It's so ludicrous that my soul has escaped from my body
"I'm takin' a boat
Sailing the edge
Of this two-dimensional world
And I'm gonna fly
Out into space
Where there's no gravity
And I know I'm going to feel better out there
I'm takin' my coat
And I'm gonna walk
Out of this two-dimensional room
And I'm gonna sit
Out in the street
Where no one will look at me
And I know I'm gonna be much better out there"
Sailing the edge
Of this two-dimensional world
And I'm gonna fly
Out into space
Where there's no gravity
And I know I'm going to feel better out there
I'm takin' my coat
And I'm gonna walk
Out of this two-dimensional room
And I'm gonna sit
Out in the street
Where no one will look at me
And I know I'm gonna be much better out there"
And so I drink to stay warm and to kill selected memories
"I dreamt of a fever,
One that would cure me of this cold, winter set heart.
With heat to melt these frozen tears
Burned with reasons as to carry on.
Into these twisted months I plunge without a light to follow
But I swear that I would follow anything
Just get me out of here"...
..."But I give myself three days to feel better
Or else I swear I'll drive right off a fucking cliff
'cause if I can't learn to make myself feel better
How can I expect anyone else to give a shit?
And I scream for the sunlight or a car to take me anywhere
Just get me past this dead and eternal snow
'cause I swear that I'm dying, slowly but it's happening
And if the perfect spring is waiting somewhere
Just take me there, just take me there, just take me there
And say, and lie to me, and say, and lie to me, and say
It's going to be alright"
Bright Eyes – If Winter Ends
One that would cure me of this cold, winter set heart.
With heat to melt these frozen tears
Burned with reasons as to carry on.
Into these twisted months I plunge without a light to follow
But I swear that I would follow anything
Just get me out of here"...
..."But I give myself three days to feel better
Or else I swear I'll drive right off a fucking cliff
'cause if I can't learn to make myself feel better
How can I expect anyone else to give a shit?
And I scream for the sunlight or a car to take me anywhere
Just get me past this dead and eternal snow
'cause I swear that I'm dying, slowly but it's happening
And if the perfect spring is waiting somewhere
Just take me there, just take me there, just take me there
And say, and lie to me, and say, and lie to me, and say
It's going to be alright"
Bright Eyes – If Winter Ends
Det är vinter nu. Och det gör ingenting.
Idag snöar det och det är så mysigt så det finns inte. Men jo, det finns och det gör mig så himla glad. Älskar nämligen snö. Det gör mig glad. Minns förra årets första snö. Det var inte långt efter att jag bytt klass. Hade nyss fikat nere på en källare på Mezo i flera timmar. När jag kom ut snöade det. Allting kändes bra och jag ringde till både Emelie och Katarina på vägen hem. Tror jag dansade lite. Lät några snöflingor smälta mot ansiktet och log även när jag inte pratade med någon.
För övrigt är det helg nu, ett faktum ni säkert är oerhört medvetna om. Min mattebok har varit min bästa vän och värsta fiende under den här nervslitande helvetesveckan. Bara för att jag skulle kunna få en hemsk blackout och sabba allt. Verkligen hemskt förnedrande att efter två timmar lämna fram ett prov där 1 av 13 frågor är besvarade och sedan muttra bittert: "Där finns nog inte så mycket att rätta" innan man går med huvudet sänkt för att hämta sin jacka och väska. Sen är ju dörrjäkeln låst också så man tvingas upprepa sin walk of shame och, försöka, smyga igenom klassrummet på ett lite Mission Impossible-diskret sätt och, trots sina ansträngningar, stöta till en stol i det för övrigt knäpptysta klassrummet och pipa "Ojjj! Förlåt! Haha! hmm...".
Men som sagt, nu är det helg, och då ska man inte älta. Nu ska man skapa minnen som man kan prata om med hjälp av små lappar under Haris lektioner. Ha det underbart.
Addie Brownlee – Put Your Hands On Me
Den här helgen pluggade jag flera timmar hemma hos Nathalie. Verkligen en sån människa som sprider glädje. Och hon har jättegott te hemma hos sig.
Jonas pluggar till att bli pilot och hans bok var jättetjock och på engelska + att den innehöll ord som fruktansvärt komplicerade, vilket språk de än är på.
När vi gick från skolan snöade det. Under grafisk kommunikation utbrast Bosse mitt under en föreläsning: "Oj! Det snöar!"
Och för några timmar sedan såg det ut så här utanför fönstret. Fint.
Sen har snö sina dåliga sidor också, ibland. För ungefär tio år sedan stannade vår gamla guldfärgade Volvo ca tvåhundra meter från sitt mål. Mamma försökte starta den gång på gång, och man hörde att den trötta motorn ansträngde sig till sitt yttersta. "Håll tummarna, flickor! Håll nu tummarna!" sa mamma och jag tryckte mina tummar så hårt att de gjorde ont. Men motorn svarade med en suck. Dödssucken. Vi gav upp. Sedan dess har jag aldrig hållit tummarna och får panik om någon gör det. För uppenbarligen hjälper det ju inte, i så fall tvärt om.
För övrigt är det helg nu, ett faktum ni säkert är oerhört medvetna om. Min mattebok har varit min bästa vän och värsta fiende under den här nervslitande helvetesveckan. Bara för att jag skulle kunna få en hemsk blackout och sabba allt. Verkligen hemskt förnedrande att efter två timmar lämna fram ett prov där 1 av 13 frågor är besvarade och sedan muttra bittert: "Där finns nog inte så mycket att rätta" innan man går med huvudet sänkt för att hämta sin jacka och väska. Sen är ju dörrjäkeln låst också så man tvingas upprepa sin walk of shame och, försöka, smyga igenom klassrummet på ett lite Mission Impossible-diskret sätt och, trots sina ansträngningar, stöta till en stol i det för övrigt knäpptysta klassrummet och pipa "Ojjj! Förlåt! Haha! hmm...".
Men som sagt, nu är det helg, och då ska man inte älta. Nu ska man skapa minnen som man kan prata om med hjälp av små lappar under Haris lektioner. Ha det underbart.
Addie Brownlee – Put Your Hands On Me
Den här helgen pluggade jag flera timmar hemma hos Nathalie. Verkligen en sån människa som sprider glädje. Och hon har jättegott te hemma hos sig.
Jonas pluggar till att bli pilot och hans bok var jättetjock och på engelska + att den innehöll ord som fruktansvärt komplicerade, vilket språk de än är på.
När vi gick från skolan snöade det. Under grafisk kommunikation utbrast Bosse mitt under en föreläsning: "Oj! Det snöar!"
Och för några timmar sedan såg det ut så här utanför fönstret. Fint.
In the back of my mind I know nothing will change
J. Tillman – I Will Return - Long May You Run
"All My Waking Days"
At night i have dreams of how it will be
people look the same and say what they mean
In the back of my mind I know nothing will change
Wish that kept me from going but I go on the same
Id rather be poor failed and undone
than to have lived for the words of golden tongues
Does anyone love honesty more than their own voice?
it's taken me all my waking days to see how easy men forget their steps
Kylan påminner mig om te som luktar pepparkakor, mjuka filtar, lyktor som lyser upp mörkret med ett stearinljus... Såna tankar måste man bara le åt trots att man är lite smådepp. Att jag såg "knugen" och resten av kungafamiljen igår är ju också något att le åt, för det var ganska-väldigt-jättekul att ignorera iskalla, stora regndroppar och tränga sig framåt i en folkmassa. Bilderna är jag för lat för att lägga in på bloggen nu. Är ganska lat för övrigt nu för tiden.
Igår åt jag hälsosamt på Hälsovisionen med Hanna...
... och Nathalie. :)
Stearinljus, kaffe och mörker under lunch-rasten. Nej sörjer inte ljuset längre.
"All My Waking Days"
At night i have dreams of how it will be
people look the same and say what they mean
In the back of my mind I know nothing will change
Wish that kept me from going but I go on the same
Id rather be poor failed and undone
than to have lived for the words of golden tongues
Does anyone love honesty more than their own voice?
it's taken me all my waking days to see how easy men forget their steps
Kylan påminner mig om te som luktar pepparkakor, mjuka filtar, lyktor som lyser upp mörkret med ett stearinljus... Såna tankar måste man bara le åt trots att man är lite smådepp. Att jag såg "knugen" och resten av kungafamiljen igår är ju också något att le åt, för det var ganska-väldigt-jättekul att ignorera iskalla, stora regndroppar och tränga sig framåt i en folkmassa. Bilderna är jag för lat för att lägga in på bloggen nu. Är ganska lat för övrigt nu för tiden.
Igår åt jag hälsosamt på Hälsovisionen med Hanna...
... och Nathalie. :)
Stearinljus, kaffe och mörker under lunch-rasten. Nej sörjer inte ljuset längre.
En förmiddag utan te, bara 1234567890xy+-)( som sällskap.
God morgon, eller god förmiddag. Utanför fönstret flyger tiden iväg. Här inne tycks den stå stilla. Sjuk. Det var meningen att jag skulle göra matte men nu är boken och blocket underlag till min dator istället. Skiftar från att lyssna på Sufjan Stevens och Anna von Hausswolff. Den sistnämnda har förresten den nog den vackraste röst jag någonsin hört. Tänk om man kunde sjunga som henne! Då skulle man vara ganska så mycket lyckligt lottad allt. I november kommer hon och spelar på Dunkers. Måste nog försöka ta mig dit.
Anna Von Hausswolff – Track Of Time
Den finns också på min spellista: Tryin to make you feel better där finns också lite Sufjan.
http://www.flickr.com/photos/oliverbryceyates/
Om att omedvetet synkronisera sitt fikaprat och att fika länge
Väntade hela dagen på att glädjen skulle ersättas med något inte alls lika trevligt. Väntade, väntade, väntade... Kanske lite rädd hela tiden. Men nej.
Fika är totalt underskattat av de som faktiskt underskattar fika och som förolämpar hela fika-rutinen genom att ta en snabbfika. Käka upp och sticka. Fullkomligt idiotiskt. Anledningen till att man köper en stor latte är inte för att först och främst bli pigg, utan för att bli så pass pigg så att man kan prata i timmar. Anledningen till varför man tar en stor kaka är först och främst inte för att bli mätt, utan för att ta små bitar av den för att den ska räcka länge. Anledningen till att det finns mysiga fotöljer är inte för att man ska sticka fort - de är där för att man ska sitta bekvämt och sitta bekvämt lääääänge.
Mina vänner är bäst för man kan prata med dem om allt. När särskilt jag, Anna och Josse fikar skiftar våra samtalsämnen brutalt och de går in i varandra för att sedan fortsätta på en helt annan tråd samtidigt som ett samtalsämne fortfarande kan ta hur lång tid som helst - måste säga att vi är sjukt synkroniserade med vårt fika-snack. Så bra att det kunde varit inövat. I och för sig har vi fikat ganska ofta och pratat ännu oftare så vi har haft tid att träna på samtalsbyten och samtal i allmännhet. Vad ska jag säga? Vi går trots allt på en kommunikations-skola!
Ps. Sån här musik är ett exempel på MYCKET bra fikamusik!
Billy Joel – Vienna
Jamie Cullum – Frontin' - BBC Radio 1 Live Lounge Edit
John Legend – Ordinary People
Lykke Li – Breaking It Up (John Hill Remix)
Anna-Sofia - en sån skönhet!
Kopp - en skönhet den med men idag var kaffet LÅNGT UNDER ESPRESSO-HOUSE STANDARD!
En vacker människa som heter Josefine!
En människa som borde STAY OUT OF THE CAMERAS SIGHT men som fan i heller ändå fastnar och här är hon - jag. :)
Ett Dunkers kulturhus. Ställer gillar jag och snart börjar jag på drama-lektioner här och jag är SÅ SJUUUKT NERVÖS.
Några sista ord: Creme de la creme.
Fika är totalt underskattat av de som faktiskt underskattar fika och som förolämpar hela fika-rutinen genom att ta en snabbfika. Käka upp och sticka. Fullkomligt idiotiskt. Anledningen till att man köper en stor latte är inte för att först och främst bli pigg, utan för att bli så pass pigg så att man kan prata i timmar. Anledningen till varför man tar en stor kaka är först och främst inte för att bli mätt, utan för att ta små bitar av den för att den ska räcka länge. Anledningen till att det finns mysiga fotöljer är inte för att man ska sticka fort - de är där för att man ska sitta bekvämt och sitta bekvämt lääääänge.
Mina vänner är bäst för man kan prata med dem om allt. När särskilt jag, Anna och Josse fikar skiftar våra samtalsämnen brutalt och de går in i varandra för att sedan fortsätta på en helt annan tråd samtidigt som ett samtalsämne fortfarande kan ta hur lång tid som helst - måste säga att vi är sjukt synkroniserade med vårt fika-snack. Så bra att det kunde varit inövat. I och för sig har vi fikat ganska ofta och pratat ännu oftare så vi har haft tid att träna på samtalsbyten och samtal i allmännhet. Vad ska jag säga? Vi går trots allt på en kommunikations-skola!
Ps. Sån här musik är ett exempel på MYCKET bra fikamusik!
Billy Joel – Vienna
Jamie Cullum – Frontin' - BBC Radio 1 Live Lounge Edit
John Legend – Ordinary People
Lykke Li – Breaking It Up (John Hill Remix)
Anna-Sofia - en sån skönhet!
Kopp - en skönhet den med men idag var kaffet LÅNGT UNDER ESPRESSO-HOUSE STANDARD!
En vacker människa som heter Josefine!
En människa som borde STAY OUT OF THE CAMERAS SIGHT men som fan i heller ändå fastnar och här är hon - jag. :)
Ett Dunkers kulturhus. Ställer gillar jag och snart börjar jag på drama-lektioner här och jag är SÅ SJUUUKT NERVÖS.
Några sista ord: Creme de la creme.
"...And everybody's features have somehow started blending..." (+hav och bilder)
Att gå runt med nära på orubbliga endorfiner hela dagen är verkligen någonting att rekommendera. Endorfinerna måste ha kommit från lite träning, underbara vänner och förträffligt väder. Skit i allt vad forskning säger. Sånt fint är L Y C K A - endorfiner eller inte.
Men det var en repa i glasbubblan jag levt i idag men jag hoppas kunna vara där för henne.
Ett stort kryssningsfartyg hade lagt till vid Helsingborg idag men vi hann bara se när den sista lilla båten med passagerare flöt över till den mycket större båten för att dra sig hemåt eller bara vidare på resan. Jag älskar när kryssningsfartygen - de stora bjässarna - kommer in till vår lilla sundets pärla. Det är så mycket mer liv i stan än vanligt. Och alla pratar engelska. Och bland så många främlingar så blir svenskan nästan lite främmande och häftigt fastän det är de som är turisterna och inte vi. Men det var ju oss de kollade på. Vi var så intressanta.
Förra året såg jag en fet amerikansk gubbe med cowboyhatt, stor mage och en "matchande" t-shirt med tryck vid de små båtarna som tar resenärerna från båten och till båten. Pricken över i-et på den här gubben - också hans bästa accesoar - var hans fru som höll ett hårt tag med ena handen om hans korviga fingrar. Jag hade aldrig i mitt liv sett något mer amerikanskt - eller mer exotiskt. Vi stirrade på dem och de stirrade på oss. Det var som om vi alla var på zoo och alla var inburade i sina egna kulturer.
Det verkar kvitta hur mycket världen urbaniseras och hur tekniken, tillsammans med modet och värderingarna, sprids. Det verkar kvitta att världen hela tiden krymper i takt med att vi får lättare att ta oss runt den och kan mottaga nyheter från någon annan kontinent på bråkdelen av en sekund. På utsidan blir vi kanske mer lika. Men jag tror inte att likheten behöver innebära att man kan samsas och förstå varandra så jävligt mycket bättre. Vi kommer alltid vara förbluffade av de från andra sidan jordklotet. Avslutar detta inlägg med uttdrag ur en låt av Regina Spektor
The Ghost of Corporate Future:
"....And people make you nervous
You'd think the world is ending,
And everybody's features have somehow started blending
And everything is plastic,
And everyone's sarcastic...
...And people are just people,
They shouldn't make you nervous.
The world is everlasting,
It's coming and it's going.
If you don't toss your plastic,
The streets won't be so plastic.
And if you kiss somebody,
Then both of you'll get practice
...The world is everlasting
It's coming and it's going"
Regina Spektor – The Ghost Of Corporate Future
Här är Katarina! :D
Här är Emelie!
Här är jag! :D
Det här är hemma min mammas gubbes son. Han och hans sambo hade ett födelsedagskalas för dem båda. De har lånat en chihuahua som heter Chili. Och de har två fåglar som vägrar hålla sams.
Men det var en repa i glasbubblan jag levt i idag men jag hoppas kunna vara där för henne.
Ett stort kryssningsfartyg hade lagt till vid Helsingborg idag men vi hann bara se när den sista lilla båten med passagerare flöt över till den mycket större båten för att dra sig hemåt eller bara vidare på resan. Jag älskar när kryssningsfartygen - de stora bjässarna - kommer in till vår lilla sundets pärla. Det är så mycket mer liv i stan än vanligt. Och alla pratar engelska. Och bland så många främlingar så blir svenskan nästan lite främmande och häftigt fastän det är de som är turisterna och inte vi. Men det var ju oss de kollade på. Vi var så intressanta.
Förra året såg jag en fet amerikansk gubbe med cowboyhatt, stor mage och en "matchande" t-shirt med tryck vid de små båtarna som tar resenärerna från båten och till båten. Pricken över i-et på den här gubben - också hans bästa accesoar - var hans fru som höll ett hårt tag med ena handen om hans korviga fingrar. Jag hade aldrig i mitt liv sett något mer amerikanskt - eller mer exotiskt. Vi stirrade på dem och de stirrade på oss. Det var som om vi alla var på zoo och alla var inburade i sina egna kulturer.
Det verkar kvitta hur mycket världen urbaniseras och hur tekniken, tillsammans med modet och värderingarna, sprids. Det verkar kvitta att världen hela tiden krymper i takt med att vi får lättare att ta oss runt den och kan mottaga nyheter från någon annan kontinent på bråkdelen av en sekund. På utsidan blir vi kanske mer lika. Men jag tror inte att likheten behöver innebära att man kan samsas och förstå varandra så jävligt mycket bättre. Vi kommer alltid vara förbluffade av de från andra sidan jordklotet. Avslutar detta inlägg med uttdrag ur en låt av Regina Spektor
The Ghost of Corporate Future:
"....And people make you nervous
You'd think the world is ending,
And everybody's features have somehow started blending
And everything is plastic,
And everyone's sarcastic...
...And people are just people,
They shouldn't make you nervous.
The world is everlasting,
It's coming and it's going.
If you don't toss your plastic,
The streets won't be so plastic.
And if you kiss somebody,
Then both of you'll get practice
...The world is everlasting
It's coming and it's going"
Regina Spektor – The Ghost Of Corporate Future
Här är Katarina! :D
Här är Emelie!
Här är jag! :D
Det här är hemma min mammas gubbes son. Han och hans sambo hade ett födelsedagskalas för dem båda. De har lånat en chihuahua som heter Chili. Och de har två fåglar som vägrar hålla sams.
"You'll be happy and wholesome again"
Lund.
Idag är ingen textdag.
Idag har skiftat.
Ilska, sorg, lycka
Allt koncentrerat
i en människa.
Hur fan är det möjligt?????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
"And if your strife strikes at your sleep
Remember spring swaps snow for leaves
You'll be happy and wholesome again
When the city clears and sun ascends"
Mumford & Sons – Winter Winds
Bild tre: t v anna t h jag
Bild fyra: Josefine.
Var inte rädd för lite, eller mycket, text.
Det var så länge sedan jag bloggade. Men ibland står man bara still. Oförmögen till att få benen att röra sig i rätt riktning. Framåt.
Efter att min mobil väckt mig med låten "Skrattar idag" av Ison och Fille, av alla artister, kände jag den kalla vinden utifrån eftersom mitt fönster var öppet. Den luktade friskt av regn. Så jag vaknade med ett leende alltså.
Redan tio över nio satt jag på bussen på väg in till staden. Nyduschad och med håret flätat lyssnade jag på musiken till Amelie från Montmartre och skrev några rader i en skrivbok. Trött på ett skönt och behagligt sätt och njöt av att vara en av de få som var vakna. Inte många idioter är vakna klockan nio, ens halv tio, som Anna påpekade när jag mötte upp henne väl framme.
Vi begav oss till värmen och kaffelukten inne på Espresso House och under de första tio minuterna hade jag bara tagit en tugga av min scone eftersom munnen pratade på, nästan som av sig själv. Det var knappt så att min hjärna hängde med den liksom bara satt och nickade åt allt munnen sa, accepterande.
En lång frukost hade passerat och vi gick runt i alla småbutiker kring Kullagatan och sökte inspiration. Anna hittade lite kläder men eftersom mina prioriteringar just nu går mot inredningshållet var det också inredning som jag tittade mest efter. Har fått någon slags fixidé om att allting ska vara vackert och fräscht och lukta antingen trä eller blommor eller bådadelar.
När regndroppar började hällas ner från himlen sprang jag och Anna in i en butik med inte alls fina kläder. Förutom det bestod förmiddagen av gamla kassaapparater, fina klockor, underbara klädesplagg och trägolv.
Så dagen slutade med att jag köpte ett par byxor inne på Vero Moda. Militärgröna, tajta, med fickor på benen. De var billiga så jag var glad då jag störts av att priserna är skyhöga på alla andra kläder jag kan tänkas köpa. Och jag tog bussen hem. Lagade mat. Nu sitter jag här och försöker slappna av innan jag ska gå till bussen i rask takt igen. Där ute blåser det. Vädret ger mig en anledning till att strunta i att jag inte tränat på hela sommaren och att frisk luft är viktigt och datorer är dåliga för hälsan.
Här kommer min inspirationslista, den är dock inte klar på långa vägar så behold. Eller vad man nu kan tänkas säga.
Le inspiration
"Sleep don't visit, so I choke the sun..."
Just nu sitter jag och lyssnar på : Radical Face – Ghost. Älskar "Welcome Home, Son" LYSSNA!
Dagarna är för tillfället så mycket sommar som de kan bli - om man bortser från att vattnet är för kallt för att bada i och inte särskilt mycket tid har tillbringats på sandstranden. MEN vi har fikat ute mycket den senaste tiden under en skinande sol och latten har smakat riktigt somrigt. ;) De här bilderna är tagna från i torsdags. Först skulle jag in och fråga efter sommarjobb på ett ställe - det tog mig ca tre kvart innan jag vågade gå in. Ibland får jag mina nervösa "attacker" och jag vågar inte göra såna enkla saker. Anna fick mig till slut att gå in där. Hon ringde från bussen och sa: "Nej, vi ses inte där du är. Vi ses utanför Espresso House. För när jag är framme så ska du redan ha varit inne och frågat efter sommarjobb. " Så lite krävdes det för att jag skulle in och fråga. Sen visste jag ju också att jag skulle känna mig grymt misslyckad om jag inte ens klarade av någonting så enkelt.
Anna hade varit på ett jobbmöte hon också och oroade sig lite över sitt kommande jobb. Under fikan förklarade vi utförligt för varandra varför vi inte behöver oroa oss över såna saker - jobb och sånt. Sånt jobbigt.
Dagen blev bra!!! Efter fikat satt jag och Anna på en brygga medans Anna gick igenom alla mina låtar på min iPod. Typ en/två sekunder på var låt. Sen åkte Anna hem och jag hämtades upp av en cabbe - av min pappa. Susanne och hennes dotter Matilda var också med. Så åt vi på "Barfota" - en resturang belägen precis vid stranden. Jag tog en räkrisotto och jag har aldrig ätit något så gått förut. Sen gick vi en liten promenad vid gröningen, käkade efterrät på Pistaschia och sen väntade vi på tåget till Malmö med Matilda en lång stund - ca en halvtimme. Men det var väl... intressant.
Anna med Dagliga kaffet och Dagliga hallonpajen - sånt man måste äta OFTA om man vill leva i CARPE DIEM.
Ser ni hur solen närmar sig???
Radical Face – Ghost
Dagarna är för tillfället så mycket sommar som de kan bli - om man bortser från att vattnet är för kallt för att bada i och inte särskilt mycket tid har tillbringats på sandstranden. MEN vi har fikat ute mycket den senaste tiden under en skinande sol och latten har smakat riktigt somrigt. ;) De här bilderna är tagna från i torsdags. Först skulle jag in och fråga efter sommarjobb på ett ställe - det tog mig ca tre kvart innan jag vågade gå in. Ibland får jag mina nervösa "attacker" och jag vågar inte göra såna enkla saker. Anna fick mig till slut att gå in där. Hon ringde från bussen och sa: "Nej, vi ses inte där du är. Vi ses utanför Espresso House. För när jag är framme så ska du redan ha varit inne och frågat efter sommarjobb. " Så lite krävdes det för att jag skulle in och fråga. Sen visste jag ju också att jag skulle känna mig grymt misslyckad om jag inte ens klarade av någonting så enkelt.
Anna hade varit på ett jobbmöte hon också och oroade sig lite över sitt kommande jobb. Under fikan förklarade vi utförligt för varandra varför vi inte behöver oroa oss över såna saker - jobb och sånt. Sånt jobbigt.
Dagen blev bra!!! Efter fikat satt jag och Anna på en brygga medans Anna gick igenom alla mina låtar på min iPod. Typ en/två sekunder på var låt. Sen åkte Anna hem och jag hämtades upp av en cabbe - av min pappa. Susanne och hennes dotter Matilda var också med. Så åt vi på "Barfota" - en resturang belägen precis vid stranden. Jag tog en räkrisotto och jag har aldrig ätit något så gått förut. Sen gick vi en liten promenad vid gröningen, käkade efterrät på Pistaschia och sen väntade vi på tåget till Malmö med Matilda en lång stund - ca en halvtimme. Men det var väl... intressant.
Anna med Dagliga kaffet och Dagliga hallonpajen - sånt man måste äta OFTA om man vill leva i CARPE DIEM.
Ser ni hur solen närmar sig???
Radical Face – Ghost
"Don't say in a letter what you can't in my ear"
"And I'll soon forget what was never there
Your words are ash and dust
All that's left is a song I've sung
The breath I've taken and the one i must
If your born with a love for the wrote and the writ
People of letters your warning stands clear
Pay heed to your heart and not to your wit
Don't say in a letter what you can't in my ear."
Johnny Flynn – "The Wrote & The Writ"
Nu ska jag iväg - fina, lugna, sovvänliga morgon + låt
Jag är just nu så trött så att jag lätt kunnat lägga mig tillrätta här i soffan och somna här och nu. Åh, lockande tanke! Men nej, nu måste jag alldeles, alldeles strax ge mig iväg till gröningen och spela brännboll och fotboll + någon snackade om kubb. Kubb spelar jag gärna! Resten kan jag skippa. Av någon anledning så går det aldrig bra för mig i lekar och sporter som innefattar mycket springande.
Ni får i alla fall önska mig lycka till!
Sia – My Love - Soundtrack Version
PS Å vad jag längtar bort till någon stor stad som t ex New York! Det kommer troligtvis förekomma en del tjat angående just detta i nästkommande inlägg. Jag vill så gärna ha allt inom räckhåll och upptäcka nya människor och platser. Jag orkar inte med gröningen! Jag vill till Central Park!!!
Ni får i alla fall önska mig lycka till!
Sia – My Love - Soundtrack Version
PS Å vad jag längtar bort till någon stor stad som t ex New York! Det kommer troligtvis förekomma en del tjat angående just detta i nästkommande inlägg. Jag vill så gärna ha allt inom räckhåll och upptäcka nya människor och platser. Jag orkar inte med gröningen! Jag vill till Central Park!!!
Watched boats sail by. Acting foolish living for the day.
Är så himla omotiverad till att plugga just nu så istället gör jag som jag brukar göra - sitter och lyssnar på musik (Peter Bjorn And John – Inland Empire) och fixar bilder. Bjuder på ett collage av bilder som Josefine tog på mig nere vid gröningen för någon månad sedan. Hoppas ni har en mer inspirerande dag än vad jag har.
"The wind in my hair, a flood through my tear..." - Beirut, Guyamas Sonora
Här kommer min nya favoritlåt till alla er som har Spotify, men om ni inte har det uppmanar jag er till att söka upp den på youtube. Den är nämligen alldeles underbar enligt mig. Beirut – Guyamas Sonora
Sovmorgon idag! Mycket fint! Anledningen var att jag inte kunde vara med på konditionstestet på gymnastiken på grund av en förkylning som bara vägrar ge med sig. Klockan 10.10 åkte jag in till stan för att utnyttja vårt underbara matkort och äta sushi tillsammans med Josefine som också på grund av sjukdom inte var med på idrotten.
Min FINA UNDERBART SNÄLLA vän!
Sovmorgon idag! Mycket fint! Anledningen var att jag inte kunde vara med på konditionstestet på gymnastiken på grund av en förkylning som bara vägrar ge med sig. Klockan 10.10 åkte jag in till stan för att utnyttja vårt underbara matkort och äta sushi tillsammans med Josefine som också på grund av sjukdom inte var med på idrotten.
Min FINA UNDERBART SNÄLLA vän!
För att du ska må lite bättre
När jag är ledsen eller bara lite deppig så är en av de sakerna jag mest önskar mig att ha något att känna igen mig i. Då brukar jag ofta vända mig till musik. Jag kan sitta länge och desperat leta efter en låt som definierar mina känslor som flyger genom kroppen på mig i en rasande takt i just det ögonblicket. Om jag lyssnar på en text som jag känner igen mig i så känner jag mig lite mindre ensam.
Eftersom det är så för mig, så måste jag ju anta att det finns några andra personer ute i världen som känner samma sak. Så därför håller jag på med en Spotify-lista för er, era missförstådda själar. Så att ni slipper sitta och leta i en evighet efter låtar som du behöver just då. Att vara ledsen är ett universellt känslotillstånd - vad sorgen än gäller så är det ändå sorg. Om du är nere så finns det låtar för det. För att få dig att inse vissa saker. Spellistan är fortfarande under uppbyggnad - just nu har jag bara fyra låtar. Men det är bara för att jag väljer väldigt noggrant. Här är i vilket fall länken: Tryin to make you feel better
Eftersom det är så för mig, så måste jag ju anta att det finns några andra personer ute i världen som känner samma sak. Så därför håller jag på med en Spotify-lista för er, era missförstådda själar. Så att ni slipper sitta och leta i en evighet efter låtar som du behöver just då. Att vara ledsen är ett universellt känslotillstånd - vad sorgen än gäller så är det ändå sorg. Om du är nere så finns det låtar för det. För att få dig att inse vissa saker. Spellistan är fortfarande under uppbyggnad - just nu har jag bara fyra låtar. Men det är bara för att jag väljer väldigt noggrant. Här är i vilket fall länken: Tryin to make you feel better
"Don't tell me it's another likely story..."
Au Revoir Simone – Another Likely Story
"It gets harder
I remember to remember
Waking up again, all over again
If there's an echo
Repeat days I'd likely let to
And be the changes we are noticing
When we're running wild
We keep this alive
Still I wonder
Sights around us fade and underneath
The ground shakes, things fall apart
And no other than the voice of another
Keeps us safely moving on in the dark
You know I'm a child
I keep this alive"
Jag på den översta bilden. På den undre bilden - Julia.
"It gets harder
I remember to remember
Waking up again, all over again
If there's an echo
Repeat days I'd likely let to
And be the changes we are noticing
When we're running wild
We keep this alive
Still I wonder
Sights around us fade and underneath
The ground shakes, things fall apart
And no other than the voice of another
Keeps us safely moving on in the dark
You know I'm a child
I keep this alive"
Jag på den översta bilden. På den undre bilden - Julia.
Spetsgardiner som flyger i vinden när det blåser
"It was so easy, and the words so sweet..."
länk
"It's like forgetting the words to your favorite song
You can't believe it
You were always singing along
It was so easy and the words so sweet
You can't remember
You try to feel the beat
You spent half of your life trying to fall behind
You're using your headphones to drown out your mind
It was so easy, and the words so sweet
You can't remember
You try to move your feet"
Regina Spektor – Eet
Min favoritlåt. Ingen aning vad Regina Spektor syftade på när hon skrev den, men för mig har den en större betydelse.
Get lost in the sky - spellista
Här kommer en spellista jag satte ihop för några veckor sedan! Sen vill jag också passa på och tipsa om en underbar flickr-sida: http://www.flickr.com/photos/34460179@N07/
Get lost in the sky
Get lost in the sky
"It's a little bit like sun when your smile is focused on me"
Är helt lost i "Oh Laura"s sköna låt "Raining in New York". Den är underbar!
Låten finns också på min spellista på Spotify som jag länkade till i mitt föregående inlägg. :)