Kattkorten flyger och fotomodellen Morris tar ett språng ut i gräset

Fortfarande förkyld åkte jag in till stan igår och bjöds på lunch av Annas familj. Det var första gången i mitt liv jag åt indiskt - och det stack i munnen. Trots det så var det jättegott. Särskilt något sånt stort, mjukt men samtidigt knaprigt bröd som man doppade i maten. På det stället ska jag äta igen. Medans vi åt lyssnade vi på någon man som stod och spelade gitarr och sjöng en bit bort på gatan. Han var faktiskt riktigt duktig och spelade en del låtar man kände igen. Gillar sånt - gatumusikanter som kanske inte spelar för pengar, utan bara för att det är roligt. Tycker de sprider glädje.

Och hela dagen igår var faktiskt bra. Jag och Anna spelade kort i hennes trädgård på en filt och sen fotade vi hennes katt Morris, som mer än gärna ville vara med på bild. Trots att det var sol satte vi sedan igång "Me and Orson", en film som handlar om Richard, spelad av Zac Efron, som försöker bli skådespelare på tidiga 1900-talet. Sen lyssnade vi igenom min iPod på någon liten, söt radio/högtalare på Annas balkong och jag blev helt djup av vissa låtar och började prata en massa flumsnack. Är ett hängivet indiemusik-fan. Jepp.

Kvällen avslutades med halva Sagan om de två tornen. Är man nörd så är man.

På bilden ovan: ett ömt ögonblick mellan människa och katt.

Här sitter jag med min Vanilla Latte på Annas balkong. Jag älskar vanilla latte.

En eftermiddag på Flinckmans café

Minns ni då jag varit på Flinckmans café och enligt Emelie "gnällde som ett litet barn" när fikat serverades över en timme senare att vi beställt det? I alla fall, här är bilder från dagen. :) Emelie är hon på alla bilderna, eftersom jag mest stod bakom kameran.
Vi var på det caféet han har ute på landet som bara är har helgöppet, sen bedriver Lasse Flinckman ett café i Landskrona också som har öppet på veckorna. Det var väldigt mysigt på caféet där vi var, och han har en affär uppe i en gammal hölada också med antika kläder och prylar. Om man har tur kanske man hittar något där. Sån tur hade dock varken jag eller Emelie men vi hade i alla fall kul då vi utforskade allt.
Rekommenderar er att åka dit! Flinckmans café ute på ... landet. Tråkigt att jag glömt var på landet det ligger. Men men. :) Fast servicen kanske inte var den bästa... man borde inte få vänta till stängdags innan man får sitt kaffe och sen även en annan kaka än den man beställt.

Köpenhamn en dag i slutet på den varmaste delen av Juli

Jag längtar till den dagen då jag flyttar till en storstad. Att ha allting så nära till hands - en dröm. Idag åkte jag på en endagstur till Köpenhamn och jag önskar verkligen att jag inte varit pank och att staden legat närmare till hands. Det tar kanske inte så lång tid att ta sig till the big city - men det är mekigt. Och dyrt.
Köpenhamn är ändå inte the dream city - det är New York. Såklart. Jag delar nog den drömmen med ganska många andra. Men vem säger att den inte ska förverkligas? Den ska förverkligas.

Men Köpenhamn är ändå en väldigt mysig stad. Gillar den starkt. Här kommer lite bilder.

Folk på gator

Lunch på en bakgata

FIKA

Trött bara för att jag kan

Så trött man kan bli av att bara slappa hela dagarna. Efter tre dagar på Tylösand - mest bad, god mat, uppträden att kolla in - så var jag alldeles slut i hela kroppen. Men det är väl sommar antar jag. Att vara så slapp att slappa blir som ett träningspass. Det är bara att njuta för stunden - snart börjar skolan, och ja, allvaret, igen.

Tylösands strand är så sjukt fin. Hade velat slå upp ett tält på den stranden och bo där.

Hej emelies blogg!

Idag har jag, Emelie ( e vendelas kompis) varit med e vendela varit på Flickmans kafe. Vi fick vänta en timme innan vi fick vår fika men det gjorde inte så mycket förutom att e vendela gnällde som ett litet barn haha. Nu ska vi äta hemma hos mig och sen vet jag inte vad som händer, vi hittar säkert på något kul :D Ha det så bra! 
 
Puss och kram!

Sen tog vi båten över till Helsingör...

Vi åt på Roys Fisk och där såg vi Henke Larsson
Det var i och för sig inte jättespeciellt
för han bor ju faktiskt i Helsingborg
Sen letade vi efter bikini till Matilda och Emilia
Eftersom vi hade jättebrottom blev det som
ett träningspass.

Sen tog vi båten över till Helsingör
där såg vi Jacob Öqvist från "vakna med the voice"
i en livsmedelsbutik.
Där köpte vi vatten med namnet "Budget".

Kronborgs slott var vackert
Vi klättrade och hoppade på vägen dit
Vi såg söta ankungar med röda ansikten
och så gick vi i gångar under slottet
och tyckte att det var lite läskigt och småpirrigt
att veta att folk kanske fänglats här för
länge, länge sedan.

Dansk glass med grädde, sylt och gräddbulle.
Stället gav gjorde mig alldeles nostalgisk
För jag mindes att jag varit här innan
när jag var pytteliten.

Vi vågade bada. Då var vi i Sverige igen.
Badet gjorde oss jättejättehungriga
Så vi köpte pizza och åt vid havet.
Det blev mycket hav igår.

Jag är hon med fläta.

Sommaren har bara börjat

På begäran så lägger jag nu in bilder från förra tisdagen. Det var ett tag sedan men dagen var underbar och härlig. Genom att kolla igenom bilderna så minns jag allting - tidig frukost på Espresso House i hamnen, Josses skrämda min när det kom fåglar, den klara morgonsolen och doften av hav, LATTEN, hur kall tån blev när den nuddade havsytan, killen; med piercing i bröstvårtan - som sneglade (STIRRADE) på oss från sin plats några meter bort, dagboksskrivande på bryggan, den varma tågresan hem till Alexandra, Alexandras söta hund Stella, hur underbart skönt det var att bli knuffad i Alexandras pool och till slut färden i cabben tillbaka som fick mitt blöta hår att torka otroligt snabbt.
Det är kort sagt sånt som man minns.

Jag hade glömt handduk hemma så jag bredde ut mina kläder för att sola på dem.



Kom hem!

Den här veckan har varit så hemskt oinspirerande. Majoriteten av mina vänner är bortresta och jag var visst dum nog att tro att fem dagar skulle gå fort. Fem dagar har aldrig tidigare gått så långsamt.
Känner mig så hemskt ofullkomlig utan mina vänner - anar ett beroende. Jag som trodde att jag kunde stå stark på egna ben - nu inser jag att jag bara kan stå stark på egna ben bredvid någon jag älskar. Ensamhet är inte jobbig bara för att man är ensam. Jag har aldrig precis haft problem med att umgås med mig själv - när man är själv kan man teckna hur länge som helst, spela vilken musik man vill, läsa jättemånga böcker ... o s v. Men det är hemskt irriterande att veta att om man nu velat prata med någon i flera timmar så kan man inte det. För ibland är man glad, ibland är man ledsen, i vilket fall så vill man dela detta med sina vänner. Man vill - jag vill - ha någon som ser saker ur ett perspektiv utifrån. Måste ha någon annans åsikt för att på något sätt främja min egen, för att få bekräftelse på att det jag gör är rätt.


RSS 2.0