronten men den här gången gick det bara inte med inställningar. Men man ser att jag sover och det är huvudsaken.

Jag ska läsa hela natten. Räkna hela morgondagen. Sen ska jag måla hela fredagen. Umgås med vänner hela lördagen. Fixa sånt som till varje pris måste fixas på söndagen. Önskar den här veckan allt ont, så länge det inte drabbar mig. Har ju redan fått mer än nog genom att drabbas av den här veckan. Faktiskt så är det jag hoppas mest på att jag efter mitt fall landar relativt mjukt.

Just nu är det enda jag vill att stänga in mig och bara kolla på film och dricka kaffe tills den här förbaskade PMS-deppet är över. Hoppas det regnar hela helgen. Hoppas det börjar snöa. Hoppas det blir storm. Snöstorm. Snälla låt det bli snöstorm.

Kvällsfika. Om något kan rensa hjärnan så fullständigt och sen fylla den med funderingar och tankar igen så är det kaffe sent på kvällen. Fullkomligt befriande. Eller inte.

Äntligen är det lov! Jag kan vila och sakta bli mig själv igen. Under de senaste veckorna har jag knappt känt igen mig, och det är ju aldrig ett gott tecken. Har lagt mig antingen för tidigt så att jag inte hunnit med läxorna eller för sent för att hinna med läxorna, gått upp alldeles för tidigt men trots det (nästan) lyckats hålla mig vaken under lektionerna. Veckorna har passerat i räser-fart och jag har velat lyckats med så mycket men inte haft orken att anstränga mig tillräckligt. Men NU så! Saker jag velat göra under några månader ska nu göras under en vecka. Älskar sånt här!

I fredags, efter ett misslyckande och en stressad sluta-tidigt-dag så åkte jag tillsammans med mina fina flickor till Malmö. Det blev shopping och fika - precis som det ska vara!