Dreams Begin

Nu har jag fått mitt älskade elpiano. Precis som jag önskade när jag skrev det här inlägget för många, många månader sedan. http://dreamsbegin.blogg.se/2009/september/pianot-med-en-sjal.html#comment

När togs dessa bilderna? Jag minns inte. Det var i alla fall dagen då jag åt glass i hamnen med min farmor och pappa. Dagen då mina det blev ett jättestort hål i mina svarta strumpbyxor. Dagen då HIF spelade mot Halmstad och vann. Det kändes som den första riktiga, sommardagen och det gjorde saker och ting underbara. Jag satt på läktaren (inga stolar, sådan lyx har jag inte) och kände den varma solen mot benen, lite halvsvettig på ett trevligt sätt. Som det ska vara på sommaren.
Under andra halvlek så kom dimman från hamnen och drog in över planen. Det blev plötsligt kyligt, svalkande. Anna berättade efter att hon ibland inte kunnat se bollen på grund av dimman. Jag brydde mig inte om att ta på mig koftan under hela matchen utan satt med bara armar, huttrandes. Trots kylan så kändes det inte som koft-väder.

Idag hade vi helvetesmatte-prov. Ett helvete var det. Efter det - gissa om vi behövde lite shopping, mat och prat om vad som helst förutom matte!
Mina vänner är helt fantastiska. Det är ett privilegium att ha dem som vänner. Faktiskt.

Pesto Pasta på Olssons skafferi - väldigt gott. :)

Alexandra visar en bild på sin cockerspaniel för Josse. Hon var väldigt fin idag! :D

Fråga min inte varför jag slänger med mitt hår. Har glömt anledningen.

FINA Josefine <3

Anna fin som vanligt! Här sitter hon och väntar på the food. :)

Här är de alla tre! Mina underbara vänner.

Tittar ut genom fönstret och känner en stark längtan efter den friska luften som doftar underbart av körsbärsblommor och nyklippt gräs. Vill känna det svala, mjuka gräset under mina bara fötter då jag dansar runt på det, vill gå långa promenader runt i området endast klädd i en lång tunika och sandaler tillsammans med någon vän, vill fika på altanen... Alla dessa saker jag inte kan göra. Imorgon är det Nationellt Prov del 2 i Matte A. Jag måste sitta inne och plugga. Jag är så himla rädd att jag kommer sitta där i två timmar och bara stirra på provpapperet utan att skriva något på grund av att jag suger så hemskt på matte. Det är verkligen mitt värsta ämne, förutom tyska, och idrott.

Hann i alla fall njuta en liten stund av det vackra vädret idag. Efter skolan (vi slutade tre kvart tidigare) så satte vi oss vid Mariakyrkan på en bänk och solade. De har börjar sälja frukt och bär i skydd av skuggan från träden precis utanför gården vid kyrkan så jag och Anna gick dit och köpte vindruvor. Att de säljer frukt där helt random älskar jag! Och man kunde smaka till och med av vindruvor och jordgubbar - över en skål med bären stod det "Smaka gärna :) ". Sånt tycker jag så mycket om! Jag och Josse sprang sedan till Mezo (resturang, café) och sköljde vindruvorna. Sedan satt vi där vid Mariakyrkan och tävlade om vem som kunde kasta smashade vindruvor längst (målet var muren). Jag och Anna satt och sjöng en stund efter att Josse skyndat i väg till tåget och vi kom på en underbar hatlåt riktat till Matematik - det avskyvärda ämnet. Så här går den:

Matte över min döda kropp
Matte i min askkopp
Matte i min pipa
Jag vill bara lipa
Matte i min vitlökssås
Som bajs från en fiskmås
Du ska brinna i en eld
Ett krokben - sen är du fälld
I döda havet ska du flyta
I döda havet ska du dränkas
I döda havet ska du sänkas
Ingen matte meeer

Anna jag var bara tvungen att lägga ut den! Jag kan ta helt kred för den men det vore att ljuga - du är mycket bättre på rim än vad jag är.

Att misslyckas med att plugga behöver inte vara panikframkallande. Igår var det faktiskt ganska mysigt. Med så mycket panik kring pluggandet så var det skönt att under några timmar bara strunta i skolan.

Nu är det slut. Nu är jag glad. Jag och Josse har precis varit väldigt duktiga mot varandra och fått varandra att må bra i oss själva som riktigt bra vänner! Det är bra att må bra. Nu är jag ju glad. Det tycker jag alla ska vara. Och jag sitter och dricker kaffe från min fake-take-away-mugg-i-porslin från Lagerhaus som jag fick i födelsedagspresent av min syster, fastän det är alldeles för sent för kaffe egentligen. Om det är folk där ute som oroar sig för prov så vill jag bara säga: DU ÄR FIN DU. ETT DÅLIGT PROVRESULTAT FÖRÄNDRAR INTE DET.

Imorgon är det prov i Historia. Prov på både kurs A och B. Jag ligger på gränsen till ett G och jag vill bli ARKEOLOG! På riktigt - jag funderar seriöst på att utbilda mig till det efter gymnasiet! Så hur kan jag nästan ha G - jag SLÅR VAD om att jag är den enda (eller en av få) som ser historie-program för skojs skull om kvällarna! Och det gör jag! Ändå får jag ändå riktigt dåliga betyg på proven, och jag gissar på att imorgon inte kommer bli ett undantag. Jag gillar inte prov. Klarar inte av pressen. Konstigt att jag är negativ..?! (PS Jag är "Emelie".)

Är så himla omotiverad till att plugga just nu så istället gör jag som jag brukar göra - sitter och lyssnar på musik (Peter Bjorn And John – Inland Empire) och fixar bilder. Bjuder på ett collage av bilder som Josefine tog på mig nere vid gröningen för någon månad sedan. Hoppas ni har en mer inspirerande dag än vad jag har.

Igår fyllde jag som sagt sexton och det fick firas hemma hos mig lite enkelt. Anna, Josse och Alexandra gav mig en riktigt fin, ljusblå tunika från Vero Moda. Vi grillade i min trädgård och sen åt vi tårta i vardagsrummet. Mycket trevligt. :) Vid halv åtta tiden bestäma oss jag och Alexandra för att spela Eye-Toy Play 3 och tejpade fast kameran vid tv:n. Anna och Emelie som var kvar var för trötta för att spela med oss.

Sen så gick jag, Emelie, Anna och Alexandra på bio och såg "Robin Hood". Den var mycket välgjord och bra fast jag tyckte han var alldeles för lite i "the Hood" - tydligen var det storyn om hur han blev Robin Hood. Alltså, hur det gick till när King John fick makten och började dra in skyhöga skatter och innan Robin, broder Tuck och company bosatte sig i det gröna. Men den var faktiskt att rekommendera ändå! Otroligt bra gjord! Fast Emelie tyckte inte om den alls. Efter ca en halvtimme lutade hon sig mot mig och viskade: "Alltså jag fattar inte, vem är Robin Hood?!" HAHAHA.

Anna, jag, Josse, Hanna, Emelie, Katarina och Alexandra - FINA

De som gjorde tårtan måste ha missuppfattat mitt namn - jag heter inte Melie.

Tänkte att det var dags för ett sånt inlägg. Ett inlägg där jag endast hyllar min egen karismatiska karaktär med de enkla orden: Grattis på min sextonårsdag!

Igår var jag på Cantina, nattklubben, sextonårsgräns. För första gången så fick jag smaka på hur det är att bli snurrig av alkohol (innan cantina då). Hoppas ingen som inte borde läsa det här läser det här. (Noterar vilken duktig flicka jag är eftersom detta var första gången som sagt.) Det gick dock över ganska snabbt och jag hade full kontroll över mig själv at all times! Jag menar jag blev ju insläppt. (Snurrig är jag ju förresten i vanliga fall också.)

Sen dansade vi natten lång! :D Och när klockan passerat tolv fick jag en massa "GRATTIS!" och kramar. Det var fint att tillbringa den första en-och-en-halv-timmen som sextonåring så. Synd att inte Josefine kunde vara med dock :(. Men idag ska hon komma till mig och grilla (en stund i alla fall)! :D

PS Just nu är jag ganska snurrig. Det beror på att jag är hungrig som tusan.

Igår hade Alexandra fest hemma hos sig för att fira sin 17-årsdag! SHIT det är ju snart arton! Alexandra bjöd på grillspett (champinjoner, paprika och majs till vegetarianen) och sen en massa kakor som hon själv bakat. Hennes vänner är underbart trevliga! Efter det dansade vi i timmar. Det var en bra kväll. :)

Josefine, Annie och födelsedagsbarnet Alexandra! :D <3
Sofia och Annie
Jag, Anna, Josefine <3

Jag hatar oproportionaliteter. Innerligt avskyr det. Det gör ingenting om två saker ser olika ut, då det är meningen att de ska vara så. Det är bara jobbigt när det är sådant som borde vara lika, sånt smått som man bara lägger märke till om man tittar en tredje gång (för mig en första gång). 
Jag tror denna fobi kan bero på att jag under hela min uppväxt tecknat mycket, och därför tränat ögat till att lägga märke till alla små skavanker och fel. Man måste kunna göra sånt om man ska teckna av någonting.
Nu har jag köpt ett par högklackade skor - de första, riktiga högklackade jag någonsin köpt. Din Sko. 399 kronor. I affären ser jag att skon på min vänstra fot ser annorluna ut mot den på min högra - panik!!!! Ber expiditen att ge mig ett nytt par och pustar ut. På något sätt lyckas jag sen blanda ihop skorna jag provat - ännu en gång - PANIK! Men Josse bedyrar dyrt och heligt vilka skor som är de rätta - 151 % procent säker var hon till och med.

Så kommer jag hem, och upptäcker... FAN! Det är INTE de rätta skorna! Nu har jag tillbringat morgonen med att gråta eftersom jag nu inte har några skor på födelsedagskalaset ikväll och jag hinner inte byta skorna nu. HEMSKT.

Dansklipp med världens sötaste Joseph Gordon-Lewitt från min favoritfilm 500 days of Summer. Scenen utspelar sig precis efter att Tom fått ihop det med sin älskade Summer. :)

Här kommer min nya favoritlåt till alla er som har Spotify, men om ni inte har det uppmanar jag er till att söka upp den på youtube. Den är nämligen alldeles underbar enligt mig. Beirut – Guyamas Sonora

Sovmorgon idag! Mycket fint! Anledningen var att jag inte kunde vara med på konditionstestet på gymnastiken på grund av en förkylning som bara vägrar ge med sig. Klockan 10.10 åkte jag in till stan för att utnyttja vårt underbara matkort och äta sushi tillsammans med Josefine som också på grund av sjukdom inte var med på idrotten.

Min FINA UNDERBART SNÄLLA vän!

När jag är ledsen eller bara lite deppig så är en av de sakerna jag mest önskar mig att ha något att känna igen mig i. Då brukar jag ofta vända mig till musik. Jag kan sitta länge och desperat leta efter en låt som definierar mina känslor som flyger genom kroppen på mig i en rasande takt i just det ögonblicket. Om jag lyssnar på en text som jag känner igen mig i så känner jag mig lite mindre ensam.
Eftersom det är så för mig, så måste jag ju anta att det finns några andra personer ute i världen som känner samma sak. Så därför håller jag på med en Spotify-lista för er, era missförstådda själar. Så att ni slipper sitta och leta i en evighet efter låtar som du behöver just då. Att vara ledsen är ett universellt känslotillstånd - vad sorgen än gäller så är det ändå sorg. Om du är nere så finns det låtar för det. För att få dig att inse vissa saker. Spellistan är fortfarande under uppbyggnad - just nu har jag bara fyra låtar. Men det är bara för att jag väljer väldigt noggrant. Här är i vilket fall länken: Tryin to make you feel better

Idag cirkulerade det helikoptrar över Helsingborg. Poliser körde runt i stora polisbilar och patrullerade ridandes på hästar.
Det befarades alltså att bli otroligt mycket bråk här idag. Med både nationalistiska och anti-nationalistiska demonstrationer. Men så började det ösregna. Och det var inte något litet duggregn heller - jag slår vad om att det var den värsta skuren på hela året. Stora, tunga droppar i massvis exploderade när de slogs mot asfalten.
Det var troligen regnet som hindrade bråken från att uppkomma. Ca klockan 17.00 öppnades trafiken igen. Jag såg inga demonstrationer på huvudgatan vid Knutpunkten i alla fall. Men lite förvånad blev jag allt när staden plötsligt var fylld med fler poliser än det brukar vara vid en fotbollsmatch mellan AIK och HIF.

Förutom detta innehöll den här dagen ganska mycket dramatik - särskilt när jag inte hittade min plånbok. Jag har tappat bort den en gång innan, men fick som tur var några veckor senare ett brev från polisens hitteavdelning där de meddelande att den var funnen. Den upplevelsen lärde mig ganska mycket. Jag har hållt reda på plånboken som om den varit mitt barn. Nu var den försvunnen igen. Alltså - om jag hade haft ett barn så skulle han/hon också vara borta. En sån hemsk mamma jag är.
Efter att jag spärrat mitt bankkort hittade mamma som tur var plånboken i vår bil. Dagens höjdpunkt.

En helikopter som cirkulerade över staden. Ganska illavarslande ut, eller hur?