Dreams Begin

Någon gång måste folk börja acceptera Sverige som det är, ett land där alla inte har svenska som modersmål och där folk med olika ursprung bor grannar. Den del som röstat på Sverigedemokraterna måste förstå, vi är alla här och vi måste hjälpa varandra istället för att skapa större glapp mellan olika folkgrupper på grund av hat och trångsynthet. Vi måste visa respekt för människor som kommer hit från andra förhållanden.
Vi måste vara ett enat Sverige, och just nu måste vi ena oss emot främlighetsfientlighet.

Därför var jag med på en demontration mot Sverigedemokraterna måndagen den här veckan. För att visa min röst, vara en person till i myllret av människor. Önskar bara att fler kunde göra så, vara en person. Många är emot Sverigedemokraterna och tycker dessa är skitstövlar - visa det då! I en demonstration gör faktiskt en person skillnad, för det är enskilda personer som bildar massan som kan störta ett främlighetsfientligt parti.

En liten stund var Emelie och Hassan med.

Tanja var lite osäker i början men gud så duktig hon var som gick hela biten i jobbiga skor och fotade allt och alla med min kamera. Tack för bilderna, Tanjo!

Här är jag.

Gissa vilka som kom till festen?

På trappan upp till Kärnan stod den här mannen och höll ett vackert tal. Hörde sorgligt nog bara halva eftesom högtalarna inte funkade om man stod bakom honom. Hans tal var som ett kärlekstal till Sverige, ett Sverige som var lika mycket hans som mitt. Vackert.