Knugen ställde sig på en platå i regnet med tusentals blickar riktade mot sig och sa fel namn på staden han befann sig i.
En onsdag utan inspiration så jag visar bara den bästa bilden jag har
Hur kan man inte tycka om er???
Bort med främlighetsfientlighet
Någon gång måste folk börja acceptera Sverige som det är, ett land där alla inte har svenska som modersmål och där folk med olika ursprung bor grannar. Den del som röstat på Sverigedemokraterna måste förstå, vi är alla här och vi måste hjälpa varandra istället för att skapa större glapp mellan olika folkgrupper på grund av hat och trångsynthet. Vi måste visa respekt för människor som kommer hit från andra förhållanden.
Vi måste vara ett enat Sverige, och just nu måste vi ena oss emot främlighetsfientlighet.
Därför var jag med på en demontration mot Sverigedemokraterna måndagen den här veckan. För att visa min röst, vara en person till i myllret av människor. Önskar bara att fler kunde göra så, vara en person. Många är emot Sverigedemokraterna och tycker dessa är skitstövlar - visa det då! I en demonstration gör faktiskt en person skillnad, för det är enskilda personer som bildar massan som kan störta ett främlighetsfientligt parti.
En liten stund var Emelie och Hassan med.
Tanja var lite osäker i början men gud så duktig hon var som gick hela biten i jobbiga skor och fotade allt och alla med min kamera. Tack för bilderna, Tanjo!
Här är jag.
Gissa vilka som kom till festen?
På trappan upp till Kärnan stod den här mannen och höll ett vackert tal. Hörde sorgligt nog bara halva eftesom högtalarna inte funkade om man stod bakom honom. Hans tal var som ett kärlekstal till Sverige, ett Sverige som var lika mycket hans som mitt. Vackert.
Vi måste vara ett enat Sverige, och just nu måste vi ena oss emot främlighetsfientlighet.
Därför var jag med på en demontration mot Sverigedemokraterna måndagen den här veckan. För att visa min röst, vara en person till i myllret av människor. Önskar bara att fler kunde göra så, vara en person. Många är emot Sverigedemokraterna och tycker dessa är skitstövlar - visa det då! I en demonstration gör faktiskt en person skillnad, för det är enskilda personer som bildar massan som kan störta ett främlighetsfientligt parti.
En liten stund var Emelie och Hassan med.
Tanja var lite osäker i början men gud så duktig hon var som gick hela biten i jobbiga skor och fotade allt och alla med min kamera. Tack för bilderna, Tanjo!
Här är jag.
Gissa vilka som kom till festen?
På trappan upp till Kärnan stod den här mannen och höll ett vackert tal. Hörde sorgligt nog bara halva eftesom högtalarna inte funkade om man stod bakom honom. Hans tal var som ett kärlekstal till Sverige, ett Sverige som var lika mycket hans som mitt. Vackert.
Om en kopp kaffe kunde räddat mig.
Hej världen. Kan man tänka sig att den här veckan snart är över, och jag längtar inte. Längtar verkligen inte. Men just nu tränger jag bara undan problemen som komma skall och försöker fokusera på musiken. Eller något.
Suttit uppe alldeles för länge då jag måste hasa mig från sängen om exakt fem timmar och tretton minuter. Halsen känns sårig.
Nu slås jag av att det blivit så få fikabilder på senaste tiden! Åh, nej! Det måste verkligen ändras på.
Anna var så snäll för hon gick med på att dela en vaniljsnäcka med mig trots att hon var hungrig.
Så här arg blev jag när gubben i högtalarna talade om för oss att det snart var stängningsdax.
Det blev ju en väldigt frestande bild!
Suttit uppe alldeles för länge då jag måste hasa mig från sängen om exakt fem timmar och tretton minuter. Halsen känns sårig.
Nu slås jag av att det blivit så få fikabilder på senaste tiden! Åh, nej! Det måste verkligen ändras på.
Anna var så snäll för hon gick med på att dela en vaniljsnäcka med mig trots att hon var hungrig.
Så här arg blev jag när gubben i högtalarna talade om för oss att det snart var stängningsdax.
Det blev ju en väldigt frestande bild!
Taking all the pictures with the click, click, click, click-camera
Den här lilla sötisen får definitivt bli mitt nästa projekt. Ca 900 kr. Diana Mini. Känner att jag börjar tröttna på den ständiga perfektionen som medföljer med att ha en digital kamera. Nu vill jag ta det till en annan nivå, och göra saker och ting lite mer som de var från början.
Några exempel tagna med Diana Mini
![[diana+square.jpg]](http://1.bp.blogspot.com/_zJ6zdRxnutQ/SrazdQcjVtI/AAAAAAAAB7Y/eDoFX5drmaE/s1600/diana%2Bsquare.jpg)
![[diana+mini.jpg]](http://4.bp.blogspot.com/_M2RYkwIrWcw/Sy-v6y4PtaI/AAAAAAAAAS4/6SnEAlrs2Bo/s1600/diana%2Bmini.jpg)
Några exempel tagna med Diana Mini
we're waiting, that door, door won't open, dirt in the glares, smell of our hair, shoes we weren't wearing
På min dator har jag en mapp som heter "Artiste" och där samlar jag på mig bilder som jag inspireras av. När jag har ett antal bilder så samlar jag ihop dem till ett collage med hjälp av Picasa och sätter den som min bakgrundsbild på skrivbordet. Nu har jag haft samma bakgrund ganska länge och trots att jag älskar den så börjar jag tröttna, så jag skapade en till mapp i mappen "Artiste" - "Mer Artiste". Så nu har bildsamlandet börjat och snart får jag ett underbart vackert collage!
Citatet är sagt av författaren Ezra Pound och har en väldigt personlig betydelse för mig.
Bilderna är tagna från olika bloggar jag gillar, någon film här och var, och från slumpmässiga andra platser på nätet.
Citatet är sagt av författaren Ezra Pound och har en väldigt personlig betydelse för mig.
Bilderna är tagna från olika bloggar jag gillar, någon film här och var, och från slumpmässiga andra platser på nätet.
(som en diagnos av Nuläget i mitt liv)
Analys in i detalj (som en diagnos av mitt liv); Alltid dessa dalar, aldrig någon fast punkt, aldrig vila på riktigt. Antingen lyckas jag med ämnen i skolan utan det minsta ansträngning - svenska och engelska där jag flyter fram - eller så faller jag mot en klar vattenyta för att spräcka den med ett smärtande magplask. Så många misslyckande. Idag var ett misslyckande. Ett magplask, och ja, det gjorde så fruktansvärt ont. I magen, i hjärtat, i hjärnan, i alla de förväntningar jag haft på mig själv som jag nu tvingas omvärdera till framtida utmaningar.
Att ha skrivet på svart och vitt att man är absolut sämst är ingenting som får fötterna att hitta fast mark, tvärtom. Sånt får en att må illa, för man blir så himla förbannad på sig själv för att man är så otroligt dålig. Fy vad jag hatar matte. Fy vad jag hatar när jag måste resa mig snabbt ur leran där jag blivit smutsig och trampad på av egna fötter. Känner för något nytt och fräscht - MVG kanske?
sakta och försiktigt
När hösten kom var det som om Sverige drog ett stort, djupt andetag för att sedan sucka tungt. Färger, stress och kyla som smög sig tätt inpå en. Trängde undan kläder och känslor om sommaren. Sakta och försiktigt. 
O snart ska det bli texter
Jag funderade lite idag och kom fram till att jag snart måste ha ett inlägg med bara fina dikter och utdrag ur böcker. Jag tar ju tröst från texter och ibland så hittar jag några få meningar som beskriver mig så himla i detalj att jag blir alldeles gråtfärdig - så det finns folk som har exakt samma tankar som jag där ute! Det är så befriande att tänka så när man är lite nere. Att man inte är ensam om att tänka samma sak.
En liten komisk del av just det här:
Idag fick jag reda på att både jag och min kompis skådespelar på engelska när vi är ensamma själva. Det är en lite rolig egenskap och när vi pratade om det så skrattade vi så mycket att jag fick ont i halsen.
Om vi nu inte tänker på engelskt ensampratande så finns det en dam som skrivit väldigt fina dikter i sin livstid. Anna-Greta Wide heter hon och är just nu min favorit-lyriker. Just för att man kan känna igen sig i så många av hennes dikter. De handlar nämligen om livet - inte bara på gott och inte bara på ont. De handlar om helheten - bruten, granskad, korsad och ihopsatt igen. Hela livet.
Inte löften med möjligheter
En liten komisk del av just det här:
Idag fick jag reda på att både jag och min kompis skådespelar på engelska när vi är ensamma själva. Det är en lite rolig egenskap och när vi pratade om det så skrattade vi så mycket att jag fick ont i halsen.
Om vi nu inte tänker på engelskt ensampratande så finns det en dam som skrivit väldigt fina dikter i sin livstid. Anna-Greta Wide heter hon och är just nu min favorit-lyriker. Just för att man kan känna igen sig i så många av hennes dikter. De handlar nämligen om livet - inte bara på gott och inte bara på ont. De handlar om helheten - bruten, granskad, korsad och ihopsatt igen. Hela livet.
Inte löften med möjligheter
Inte löften med möjligheter.
Broar, där du anar det minst,
lyfter bågar mot moln i natten.
Bron är villig men lovar intet.
Foten är villig men fordrar intet.
Broar, fästen, plötsliga utsprång,
torn som störtar eller står fast -
så går den blåsiga färden framåt.
Finns någonstans en hamn? - Vem vet? -
Inte löften men möjligheter.
Av Anna-Greta Wide
Om att se möjligheter.
Berlin ett och två
Korta perioder av intensivt bloggskrivande, och sen ... frånvaro länge, länge med någon liten instickning som handlar om taket på min skola och hur jobbig ekonomi är (när man skriver uppsats om den). Så hoppas någon ser det här för nu kommer BELÖNING för att du är på den här sidan över huvud taget!
För två veckor sedan (eller hur länge sedan var det? tiden fungerar konstigt när man går i skolan) så var jag i Berlin med min tyskagrupp. Det blev en minnesvärd resa och för min del, en utav de bästa. Kanske den bästa resan faktiskt. Mest eftersom upplevelserna delades med vänner som jag uppskattar något enormt. Förstod verkligen att de är människor som är väldigt, väldigt viktiga och duktiga på att vara där för en.
Här är bilder från dagarna ett och två:
Alla var trötta klockan sju på morgonen men trots det lyckades vi vara peppade inför vad som komma skulle efter åtta timmars bussresande.
Efter några timmar kom vi till det som är tråkigt men dock en del av många reseupplevelser (det hör faktiskt till lite); torr ostmacka för 40 kr och tråk utan dess like på en båt. En timme och 50 minuter tog det. Här ovan är Nina och Johanna.
Vi var ju ändå peppade och behövde en liten paus från lukten av trängande pensionärer inne på båten så vi gick ut på (")sol(")däck där det blåste något så fruktansvärt. Men det var roligt.
Å så var vi framme i ett grått Berlin på hostel am zoo! Första intrycket: väldigt gult/oranget eurotrashställe. I baren spelades musik från 90-talet från en skränig, pytteliten högtalare.
Vi bodde över World of Sex...
...precis bredvid en U-Bahnstation (*Pling Plong* "Meine Damen und Herren..." "Käääften!!!")...
... åtta tjejer i ett pyttelitet rum med (god save us) EN spegel.
Man kände spänningen i kroppen när vi gjorde oss i ordning inför första kvällen. Det var en underbar känsla, en riktig rese-pepp-känsla.
Men dagen efter första kvällen var kanske inte den allra bästa. Vi mådde inte topp. När vi satt och fikade på Starbucks (jag med grönt te) den morgonen så såg vi en kvinna som piffat upp sin cykel med murgröna (?).
Sen lekte jag och Anna turister. Vi besökte en känd kyrka som bombats. Det var en mäktig upplevelse då vi såg bilder från före bombningen och insåg att ca 80% av kyrkan demolerats. Det är en så sorglig och skrämmande tanke.
Anna älskar att tända ljus och det var väldigt fint också.
Den här sköna gubben såg jag och Anna när vi satt på trappan utanför kyrkan för att jag åt frukt. När Anna fick syn på honom blev hon alldeles utom sig. "Ta ett kort på honom! NU! NU!" Gubben såg såklart när jag fifflade med min fetekamera som är väldigt svår att dölja, så han vände om för att posa. Sånt gillar jag.
Efter lite frukt mådde jag ju också mycket bättre så det blev shopping för en stor del av slanten! Troligtvis min roligaste och bästa shopping någonsin. Här inne på Pimki.
De har faktiskt den bästa glassen i Tyskland. Här satt vi utanför en Mövenpick-glasskiost och åt den mest perfekta glassen jag någonsin smakat. Minns inte vad den heter men den smakade nötter, kolasås och honung.
Den här dagen som började så otroligt dåligt slutade så underbart fint. I många timmar satt jag och Anna på vårt favoritmatställe Vapiano (också det enda stället där vi åt) och delade en Margarita pizza - bara ost och tomatsås men med perfekt knaprig botten - eftersom Anna varken gillar svamp eller havsvarelser på maten och jag äter inte kött. Vi satt på uteserveringen och pratade och pratade tills efter att mörkret lagt sig över Berlin och vi bara såg mörkblå himmel och gula ljus.
För två veckor sedan (eller hur länge sedan var det? tiden fungerar konstigt när man går i skolan) så var jag i Berlin med min tyskagrupp. Det blev en minnesvärd resa och för min del, en utav de bästa. Kanske den bästa resan faktiskt. Mest eftersom upplevelserna delades med vänner som jag uppskattar något enormt. Förstod verkligen att de är människor som är väldigt, väldigt viktiga och duktiga på att vara där för en.
Här är bilder från dagarna ett och två:
Alla var trötta klockan sju på morgonen men trots det lyckades vi vara peppade inför vad som komma skulle efter åtta timmars bussresande.
Efter några timmar kom vi till det som är tråkigt men dock en del av många reseupplevelser (det hör faktiskt till lite); torr ostmacka för 40 kr och tråk utan dess like på en båt. En timme och 50 minuter tog det. Här ovan är Nina och Johanna.
Vi var ju ändå peppade och behövde en liten paus från lukten av trängande pensionärer inne på båten så vi gick ut på (")sol(")däck där det blåste något så fruktansvärt. Men det var roligt.
Å så var vi framme i ett grått Berlin på hostel am zoo! Första intrycket: väldigt gult/oranget eurotrashställe. I baren spelades musik från 90-talet från en skränig, pytteliten högtalare.
Vi bodde över World of Sex...
...precis bredvid en U-Bahnstation (*Pling Plong* "Meine Damen und Herren..." "Käääften!!!")...
... åtta tjejer i ett pyttelitet rum med (god save us) EN spegel.
Man kände spänningen i kroppen när vi gjorde oss i ordning inför första kvällen. Det var en underbar känsla, en riktig rese-pepp-känsla.
Men dagen efter första kvällen var kanske inte den allra bästa. Vi mådde inte topp. När vi satt och fikade på Starbucks (jag med grönt te) den morgonen så såg vi en kvinna som piffat upp sin cykel med murgröna (?).
Sen lekte jag och Anna turister. Vi besökte en känd kyrka som bombats. Det var en mäktig upplevelse då vi såg bilder från före bombningen och insåg att ca 80% av kyrkan demolerats. Det är en så sorglig och skrämmande tanke.
Anna älskar att tända ljus och det var väldigt fint också.
Den här sköna gubben såg jag och Anna när vi satt på trappan utanför kyrkan för att jag åt frukt. När Anna fick syn på honom blev hon alldeles utom sig. "Ta ett kort på honom! NU! NU!" Gubben såg såklart när jag fifflade med min fetekamera som är väldigt svår att dölja, så han vände om för att posa. Sånt gillar jag.
Efter lite frukt mådde jag ju också mycket bättre så det blev shopping för en stor del av slanten! Troligtvis min roligaste och bästa shopping någonsin. Här inne på Pimki.
De har faktiskt den bästa glassen i Tyskland. Här satt vi utanför en Mövenpick-glasskiost och åt den mest perfekta glassen jag någonsin smakat. Minns inte vad den heter men den smakade nötter, kolasås och honung.
Den här dagen som började så otroligt dåligt slutade så underbart fint. I många timmar satt jag och Anna på vårt favoritmatställe Vapiano (också det enda stället där vi åt) och delade en Margarita pizza - bara ost och tomatsås men med perfekt knaprig botten - eftersom Anna varken gillar svamp eller havsvarelser på maten och jag äter inte kött. Vi satt på uteserveringen och pratade och pratade tills efter att mörkret lagt sig över Berlin och vi bara såg mörkblå himmel och gula ljus.
tankar som far genom mitt huvud just nu
Sitter på skolan och tittar ut över röda hustak och stora fönster. Sol tränger sig genom de annars så tjocka molnen och bländar mig. Fastän det är vackert känner jag för att utbrista "Neeej! Har redan ont i huvudet och VÅGA inte visa dig just när jag sitter med ett oändligt globaliseringsarbete!"
Måste koncentrera mig... Internationalisering, valotur Nej fan VALUTOR, ekonomisk politik, utbud och efterfrågan, varor och tjänster, utbudskurva(?)
"För den enskilda privatpersonen kan internationalisering innebära en mängd fördelar..."
Fanfanfanfanfanfan. Jag orkar verkligen inte. Sluta klaga nu - SLUTA KLAGA!
Måste koncentrera mig... Internationalisering, valotur Nej fan VALUTOR, ekonomisk politik, utbud och efterfrågan, varor och tjänster, utbudskurva(?)
"För den enskilda privatpersonen kan internationalisering innebära en mängd fördelar..."
Fanfanfanfanfanfan. Jag orkar verkligen inte. Sluta klaga nu - SLUTA KLAGA!
Fikadagar som aldrig tycks ta slut.
På den senaste tiden så har det blivit kaffe på Waynes och många bilder på Anna. Vi har lagt åt åtskilliga timmar till att diskutera vilken stil jag har och vem kan kläder bättre än Anna-Sofia? Hennes ord (inom kategorin kläder) har samma betydelse som Guds eller Allahs. Hon kan verkligen det där med plagg + plagg = snygg outfit. Sånt kan inte jag lika bra.
Imorgon bitti så bär det av till Berlin och där får Anna hjälpa mig ännu mer med att hitta plagg. Självfallet är jag alldeles försenad med packning och nu måste jag tyvärr dra iväg! Hade skrivit så mycket, mycket mer om jag bara haft tiden till det!
<3
Imorgon bitti så bär det av till Berlin och där får Anna hjälpa mig ännu mer med att hitta plagg. Självfallet är jag alldeles försenad med packning och nu måste jag tyvärr dra iväg! Hade skrivit så mycket, mycket mer om jag bara haft tiden till det!
<3Vi har inget att dölja för varandra. (Dagarna då vi bytade ut Espresso House mot Waynes Coffee.)
Koppi är stället för pinsamma samtal i samband med intaget av det som kallas pure perfection (seg kladdkakemuffins, var sked doppat i rårörda hallon). Säg då att man sitter där, på Koppis uteservering, och en bit ifrån dig sitter ett gäng med äldre killar och tjejer, varav en är från Kanada eller USA. Då kan man tjuvlyssna lite på dem medans ens kompis är på toa. Bara ett tips.
Nu har det också blivit så att jag inte haft tillgång till internet på ett antal dagar. Omständigheterna får förbli ett mysterium för er som inte känner mig. Men låt mig säga så här; att i tisdags så fick jag packa väskorna och sova hos anna en natt, och två nätter till i Emelies hus. Nu har jag varit hemma någon två nätter eller så men ändå inte haft tid till att blogga. Så nu bloggar jag!
Å i tisdags så hade jag förresten min första teater-lektion. Kollar tillbaka på ett inlägg här på bloggen då jag fick ett infall av att jag ville börja teater. Att man kan uppnå grejer, och bara bestämma sig för att göra en grej så snabbt, är ganska häftigt och läskigt på samma gång. Det funkar ju att bli bra på nya grejer och att ändra på saker och ting till sin fördel. Viktigt att komma ihåg. Just det där med att hitta sin grej och följa sin dröm, se möjligheter istället för begränsningar, det är ju faktiskt bloggens tema också. Jag ville förändra mitt liv när jag började blogga. CARPE DIEM! :) http://dreamsbegin.blogg.se/2010/march/utkast-mars-3-2010.html#comment
Pure Perfection (shit det låter som en parfym eller smink!)
Koppi och Annas axel.
Hoppsan! I onsdags så försvann en lektion mystiskt och jag och Anna tog oss in till stan i perfekt tidpunkt till lunch, som vi åt på Ebbas Fik med skolans underbara matkort.
Staden började vakna och en man hade fullt upp med att spruta bort grönt klotter från en vägg. Han var så cool med sin anti-klotter-truck.
Vi hade lite tid på oss innan skolan började klockan tolv så vi satte oss vid Mariakyrkan för att njuta av att sommaren fortfarande inte lämnat oss trots att vädergubbarna sagt att det skulle bli en "fin HÖSTDAG"(?!)
Solen lämnade inte oss på hela dagen och många timmar senare väntade Anna på sin buss och jag på min teater nere vid Dunkers kulturhus.
Nästa dag - torsdag - och fikat var ett faktum. På waynes coffee. Med morotskaka. För ovanlighetens skull. Det blev en hel del bilder på Anna och väldigt få på mig eftersom jag har kommit på att jag inte gör mig bra på bild.
Fortsättning följer...
Nu har det också blivit så att jag inte haft tillgång till internet på ett antal dagar. Omständigheterna får förbli ett mysterium för er som inte känner mig. Men låt mig säga så här; att i tisdags så fick jag packa väskorna och sova hos anna en natt, och två nätter till i Emelies hus. Nu har jag varit hemma någon två nätter eller så men ändå inte haft tid till att blogga. Så nu bloggar jag!
Å i tisdags så hade jag förresten min första teater-lektion. Kollar tillbaka på ett inlägg här på bloggen då jag fick ett infall av att jag ville börja teater. Att man kan uppnå grejer, och bara bestämma sig för att göra en grej så snabbt, är ganska häftigt och läskigt på samma gång. Det funkar ju att bli bra på nya grejer och att ändra på saker och ting till sin fördel. Viktigt att komma ihåg. Just det där med att hitta sin grej och följa sin dröm, se möjligheter istället för begränsningar, det är ju faktiskt bloggens tema också. Jag ville förändra mitt liv när jag började blogga. CARPE DIEM! :) http://dreamsbegin.blogg.se/2010/march/utkast-mars-3-2010.html#comment
Pure Perfection (shit det låter som en parfym eller smink!)
Koppi och Annas axel.
Hoppsan! I onsdags så försvann en lektion mystiskt och jag och Anna tog oss in till stan i perfekt tidpunkt till lunch, som vi åt på Ebbas Fik med skolans underbara matkort.
Staden började vakna och en man hade fullt upp med att spruta bort grönt klotter från en vägg. Han var så cool med sin anti-klotter-truck.
Vi hade lite tid på oss innan skolan började klockan tolv så vi satte oss vid Mariakyrkan för att njuta av att sommaren fortfarande inte lämnat oss trots att vädergubbarna sagt att det skulle bli en "fin HÖSTDAG"(?!)
Solen lämnade inte oss på hela dagen och många timmar senare väntade Anna på sin buss och jag på min teater nere vid Dunkers kulturhus.
Nästa dag - torsdag - och fikat var ett faktum. På waynes coffee. Med morotskaka. För ovanlighetens skull. Det blev en hel del bilder på Anna och väldigt få på mig eftersom jag har kommit på att jag inte gör mig bra på bild.
Fortsättning följer...
Så här såg gårdagen ut.
Det här var en sån ovanligt fin fredag som man inte gärna vill glömma i första taget. Vi hade grafisk kommunikation hela fredagen fram tills kvart i elva då vi slutade och jag fick glänsa med mina photoshop-kunskaper och hjälpa folk. Kände mig väldigt uppskattad.
Lunchen igår bestod av en liten latte och en hallonpaj vilket är förbaskat gott men kanske inte särskilt nyttigt. Fast det är nyttigt att slappna av och det gjorde vi. Sneglade på en kille som dansade michael jackson-dans utanför Espresso House fönster och Josefine främst antog självklart att det betydde att jag var attraherad av honom. Vilket jag inte är. Jag imponeras av folk som kan dansa.
När Anna stuckit hem satte jag och Josefine oss nere vid havet en stund, lyssnade på båtarnas kluckande och pratade om pinsamheter. Ett ämne jag är alltför insatt i. Och till efter-lunch åt vi någon slags små plättar med nutella från den internationella marknaden och det är verkligen himmelskt gott. Jag åt två portioner utan att skämmas (skämdes lite).
Så kom födelsedagsbarnet Emelie gåendes mot oss iklädd sin fina, nya skjorta och hon blev jätteglad när hon fick min present, ett armband. Så sa hon att hon hade en dag då hon tyckte om mig mycket. På vägen till knutpunkten förlovade jag förresten mig. Med en kille jag aldrig träffat innan. Han gav mig en rostig ring som inte passade på något finger förutom långfingret (hehe). Och Emelie och Josefine började självklart skrika och ha sig och började planera en möhippa med manliga strippor.
Hemma hos Emelie så blev jag bjuden på champagne och vin vilket gjorde mig lite lullig. Helknäpp var jag. Särskilt när jag fick kaffe i mig också. Alkohol+kaffe=hyper och oblyg. Skuttade in i bräder så att det hördes "BRAK" vilket fick alla och skratta och så välte jag en kruka. Och glömde om min mamma ringt och vad hon i så fall sagt.
Sammanfattningsvis en rikitgt, riktigt bra dag.
Josefine.
Alexandra var glad för hon hade Salem Al Fakirs namn på armen.
Anna-Sofia.
Emelie blev glad!
Malin och Alice. Fina flickor. :)
Maja, Hassan, Kristina, Emelie och Alice. :)
Lunchen igår bestod av en liten latte och en hallonpaj vilket är förbaskat gott men kanske inte särskilt nyttigt. Fast det är nyttigt att slappna av och det gjorde vi. Sneglade på en kille som dansade michael jackson-dans utanför Espresso House fönster och Josefine främst antog självklart att det betydde att jag var attraherad av honom. Vilket jag inte är. Jag imponeras av folk som kan dansa.
När Anna stuckit hem satte jag och Josefine oss nere vid havet en stund, lyssnade på båtarnas kluckande och pratade om pinsamheter. Ett ämne jag är alltför insatt i. Och till efter-lunch åt vi någon slags små plättar med nutella från den internationella marknaden och det är verkligen himmelskt gott. Jag åt två portioner utan att skämmas (skämdes lite).
Så kom födelsedagsbarnet Emelie gåendes mot oss iklädd sin fina, nya skjorta och hon blev jätteglad när hon fick min present, ett armband. Så sa hon att hon hade en dag då hon tyckte om mig mycket. På vägen till knutpunkten förlovade jag förresten mig. Med en kille jag aldrig träffat innan. Han gav mig en rostig ring som inte passade på något finger förutom långfingret (hehe). Och Emelie och Josefine började självklart skrika och ha sig och började planera en möhippa med manliga strippor.
Hemma hos Emelie så blev jag bjuden på champagne och vin vilket gjorde mig lite lullig. Helknäpp var jag. Särskilt när jag fick kaffe i mig också. Alkohol+kaffe=hyper och oblyg. Skuttade in i bräder så att det hördes "BRAK" vilket fick alla och skratta och så välte jag en kruka. Och glömde om min mamma ringt och vad hon i så fall sagt.
Sammanfattningsvis en rikitgt, riktigt bra dag.
Josefine.
Alexandra var glad för hon hade Salem Al Fakirs namn på armen.
Anna-Sofia.
Emelie blev glad!
Malin och Alice. Fina flickor. :)
Maja, Hassan, Kristina, Emelie och Alice. :)
Hallucinationer och födelsedagar
Väcktes av att min mobil ringde från nattduksbordet bredvid sängen. Bakom bordet satt en tjej som jag trodde var min syster, fastän hon var brunett och min syster är blond.
"Julia, svara", sa jag högt och kollade på tjejen. "Men svara då!"
Medans telefonen ringde och jag sakteligen började vakna så såg jag hur tjejen sakta förvandlades till en möbel. Jaha. Det var ju en smärre överraskning. Så antingen så såg jag ett spöke eller så hallucinerar jag när jag är yrvaken. Båda alternativen låter en aning skrattretande.
Förresten så har världens bästa Emelie k fyllt sjutton! Så många år med dig nu vännen min! Minns första gången jag träffade dig. Det var första dagen på förskolan och vi satt med en annan tjej och lekte med barbie-dockor på golvet.
"Vad heter du?"
"Emelie"
"Ååååh! Jag också!"
Jag var fem då så vi har alltså känt varandra mer än en tredjedel av hela livet. Något jag är väldigt glad över.
"Julia, svara", sa jag högt och kollade på tjejen. "Men svara då!"
Medans telefonen ringde och jag sakteligen började vakna så såg jag hur tjejen sakta förvandlades till en möbel. Jaha. Det var ju en smärre överraskning. Så antingen så såg jag ett spöke eller så hallucinerar jag när jag är yrvaken. Båda alternativen låter en aning skrattretande.
Förresten så har världens bästa Emelie k fyllt sjutton! Så många år med dig nu vännen min! Minns första gången jag träffade dig. Det var första dagen på förskolan och vi satt med en annan tjej och lekte med barbie-dockor på golvet.
"Vad heter du?"
"Emelie"
"Ååååh! Jag också!"
Jag var fem då så vi har alltså känt varandra mer än en tredjedel av hela livet. Något jag är väldigt glad över.
Oambitiösa fikor gånger två och en ny dag i skolan. Nya krafttag!
Om bara någon betalat mig för var gång jag fikade så skulle jag varit miljonär - nej - miljardär. Det skulle varit så perfekt! Istället för att bli pank skulle jag bli rik. Tänk då också om kakorna var nyttiga? Jag skulle varit hälsocoach nr 1! Perfekt!
Synd att det inte är så bara.
Idag var första dagen i skolan. Dygnsrytmen jag fått under sommarlovet börjar göra sig påmind redan. Att äta frukost kl 06.00 och lunch 11.00 kändes grymt tidigt och underligt alltihopa. Kl 11 borde det vara frukost ju.
Och vi slutade skolan halv tio. Sjuktsjuktsjuktsjukt. Tio??? Då ska man ju sova. Istället fikade vi i väntan på att våra matkort skulle fungera. Jag vet. Big chocker. Fikabilderna bara ramlar in.
De första bilderna här är från Espresso House på knutan igår. Ja, vi var på två olika Espresso House igår. Men det var mysigt. På fik bara är man.
På Espresso House idag efter skolan. Vi pratade om trollkarlar och killar mycket.
Helsingborg i mitt hjärta!
Synd att det inte är så bara.
Idag var första dagen i skolan. Dygnsrytmen jag fått under sommarlovet börjar göra sig påmind redan. Att äta frukost kl 06.00 och lunch 11.00 kändes grymt tidigt och underligt alltihopa. Kl 11 borde det vara frukost ju.
Och vi slutade skolan halv tio. Sjuktsjuktsjuktsjukt. Tio??? Då ska man ju sova. Istället fikade vi i väntan på att våra matkort skulle fungera. Jag vet. Big chocker. Fikabilderna bara ramlar in.
De första bilderna här är från Espresso House på knutan igår. Ja, vi var på två olika Espresso House igår. Men det var mysigt. På fik bara är man.
På Espresso House idag efter skolan. Vi pratade om trollkarlar och killar mycket.
Helsingborg i mitt hjärta!
Last Day of Freedom - was coming to an end and we had to eat in the sun. Eat the sun if we could.
Konstigt att kroppen mentalt börjar förbereda sig inför skolstarten även fast man egentligen inte tänker på det särskilt mycket. Redan en vecka innan den började kunde jag känna i kroppen hur det närmade sig, det var en känsla som gjorde så att jag kunde njuta av de sista sommarlovs-dagarna extra mycket utan att känna mig skyldig till något förfärligt brott bara för att jag stannade hemma och slappnade av. För avslappning kommer vara något av en bristvara från och med nu. Aktiviteter utanför skolan, i skolan, med skolan och läxor. Förbaskade jävla läxor som jag verkligen inte pallar med.
Men om det är det som krävs för att jag ska få en hyfsat trevlig framtid utan några större ekonomiska bekymmer så okeeeej då. Jag gör de där krävande läxorna trots att jag bara vill sova eller egentligen, bara göra vad som helst förutom just de där läxorna.
Igår - sista lediga dagen - så fikade vi frukost på Espresso House i hamnen. Solen sken men hemskt förvånad blev jag när jag möttes av kyla utanför dörren så att man frös fastän man hade på sig en kofta. Det blåste inte ens så mycket. Tja, vintern var lång, sommaren kom tidigt, och nu kommer väl hösten också tidigt antar jag. Men det är ok. Filtar och höstte och löv i fina färger.
Men om det är det som krävs för att jag ska få en hyfsat trevlig framtid utan några större ekonomiska bekymmer så okeeeej då. Jag gör de där krävande läxorna trots att jag bara vill sova eller egentligen, bara göra vad som helst förutom just de där läxorna.
Igår - sista lediga dagen - så fikade vi frukost på Espresso House i hamnen. Solen sken men hemskt förvånad blev jag när jag möttes av kyla utanför dörren så att man frös fastän man hade på sig en kofta. Det blåste inte ens så mycket. Tja, vintern var lång, sommaren kom tidigt, och nu kommer väl hösten också tidigt antar jag. Men det är ok. Filtar och höstte och löv i fina färger.
Fokus och koncentration
Mitt liv är aldrig, aldrig stabilt. Alltid rörigt. Det kvittar hur mycket jag anstränger mig för att planera, hinna med och göra det då och hit och dit. I slutändan känns det ändå som om jag bara "glider". Allting går antingen för fort eller för långsamt. Antingen gör jag för få saker eller för många. I bakhuvudet ligger nästan alltid den där känslan som ger mig illamående i magen och stickande huvudvärk - pressen. "Gör så gott du kan. Alltid."
Nu börjar skolan imorgon och jag får förbereda mig, för jag kommer alltid, alltid känna mig utmattad och jag kommer alltid, alltid känna mig manad till att göra mitt bästa. Och mer än det.
Sov gott, Emelie. Tomorrow you must focus.
Kakor, kaffe, bilar, värme, fruktsallad med vaniljglass, vänner
Mitt liv handlar om kakor och kaffe? Näääe. Vad får dig att tro något sånt?
Stekhett igår ute. Regnskogsvärme. Fastän det var molnigt. Jag och Anna satte oss inne på Koppi där vi åt någonting av det ljuvligaste som går att äta - kladdkakemuffins med krossade hallon. Latte till.
Men om det var stekhett ute var det en ugn/bastu inne på Koppi så det blev ingen långfika. Det var så gott som omöjligt.
Burning nere i staden. Vet ni vad Vallåkra-träffen är för något? Det är i alla fall en liten "tillställning" då folk ställer ut sina bilar och det är bilar överallt. I Vallåkra. En liten by på landet.
Igår kom alla de där in med sina konstiga, coola bilar för att bränna däck. Något slags inofficiellt möte och jag har ärligt talat ingen aning om hur nyheter om saker som "burning" sprids men mycket folk var där i alla fall. De som hade en hyfsat annorlunda bil körde runt, runt och runt i stan för att showa.
Jag undrar verkligen vad som får medelålders, skäggiga män med urtvättade t-shirts och ölmage tro att bara för att de har ett hyfsat åk så kan de stöta på tonårstjejer? Tänk att bilar kan boosta upp mäns självförtroende så pass.
Gårdagen handlade dock inte mest om bilar. Den handlade om oss. Mig, Anna och Josefine. Vi hade en bra kväll då vi pratade och pratade och pratade medans vi åt fruktsallad och chips med dipp. Vänskap är något väldigt fint.
Stekhett igår ute. Regnskogsvärme. Fastän det var molnigt. Jag och Anna satte oss inne på Koppi där vi åt någonting av det ljuvligaste som går att äta - kladdkakemuffins med krossade hallon. Latte till.
Men om det var stekhett ute var det en ugn/bastu inne på Koppi så det blev ingen långfika. Det var så gott som omöjligt.
Burning nere i staden. Vet ni vad Vallåkra-träffen är för något? Det är i alla fall en liten "tillställning" då folk ställer ut sina bilar och det är bilar överallt. I Vallåkra. En liten by på landet.
Igår kom alla de där in med sina konstiga, coola bilar för att bränna däck. Något slags inofficiellt möte och jag har ärligt talat ingen aning om hur nyheter om saker som "burning" sprids men mycket folk var där i alla fall. De som hade en hyfsat annorlunda bil körde runt, runt och runt i stan för att showa.
Jag undrar verkligen vad som får medelålders, skäggiga män med urtvättade t-shirts och ölmage tro att bara för att de har ett hyfsat åk så kan de stöta på tonårstjejer? Tänk att bilar kan boosta upp mäns självförtroende så pass.
Gårdagen handlade dock inte mest om bilar. Den handlade om oss. Mig, Anna och Josefine. Vi hade en bra kväll då vi pratade och pratade och pratade medans vi åt fruktsallad och chips med dipp. Vänskap är något väldigt fint.
Just nu vill jag bara...
...sova. Eller ännu bättre - bara kura ihop mig till en boll under mitt stora täcke och läsa medans jag lyssnar på vinden utanför. Men nej, jag måste ut i skitet också.
Jag hade gärna velat skriva ett långt, långt inlägg om det sköna i att bara slappa på morgonen med en bok men eftersom jag känner att det inte hjälper mig att göra mitt jobb som fin reklamutdelare så överväger jag att strunta i den beskrivningen. Beskrivningen av en mysig filt och chansen att sova...
Nej, nu ska jag ut om fem minuter och det finns ingen anledning till självömkan. I alla fall så har det nyss varit Helsingborgsfestivalen. Om du älskar röklukt i håret, nära på obefintligt avstånd mellan en ofantlig mängd människor på en liten yta, mat man mår illa av efter några tuggor och allmänt lulliga vuxna personer så måste jag nog meddela att du missade din chans detta året om du inte besökt festivalen.
Men det var ju bara onödigt negativt, eller hur? Så jag kan väl uttrycka mig bättre angående mina åsikter om hbg-festivalen - musik spelas överrallt, människor är glada och man har en chans att äta crepes med nutella. Jag brukar faktiskt vara positiv till festivaler. Jag tycker faktiskt att det är kul. Peppade jättemycket inför den här festivalen men kan väl inte säga att det blev någon "HALLELUJAH"-upplevelse. Tycker det skulle kommit fler bra band. Såg Rix Fm-festivalen (men jag avskyr när de säger att det är "live" och sen mimar artisterna) och igår såg jag Timbuktu och lund-bandet "Damn!". De var några riktigt sköna snubbar, T och co.
Okej, nu har jag ordbajsat så att det räcker för den här morgonen - om du orkar - så håll tummarna för att min jobbtid kommer kännas som no time! :)
Jag hade gärna velat skriva ett långt, långt inlägg om det sköna i att bara slappa på morgonen med en bok men eftersom jag känner att det inte hjälper mig att göra mitt jobb som fin reklamutdelare så överväger jag att strunta i den beskrivningen. Beskrivningen av en mysig filt och chansen att sova...
Nej, nu ska jag ut om fem minuter och det finns ingen anledning till självömkan. I alla fall så har det nyss varit Helsingborgsfestivalen. Om du älskar röklukt i håret, nära på obefintligt avstånd mellan en ofantlig mängd människor på en liten yta, mat man mår illa av efter några tuggor och allmänt lulliga vuxna personer så måste jag nog meddela att du missade din chans detta året om du inte besökt festivalen.
Men det var ju bara onödigt negativt, eller hur? Så jag kan väl uttrycka mig bättre angående mina åsikter om hbg-festivalen - musik spelas överrallt, människor är glada och man har en chans att äta crepes med nutella. Jag brukar faktiskt vara positiv till festivaler. Jag tycker faktiskt att det är kul. Peppade jättemycket inför den här festivalen men kan väl inte säga att det blev någon "HALLELUJAH"-upplevelse. Tycker det skulle kommit fler bra band. Såg Rix Fm-festivalen (men jag avskyr när de säger att det är "live" och sen mimar artisterna) och igår såg jag Timbuktu och lund-bandet "Damn!". De var några riktigt sköna snubbar, T och co.
Okej, nu har jag ordbajsat så att det räcker för den här morgonen - om du orkar - så håll tummarna för att min jobbtid kommer kännas som no time! :)
