Så här såg gårdagen ut.
Det här var en sån ovanligt fin fredag som man inte gärna vill glömma i första taget. Vi hade grafisk kommunikation hela fredagen fram tills kvart i elva då vi slutade och jag fick glänsa med mina photoshop-kunskaper och hjälpa folk. Kände mig väldigt uppskattad.
Lunchen igår bestod av en liten latte och en hallonpaj vilket är förbaskat gott men kanske inte särskilt nyttigt. Fast det är nyttigt att slappna av och det gjorde vi. Sneglade på en kille som dansade michael jackson-dans utanför Espresso House fönster och Josefine främst antog självklart att det betydde att jag var attraherad av honom. Vilket jag inte är. Jag imponeras av folk som kan dansa.
När Anna stuckit hem satte jag och Josefine oss nere vid havet en stund, lyssnade på båtarnas kluckande och pratade om pinsamheter. Ett ämne jag är alltför insatt i. Och till efter-lunch åt vi någon slags små plättar med nutella från den internationella marknaden och det är verkligen himmelskt gott. Jag åt två portioner utan att skämmas (skämdes lite).
Så kom födelsedagsbarnet Emelie gåendes mot oss iklädd sin fina, nya skjorta och hon blev jätteglad när hon fick min present, ett armband. Så sa hon att hon hade en dag då hon tyckte om mig mycket. På vägen till knutpunkten förlovade jag förresten mig. Med en kille jag aldrig träffat innan. Han gav mig en rostig ring som inte passade på något finger förutom långfingret (hehe). Och Emelie och Josefine började självklart skrika och ha sig och började planera en möhippa med manliga strippor.
Hemma hos Emelie så blev jag bjuden på champagne och vin vilket gjorde mig lite lullig. Helknäpp var jag. Särskilt när jag fick kaffe i mig också. Alkohol+kaffe=hyper och oblyg. Skuttade in i bräder så att det hördes "BRAK" vilket fick alla och skratta och så välte jag en kruka. Och glömde om min mamma ringt och vad hon i så fall sagt.
Sammanfattningsvis en rikitgt, riktigt bra dag.
Josefine.
Alexandra var glad för hon hade Salem Al Fakirs namn på armen.
Anna-Sofia.
Emelie blev glad!
Malin och Alice. Fina flickor. :)
Maja, Hassan, Kristina, Emelie och Alice. :)
Lunchen igår bestod av en liten latte och en hallonpaj vilket är förbaskat gott men kanske inte särskilt nyttigt. Fast det är nyttigt att slappna av och det gjorde vi. Sneglade på en kille som dansade michael jackson-dans utanför Espresso House fönster och Josefine främst antog självklart att det betydde att jag var attraherad av honom. Vilket jag inte är. Jag imponeras av folk som kan dansa.
När Anna stuckit hem satte jag och Josefine oss nere vid havet en stund, lyssnade på båtarnas kluckande och pratade om pinsamheter. Ett ämne jag är alltför insatt i. Och till efter-lunch åt vi någon slags små plättar med nutella från den internationella marknaden och det är verkligen himmelskt gott. Jag åt två portioner utan att skämmas (skämdes lite).
Så kom födelsedagsbarnet Emelie gåendes mot oss iklädd sin fina, nya skjorta och hon blev jätteglad när hon fick min present, ett armband. Så sa hon att hon hade en dag då hon tyckte om mig mycket. På vägen till knutpunkten förlovade jag förresten mig. Med en kille jag aldrig träffat innan. Han gav mig en rostig ring som inte passade på något finger förutom långfingret (hehe). Och Emelie och Josefine började självklart skrika och ha sig och började planera en möhippa med manliga strippor.
Hemma hos Emelie så blev jag bjuden på champagne och vin vilket gjorde mig lite lullig. Helknäpp var jag. Särskilt när jag fick kaffe i mig också. Alkohol+kaffe=hyper och oblyg. Skuttade in i bräder så att det hördes "BRAK" vilket fick alla och skratta och så välte jag en kruka. Och glömde om min mamma ringt och vad hon i så fall sagt.
Sammanfattningsvis en rikitgt, riktigt bra dag.
Josefine.
Alexandra var glad för hon hade Salem Al Fakirs namn på armen.
Anna-Sofia.
Emelie blev glad!
Malin och Alice. Fina flickor. :)
Maja, Hassan, Kristina, Emelie och Alice. :)
Hallucinationer och födelsedagar
Väcktes av att min mobil ringde från nattduksbordet bredvid sängen. Bakom bordet satt en tjej som jag trodde var min syster, fastän hon var brunett och min syster är blond.
"Julia, svara", sa jag högt och kollade på tjejen. "Men svara då!"
Medans telefonen ringde och jag sakteligen började vakna så såg jag hur tjejen sakta förvandlades till en möbel. Jaha. Det var ju en smärre överraskning. Så antingen så såg jag ett spöke eller så hallucinerar jag när jag är yrvaken. Båda alternativen låter en aning skrattretande.
Förresten så har världens bästa Emelie k fyllt sjutton! Så många år med dig nu vännen min! Minns första gången jag träffade dig. Det var första dagen på förskolan och vi satt med en annan tjej och lekte med barbie-dockor på golvet.
"Vad heter du?"
"Emelie"
"Ååååh! Jag också!"
Jag var fem då så vi har alltså känt varandra mer än en tredjedel av hela livet. Något jag är väldigt glad över.
"Julia, svara", sa jag högt och kollade på tjejen. "Men svara då!"
Medans telefonen ringde och jag sakteligen började vakna så såg jag hur tjejen sakta förvandlades till en möbel. Jaha. Det var ju en smärre överraskning. Så antingen så såg jag ett spöke eller så hallucinerar jag när jag är yrvaken. Båda alternativen låter en aning skrattretande.
Förresten så har världens bästa Emelie k fyllt sjutton! Så många år med dig nu vännen min! Minns första gången jag träffade dig. Det var första dagen på förskolan och vi satt med en annan tjej och lekte med barbie-dockor på golvet.
"Vad heter du?"
"Emelie"
"Ååååh! Jag också!"
Jag var fem då så vi har alltså känt varandra mer än en tredjedel av hela livet. Något jag är väldigt glad över.
Oambitiösa fikor gånger två och en ny dag i skolan. Nya krafttag!
Om bara någon betalat mig för var gång jag fikade så skulle jag varit miljonär - nej - miljardär. Det skulle varit så perfekt! Istället för att bli pank skulle jag bli rik. Tänk då också om kakorna var nyttiga? Jag skulle varit hälsocoach nr 1! Perfekt!
Synd att det inte är så bara.
Idag var första dagen i skolan. Dygnsrytmen jag fått under sommarlovet börjar göra sig påmind redan. Att äta frukost kl 06.00 och lunch 11.00 kändes grymt tidigt och underligt alltihopa. Kl 11 borde det vara frukost ju.
Och vi slutade skolan halv tio. Sjuktsjuktsjuktsjukt. Tio??? Då ska man ju sova. Istället fikade vi i väntan på att våra matkort skulle fungera. Jag vet. Big chocker. Fikabilderna bara ramlar in.
De första bilderna här är från Espresso House på knutan igår. Ja, vi var på två olika Espresso House igår. Men det var mysigt. På fik bara är man.
På Espresso House idag efter skolan. Vi pratade om trollkarlar och killar mycket.
Helsingborg i mitt hjärta!
Synd att det inte är så bara.
Idag var första dagen i skolan. Dygnsrytmen jag fått under sommarlovet börjar göra sig påmind redan. Att äta frukost kl 06.00 och lunch 11.00 kändes grymt tidigt och underligt alltihopa. Kl 11 borde det vara frukost ju.
Och vi slutade skolan halv tio. Sjuktsjuktsjuktsjukt. Tio??? Då ska man ju sova. Istället fikade vi i väntan på att våra matkort skulle fungera. Jag vet. Big chocker. Fikabilderna bara ramlar in.
De första bilderna här är från Espresso House på knutan igår. Ja, vi var på två olika Espresso House igår. Men det var mysigt. På fik bara är man.
På Espresso House idag efter skolan. Vi pratade om trollkarlar och killar mycket.
Helsingborg i mitt hjärta!
Last Day of Freedom - was coming to an end and we had to eat in the sun. Eat the sun if we could.
Konstigt att kroppen mentalt börjar förbereda sig inför skolstarten även fast man egentligen inte tänker på det särskilt mycket. Redan en vecka innan den började kunde jag känna i kroppen hur det närmade sig, det var en känsla som gjorde så att jag kunde njuta av de sista sommarlovs-dagarna extra mycket utan att känna mig skyldig till något förfärligt brott bara för att jag stannade hemma och slappnade av. För avslappning kommer vara något av en bristvara från och med nu. Aktiviteter utanför skolan, i skolan, med skolan och läxor. Förbaskade jävla läxor som jag verkligen inte pallar med.
Men om det är det som krävs för att jag ska få en hyfsat trevlig framtid utan några större ekonomiska bekymmer så okeeeej då. Jag gör de där krävande läxorna trots att jag bara vill sova eller egentligen, bara göra vad som helst förutom just de där läxorna.
Igår - sista lediga dagen - så fikade vi frukost på Espresso House i hamnen. Solen sken men hemskt förvånad blev jag när jag möttes av kyla utanför dörren så att man frös fastän man hade på sig en kofta. Det blåste inte ens så mycket. Tja, vintern var lång, sommaren kom tidigt, och nu kommer väl hösten också tidigt antar jag. Men det är ok. Filtar och höstte och löv i fina färger.
Men om det är det som krävs för att jag ska få en hyfsat trevlig framtid utan några större ekonomiska bekymmer så okeeeej då. Jag gör de där krävande läxorna trots att jag bara vill sova eller egentligen, bara göra vad som helst förutom just de där läxorna.
Igår - sista lediga dagen - så fikade vi frukost på Espresso House i hamnen. Solen sken men hemskt förvånad blev jag när jag möttes av kyla utanför dörren så att man frös fastän man hade på sig en kofta. Det blåste inte ens så mycket. Tja, vintern var lång, sommaren kom tidigt, och nu kommer väl hösten också tidigt antar jag. Men det är ok. Filtar och höstte och löv i fina färger.
Fokus och koncentration
Mitt liv är aldrig, aldrig stabilt. Alltid rörigt. Det kvittar hur mycket jag anstränger mig för att planera, hinna med och göra det då och hit och dit. I slutändan känns det ändå som om jag bara "glider". Allting går antingen för fort eller för långsamt. Antingen gör jag för få saker eller för många. I bakhuvudet ligger nästan alltid den där känslan som ger mig illamående i magen och stickande huvudvärk - pressen. "Gör så gott du kan. Alltid."
Nu börjar skolan imorgon och jag får förbereda mig, för jag kommer alltid, alltid känna mig utmattad och jag kommer alltid, alltid känna mig manad till att göra mitt bästa. Och mer än det.
Sov gott, Emelie. Tomorrow you must focus.
Kakor, kaffe, bilar, värme, fruktsallad med vaniljglass, vänner
Mitt liv handlar om kakor och kaffe? Näääe. Vad får dig att tro något sånt?
Stekhett igår ute. Regnskogsvärme. Fastän det var molnigt. Jag och Anna satte oss inne på Koppi där vi åt någonting av det ljuvligaste som går att äta - kladdkakemuffins med krossade hallon. Latte till.
Men om det var stekhett ute var det en ugn/bastu inne på Koppi så det blev ingen långfika. Det var så gott som omöjligt.
Burning nere i staden. Vet ni vad Vallåkra-träffen är för något? Det är i alla fall en liten "tillställning" då folk ställer ut sina bilar och det är bilar överallt. I Vallåkra. En liten by på landet.
Igår kom alla de där in med sina konstiga, coola bilar för att bränna däck. Något slags inofficiellt möte och jag har ärligt talat ingen aning om hur nyheter om saker som "burning" sprids men mycket folk var där i alla fall. De som hade en hyfsat annorlunda bil körde runt, runt och runt i stan för att showa.
Jag undrar verkligen vad som får medelålders, skäggiga män med urtvättade t-shirts och ölmage tro att bara för att de har ett hyfsat åk så kan de stöta på tonårstjejer? Tänk att bilar kan boosta upp mäns självförtroende så pass.
Gårdagen handlade dock inte mest om bilar. Den handlade om oss. Mig, Anna och Josefine. Vi hade en bra kväll då vi pratade och pratade och pratade medans vi åt fruktsallad och chips med dipp. Vänskap är något väldigt fint.
Stekhett igår ute. Regnskogsvärme. Fastän det var molnigt. Jag och Anna satte oss inne på Koppi där vi åt någonting av det ljuvligaste som går att äta - kladdkakemuffins med krossade hallon. Latte till.
Men om det var stekhett ute var det en ugn/bastu inne på Koppi så det blev ingen långfika. Det var så gott som omöjligt.
Burning nere i staden. Vet ni vad Vallåkra-träffen är för något? Det är i alla fall en liten "tillställning" då folk ställer ut sina bilar och det är bilar överallt. I Vallåkra. En liten by på landet.
Igår kom alla de där in med sina konstiga, coola bilar för att bränna däck. Något slags inofficiellt möte och jag har ärligt talat ingen aning om hur nyheter om saker som "burning" sprids men mycket folk var där i alla fall. De som hade en hyfsat annorlunda bil körde runt, runt och runt i stan för att showa.
Jag undrar verkligen vad som får medelålders, skäggiga män med urtvättade t-shirts och ölmage tro att bara för att de har ett hyfsat åk så kan de stöta på tonårstjejer? Tänk att bilar kan boosta upp mäns självförtroende så pass.
Gårdagen handlade dock inte mest om bilar. Den handlade om oss. Mig, Anna och Josefine. Vi hade en bra kväll då vi pratade och pratade och pratade medans vi åt fruktsallad och chips med dipp. Vänskap är något väldigt fint.
Om att omedvetet synkronisera sitt fikaprat och att fika länge
Väntade hela dagen på att glädjen skulle ersättas med något inte alls lika trevligt. Väntade, väntade, väntade... Kanske lite rädd hela tiden. Men nej.
Fika är totalt underskattat av de som faktiskt underskattar fika och som förolämpar hela fika-rutinen genom att ta en snabbfika. Käka upp och sticka. Fullkomligt idiotiskt. Anledningen till att man köper en stor latte är inte för att först och främst bli pigg, utan för att bli så pass pigg så att man kan prata i timmar. Anledningen till varför man tar en stor kaka är först och främst inte för att bli mätt, utan för att ta små bitar av den för att den ska räcka länge. Anledningen till att det finns mysiga fotöljer är inte för att man ska sticka fort - de är där för att man ska sitta bekvämt och sitta bekvämt lääääänge.
Mina vänner är bäst för man kan prata med dem om allt. När särskilt jag, Anna och Josse fikar skiftar våra samtalsämnen brutalt och de går in i varandra för att sedan fortsätta på en helt annan tråd samtidigt som ett samtalsämne fortfarande kan ta hur lång tid som helst - måste säga att vi är sjukt synkroniserade med vårt fika-snack. Så bra att det kunde varit inövat. I och för sig har vi fikat ganska ofta och pratat ännu oftare så vi har haft tid att träna på samtalsbyten och samtal i allmännhet. Vad ska jag säga? Vi går trots allt på en kommunikations-skola!
Ps. Sån här musik är ett exempel på MYCKET bra fikamusik!
Billy Joel – Vienna
Jamie Cullum – Frontin' - BBC Radio 1 Live Lounge Edit
John Legend – Ordinary People
Lykke Li – Breaking It Up (John Hill Remix)
Anna-Sofia - en sån skönhet!
Kopp - en skönhet den med men idag var kaffet LÅNGT UNDER ESPRESSO-HOUSE STANDARD!
En vacker människa som heter Josefine!
En människa som borde STAY OUT OF THE CAMERAS SIGHT men som fan i heller ändå fastnar och här är hon - jag. :)
Ett Dunkers kulturhus. Ställer gillar jag och snart börjar jag på drama-lektioner här och jag är SÅ SJUUUKT NERVÖS.
Några sista ord: Creme de la creme.
Fika är totalt underskattat av de som faktiskt underskattar fika och som förolämpar hela fika-rutinen genom att ta en snabbfika. Käka upp och sticka. Fullkomligt idiotiskt. Anledningen till att man köper en stor latte är inte för att först och främst bli pigg, utan för att bli så pass pigg så att man kan prata i timmar. Anledningen till varför man tar en stor kaka är först och främst inte för att bli mätt, utan för att ta små bitar av den för att den ska räcka länge. Anledningen till att det finns mysiga fotöljer är inte för att man ska sticka fort - de är där för att man ska sitta bekvämt och sitta bekvämt lääääänge.
Mina vänner är bäst för man kan prata med dem om allt. När särskilt jag, Anna och Josse fikar skiftar våra samtalsämnen brutalt och de går in i varandra för att sedan fortsätta på en helt annan tråd samtidigt som ett samtalsämne fortfarande kan ta hur lång tid som helst - måste säga att vi är sjukt synkroniserade med vårt fika-snack. Så bra att det kunde varit inövat. I och för sig har vi fikat ganska ofta och pratat ännu oftare så vi har haft tid att träna på samtalsbyten och samtal i allmännhet. Vad ska jag säga? Vi går trots allt på en kommunikations-skola!
Ps. Sån här musik är ett exempel på MYCKET bra fikamusik!
Billy Joel – Vienna
Jamie Cullum – Frontin' - BBC Radio 1 Live Lounge Edit
John Legend – Ordinary People
Lykke Li – Breaking It Up (John Hill Remix)
Anna-Sofia - en sån skönhet!
Kopp - en skönhet den med men idag var kaffet LÅNGT UNDER ESPRESSO-HOUSE STANDARD!
En vacker människa som heter Josefine!
En människa som borde STAY OUT OF THE CAMERAS SIGHT men som fan i heller ändå fastnar och här är hon - jag. :)
Ett Dunkers kulturhus. Ställer gillar jag och snart börjar jag på drama-lektioner här och jag är SÅ SJUUUKT NERVÖS.
Några sista ord: Creme de la creme.
"...And everybody's features have somehow started blending..." (+hav och bilder)
Att gå runt med nära på orubbliga endorfiner hela dagen är verkligen någonting att rekommendera. Endorfinerna måste ha kommit från lite träning, underbara vänner och förträffligt väder. Skit i allt vad forskning säger. Sånt fint är L Y C K A - endorfiner eller inte.
Men det var en repa i glasbubblan jag levt i idag men jag hoppas kunna vara där för henne.
Ett stort kryssningsfartyg hade lagt till vid Helsingborg idag men vi hann bara se när den sista lilla båten med passagerare flöt över till den mycket större båten för att dra sig hemåt eller bara vidare på resan. Jag älskar när kryssningsfartygen - de stora bjässarna - kommer in till vår lilla sundets pärla. Det är så mycket mer liv i stan än vanligt. Och alla pratar engelska. Och bland så många främlingar så blir svenskan nästan lite främmande och häftigt fastän det är de som är turisterna och inte vi. Men det var ju oss de kollade på. Vi var så intressanta.
Förra året såg jag en fet amerikansk gubbe med cowboyhatt, stor mage och en "matchande" t-shirt med tryck vid de små båtarna som tar resenärerna från båten och till båten. Pricken över i-et på den här gubben - också hans bästa accesoar - var hans fru som höll ett hårt tag med ena handen om hans korviga fingrar. Jag hade aldrig i mitt liv sett något mer amerikanskt - eller mer exotiskt. Vi stirrade på dem och de stirrade på oss. Det var som om vi alla var på zoo och alla var inburade i sina egna kulturer.
Det verkar kvitta hur mycket världen urbaniseras och hur tekniken, tillsammans med modet och värderingarna, sprids. Det verkar kvitta att världen hela tiden krymper i takt med att vi får lättare att ta oss runt den och kan mottaga nyheter från någon annan kontinent på bråkdelen av en sekund. På utsidan blir vi kanske mer lika. Men jag tror inte att likheten behöver innebära att man kan samsas och förstå varandra så jävligt mycket bättre. Vi kommer alltid vara förbluffade av de från andra sidan jordklotet. Avslutar detta inlägg med uttdrag ur en låt av Regina Spektor
The Ghost of Corporate Future:
"....And people make you nervous
You'd think the world is ending,
And everybody's features have somehow started blending
And everything is plastic,
And everyone's sarcastic...
...And people are just people,
They shouldn't make you nervous.
The world is everlasting,
It's coming and it's going.
If you don't toss your plastic,
The streets won't be so plastic.
And if you kiss somebody,
Then both of you'll get practice
...The world is everlasting
It's coming and it's going"
Regina Spektor – The Ghost Of Corporate Future
Här är Katarina! :D
Här är Emelie!
Här är jag! :D
Det här är hemma min mammas gubbes son. Han och hans sambo hade ett födelsedagskalas för dem båda. De har lånat en chihuahua som heter Chili. Och de har två fåglar som vägrar hålla sams.
Men det var en repa i glasbubblan jag levt i idag men jag hoppas kunna vara där för henne.
Ett stort kryssningsfartyg hade lagt till vid Helsingborg idag men vi hann bara se när den sista lilla båten med passagerare flöt över till den mycket större båten för att dra sig hemåt eller bara vidare på resan. Jag älskar när kryssningsfartygen - de stora bjässarna - kommer in till vår lilla sundets pärla. Det är så mycket mer liv i stan än vanligt. Och alla pratar engelska. Och bland så många främlingar så blir svenskan nästan lite främmande och häftigt fastän det är de som är turisterna och inte vi. Men det var ju oss de kollade på. Vi var så intressanta.
Förra året såg jag en fet amerikansk gubbe med cowboyhatt, stor mage och en "matchande" t-shirt med tryck vid de små båtarna som tar resenärerna från båten och till båten. Pricken över i-et på den här gubben - också hans bästa accesoar - var hans fru som höll ett hårt tag med ena handen om hans korviga fingrar. Jag hade aldrig i mitt liv sett något mer amerikanskt - eller mer exotiskt. Vi stirrade på dem och de stirrade på oss. Det var som om vi alla var på zoo och alla var inburade i sina egna kulturer.
Det verkar kvitta hur mycket världen urbaniseras och hur tekniken, tillsammans med modet och värderingarna, sprids. Det verkar kvitta att världen hela tiden krymper i takt med att vi får lättare att ta oss runt den och kan mottaga nyheter från någon annan kontinent på bråkdelen av en sekund. På utsidan blir vi kanske mer lika. Men jag tror inte att likheten behöver innebära att man kan samsas och förstå varandra så jävligt mycket bättre. Vi kommer alltid vara förbluffade av de från andra sidan jordklotet. Avslutar detta inlägg med uttdrag ur en låt av Regina Spektor
The Ghost of Corporate Future:
"....And people make you nervous
You'd think the world is ending,
And everybody's features have somehow started blending
And everything is plastic,
And everyone's sarcastic...
...And people are just people,
They shouldn't make you nervous.
The world is everlasting,
It's coming and it's going.
If you don't toss your plastic,
The streets won't be so plastic.
And if you kiss somebody,
Then both of you'll get practice
...The world is everlasting
It's coming and it's going"
Regina Spektor – The Ghost Of Corporate Future
Här är Katarina! :D
Här är Emelie!
Här är jag! :D
Det här är hemma min mammas gubbes son. Han och hans sambo hade ett födelsedagskalas för dem båda. De har lånat en chihuahua som heter Chili. Och de har två fåglar som vägrar hålla sams.
"You'll be happy and wholesome again"
Lund.
Idag är ingen textdag.
Idag har skiftat.
Ilska, sorg, lycka
Allt koncentrerat
i en människa.
Hur fan är det möjligt?????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
"And if your strife strikes at your sleep
Remember spring swaps snow for leaves
You'll be happy and wholesome again
When the city clears and sun ascends"
Mumford & Sons – Winter Winds
Bild tre: t v anna t h jag
Bild fyra: Josefine.
Var inte rädd för lite, eller mycket, text.
Det var så länge sedan jag bloggade. Men ibland står man bara still. Oförmögen till att få benen att röra sig i rätt riktning. Framåt.
Efter att min mobil väckt mig med låten "Skrattar idag" av Ison och Fille, av alla artister, kände jag den kalla vinden utifrån eftersom mitt fönster var öppet. Den luktade friskt av regn. Så jag vaknade med ett leende alltså.
Redan tio över nio satt jag på bussen på väg in till staden. Nyduschad och med håret flätat lyssnade jag på musiken till Amelie från Montmartre och skrev några rader i en skrivbok. Trött på ett skönt och behagligt sätt och njöt av att vara en av de få som var vakna. Inte många idioter är vakna klockan nio, ens halv tio, som Anna påpekade när jag mötte upp henne väl framme.
Vi begav oss till värmen och kaffelukten inne på Espresso House och under de första tio minuterna hade jag bara tagit en tugga av min scone eftersom munnen pratade på, nästan som av sig själv. Det var knappt så att min hjärna hängde med den liksom bara satt och nickade åt allt munnen sa, accepterande.
En lång frukost hade passerat och vi gick runt i alla småbutiker kring Kullagatan och sökte inspiration. Anna hittade lite kläder men eftersom mina prioriteringar just nu går mot inredningshållet var det också inredning som jag tittade mest efter. Har fått någon slags fixidé om att allting ska vara vackert och fräscht och lukta antingen trä eller blommor eller bådadelar.
När regndroppar började hällas ner från himlen sprang jag och Anna in i en butik med inte alls fina kläder. Förutom det bestod förmiddagen av gamla kassaapparater, fina klockor, underbara klädesplagg och trägolv.
Så dagen slutade med att jag köpte ett par byxor inne på Vero Moda. Militärgröna, tajta, med fickor på benen. De var billiga så jag var glad då jag störts av att priserna är skyhöga på alla andra kläder jag kan tänkas köpa. Och jag tog bussen hem. Lagade mat. Nu sitter jag här och försöker slappna av innan jag ska gå till bussen i rask takt igen. Där ute blåser det. Vädret ger mig en anledning till att strunta i att jag inte tränat på hela sommaren och att frisk luft är viktigt och datorer är dåliga för hälsan.
Här kommer min inspirationslista, den är dock inte klar på långa vägar så behold. Eller vad man nu kan tänkas säga.
Le inspiration
Just nu vill jag bara...
...sova. Eller ännu bättre - bara kura ihop mig till en boll under mitt stora täcke och läsa medans jag lyssnar på vinden utanför. Men nej, jag måste ut i skitet också.
Jag hade gärna velat skriva ett långt, långt inlägg om det sköna i att bara slappa på morgonen med en bok men eftersom jag känner att det inte hjälper mig att göra mitt jobb som fin reklamutdelare så överväger jag att strunta i den beskrivningen. Beskrivningen av en mysig filt och chansen att sova...
Nej, nu ska jag ut om fem minuter och det finns ingen anledning till självömkan. I alla fall så har det nyss varit Helsingborgsfestivalen. Om du älskar röklukt i håret, nära på obefintligt avstånd mellan en ofantlig mängd människor på en liten yta, mat man mår illa av efter några tuggor och allmänt lulliga vuxna personer så måste jag nog meddela att du missade din chans detta året om du inte besökt festivalen.
Men det var ju bara onödigt negativt, eller hur? Så jag kan väl uttrycka mig bättre angående mina åsikter om hbg-festivalen - musik spelas överrallt, människor är glada och man har en chans att äta crepes med nutella. Jag brukar faktiskt vara positiv till festivaler. Jag tycker faktiskt att det är kul. Peppade jättemycket inför den här festivalen men kan väl inte säga att det blev någon "HALLELUJAH"-upplevelse. Tycker det skulle kommit fler bra band. Såg Rix Fm-festivalen (men jag avskyr när de säger att det är "live" och sen mimar artisterna) och igår såg jag Timbuktu och lund-bandet "Damn!". De var några riktigt sköna snubbar, T och co.
Okej, nu har jag ordbajsat så att det räcker för den här morgonen - om du orkar - så håll tummarna för att min jobbtid kommer kännas som no time! :)
Jag hade gärna velat skriva ett långt, långt inlägg om det sköna i att bara slappa på morgonen med en bok men eftersom jag känner att det inte hjälper mig att göra mitt jobb som fin reklamutdelare så överväger jag att strunta i den beskrivningen. Beskrivningen av en mysig filt och chansen att sova...
Nej, nu ska jag ut om fem minuter och det finns ingen anledning till självömkan. I alla fall så har det nyss varit Helsingborgsfestivalen. Om du älskar röklukt i håret, nära på obefintligt avstånd mellan en ofantlig mängd människor på en liten yta, mat man mår illa av efter några tuggor och allmänt lulliga vuxna personer så måste jag nog meddela att du missade din chans detta året om du inte besökt festivalen.
Men det var ju bara onödigt negativt, eller hur? Så jag kan väl uttrycka mig bättre angående mina åsikter om hbg-festivalen - musik spelas överrallt, människor är glada och man har en chans att äta crepes med nutella. Jag brukar faktiskt vara positiv till festivaler. Jag tycker faktiskt att det är kul. Peppade jättemycket inför den här festivalen men kan väl inte säga att det blev någon "HALLELUJAH"-upplevelse. Tycker det skulle kommit fler bra band. Såg Rix Fm-festivalen (men jag avskyr när de säger att det är "live" och sen mimar artisterna) och igår såg jag Timbuktu och lund-bandet "Damn!". De var några riktigt sköna snubbar, T och co.
Okej, nu har jag ordbajsat så att det räcker för den här morgonen - om du orkar - så håll tummarna för att min jobbtid kommer kännas som no time! :)
