Om att vela leva i Carpe Diem och vara en "Yes"-kvinna
Är du en sån som jag? Som sitter hemma i pyjamas hela dagarna och under hela den tiden nära på gråter över din egen oduglighet? (Bara för att flika in så går bussen en gång i halvtimmen och dörren går att låsa upp även från insidan. Den går även att öppna och det är inte giftiga spindlar i dina skor som hindrar dig från att ta på dig dem.)
Är du en sån som jag som bryr dig och skiter i vilket lite som det passar dig? En sån som vill passa in men samtidigt sticka ut? En som - om jag nu ska använda detta fåniga uttrycket - gärna vill äta kakan men samtidigt ha den kvar? Och inte ens när du analyserat dig själv (kanske på din blogg) tar du tag i dina brister?
"Are you the writer or the reader?"
Just because it's in your head it doesn't mean it's not real
Så fint...
En fredag, en fin fredag
Sen hade vi matte-lektion och vi tog de sköna stolarna. :) Solen tittade fram och vi har superfina, ljusa lokaler så man blev på topphumör (även fast vi var trötta.)
Tova var trött efter en sen gårdag.
Annelie.
Josefine var också trött.
Josefine när hon försöker lösa ett mattetal.
Alexandra.
Serpentines can not fly. Secrets will never die. Whoever you are - you will disappear.
"No One Would Riot For Less"
Jag såg dessa och insåg att våren är här
Ein perfekter Morgen
"Nothing ever happens" (förrän nu)
Efter den lilla rensningen av mitt rum kände jag mig lite mer hel än innan. Glad, stolt - och förnyad. Att slänga bort grejer är en big deal för mig! - saksamlare som jag är. Jag vet att det finns vissa saker som jag aldrig kunnat göra mig av med - en hemsk brand - det skulle vara det enda som kunnat separera mig från dessa utåt sätt obetydliga prylar. Men det finns något stadie i livet då man bara måste gå vidare. Släppa det som varit - även fast det kanske inte var så dåligt. Det är en fråga om att helt enkelt växa upp.
"Where is the moment we needed the most?"
A bite in the wrong(/right) direction
Dagen tillbringades i sällskap med dammiga böcker och trevliga människor
Jag tror du ser
...Mig.
Min syster Julia på bilden. Vackra ögon!!!
Watching the colour in the sky change from the darkest blue to brightest of days
Behöver kaffe och en kram
Är fast sittandes på sängen med ryggen tungt lutad mot väggen. Måste upp. Hungrig. Batteriet på datorn snart slut. Behöver kaffe. Behöver en kram. Behöver båda sakerna jättejättemycket. Kan inte någon vissla tyst i mitt öra? Ett ljud som säger att allting kommer bli bra?
Goda dagar och fler skall komma
Dessa personerna spelade bl a Alexander Rybaks låt och det lät jättefint!
Breakdance med "Slowmotion Phax" och diverse andra coolingar. Jag dansade inte. Höll i kameran och hade fel skor.
Emelie uppskattade Phax danssteg - men hade problem med att komma på HUR TUSAN HAN GJORDE sina moves?!
"My darker days would all be gone"
Emelie och Katarina är nog de jag kännt längst av mina vänner. De har växt upp med mig och sett alla mina sidor - de bättre och de sämre. Nu går vi i olika skolor och det är riktigt roligt varje gång jag träffar dessa två fina vänner, eftersom det är ganska svårt att pricka in så att alla tre kan träffas samtidigt. I dag lyckades vi i alla fall och gick på öppet hus på Dunkers! Det blev marimba, breakdance och sång - varav dessa vi bara provade på marimba (vilket tog ca 4 minuter.)
Solen sken så vackert och lyste upp Dunkers. "Slowmotion Phax" (minns ni honom från Talang 2007? Han klädde ut sig till Super Mario!) pratade väldigt inspirerande om att man inte bara ska sitta och titta på youtube på folk som är duktiga på någonting och säga "Jag hade också velat göra det!" (t ex breakdance vilket var hans specialité) utan att man ska göra det istället. Alla som är duktiga på något har börjat någonstans, man ska inte ge upp sina drömmar så lätt. GOTT SNACK. ;)
Nu kommer (nästan) hela dagen bild för bild:
Först kom Emelie hem till mig och vi åkte tillsammans bussen in till stan. Hon har lånat mina solglasögon - vilka min näsa är för stor för!
Jag i bussen.
Vem mötte vi på Dunkers om inte Katarina - med ny kort, snygg frisyr och allt?
För mig som inte hade ätit blev det äpple-paj-paus.
Vi gick in på någon foto-utställning och jag måste säga att jag brukar vara en ganska öppen människa - men den utställningen var helt sjuk. Vi stannade inte där särskilt länge. Fler bilder kommer! Min kamera klickade HELA tiden. :)
Clouds, water, salt and sun
Idag är allting så himla fint och vackert
Igår började som en finfin dag med solsken och plusgrader. Jag och min pappa gick mellan Fria bad och Norra Hamnen och vi fotade lite. Idag ser ut att bli så himla underbar! Hoppas. Hoppas.
Jag, Emelie och Katarina ska till Dunkers och gå på öppet hus och testa lite olika kul grejer.
Ljuset väcker mig, livnär mig och jag älskar livet på grund av att det är så vackert idag!
Mycket bilder på mig men jag vill itne ta några där min pappa är med. :)
Så kan det bli
Men det är ju så underbart! Jag blir helt jätteglad i kroppen av att tänka på alla outforskade världar jag har framför mig att möta i olika böcker, och i filmer också för den delen.
En varm bänk, en bra kompis, ett avklarat prov
Synd bara att jag inte hade min systemkamera med mig fast mobilkameran funkade nog så bra idag. :)
Förresten så är veckan så gott som över för min del - äntligen! Det har inte blivit så många blogginlägg men nu är ekonomi-provet förbi och fredagen består bara av tre timmar lektioner - fantastiskt! Fler blogginlägg nu alltså.
Texturen som jag använde till bild ett, bild två och fyra tagen härifrån http://jeremybrotherton.deviantart.com/art/Old-Photo-Texture-115885194?loggedin=1
Första gången en liten titt in i mitt hjärta - en liten bok, ett antal meningar
Samma underliga känsla föll över mig på Dunkers ca 15 minuter tidigare
När jag skulle gå ner i källaren där toaletterna ligger hörde jag en av receptionisterna säga: "Då var de dags. De är här."
Jag tyckte mig se ett litet nervöst leende på en annan receptionist, men antagligen måste det ha varit ett ironiskt leende eller så spelade ljuset och min luddiga hjärna mig ett spratt.
I vilket fall så satte min fantasi igång och jag började tänka ut olika alternativ - var det några speciella personer som kommit? Var de höga chefer - engelska socitetdamer - kändisar från Hollywood? Möjligheterna var oändliga - just idag.
När jag igen skulle upp efter ett toalettbesök och en titt i spegeln stannade jag plötsligt - tänk så hade personerna som kanske kommit en son? Tänk om jag skulle krocka in i min drömprins när jag precis gått förbi det översta trappsteget?
Om jag gjort det skulle jag ha varit beredd.
Men de som kommit visade sig vara en lastbil. En lastbil med grejer till den nya shoppen de håller på med, om jag får komma med en till vild gissning.
Inte för att jag förväntat mig något annat - men jag trodde på möjligheten. Så jag gick ifrån Dunkers och nu var jag där jag började. Gående i solen en konstig, underbar eftermiddag.
"I sit tight, don't want to miss the show"
Tiden flyger iväg. Just nu känns det som om jag inte hinner med någonting. Jag blir hela tiden tillsagd att prioritera rätt - men hur prioriterar man rätt? Finns det något slags mätverktyg för hur man ska prioritera det "rätta" först och slippa ha den här ångesten över att inte hinna med skola, träning, piano, teckning, blogg, kompisar, familj eller släkt... Sen finns det också en massa smågrejer som jag hela tiden glömmer då de ligger i skuggan av allt det större! Saker som att stänga av plattan till spisen och ta med ett USB-minne blir väldigt nedprioriterade. Fastän de inte borde bli det.
Lykke Li – Time Flies
"Det var en förtrollad kväll..."
"Du kan ju inte sitta framför datorn hela dagen! Gör någonting annat."
"Men vad?!" Superokreativt sagt av mig.
"Men läs en bok då!"
"Jag har inga böcker!"
Så tog hon fram den här vackra boken - "Hajarna" av Jenny Berthelius. Enligt mamma så handlar den om en fransk konstnär som kommer till Sverige men blir lurad en massa. Mamma är rätt så kräsen med böcker och hon sa att hon läst om den många gånger så då måste den ju nästan vara bra. Av att bedöma den här sidan så verkar hon ha rätt! :)
Och jag tror nog att vi alla innerst inne är perfekta på vårt eget sätt
“Acting is standing up naked and turning around very slowly.”
Ja, det är bestämt nu. Drama får bli mitt nästa projekt. :)
Citatet sagt av Rosalind Russel
Bild: Härifrån
Idag skiner solen men jag mår inte bättre för det
Alltså, rent fysiskt sätt. Mitt huvud dunkar, min hals gör ont och min näsa svider. Trots detta så ska jag ändå ta bussen iväg till skolan om ca 20 min. För att jag har ett "boksamtal" framför klassen. Och för att jag vill fika med Josse och Anna idag. Hoppas att jag kryar på mig under dagen! Bjuder på den här globilden på mig - hoppas man ser att jag är trött!
I mitt rum - jag kan ju försöka förklara
