Dreams Begin

Sen har snö sina dåliga sidor också, ibland. För ungefär tio år sedan stannade vår gamla guldfärgade Volvo ca tvåhundra meter från sitt mål. Mamma försökte starta den gång på gång, och man hörde att den trötta motorn ansträngde sig till sitt yttersta. "Håll tummarna, flickor! Håll nu tummarna!" sa mamma och jag tryckte mina tummar så hårt att de gjorde ont. Men motorn svarade med en suck. Dödssucken. Vi gav upp. Sedan dess har jag aldrig hållit tummarna och får panik om någon gör det. För uppenbarligen hjälper det ju inte, i så fall tvärt om.

För övrigt är det helg nu, ett faktum ni säkert är oerhört medvetna om. Min mattebok har varit min bästa vän och värsta fiende under den här nervslitande helvetesveckan. Bara för att jag skulle kunna få en hemsk blackout och sabba allt. Verkligen hemskt förnedrande att efter två timmar lämna fram ett prov där 1 av 13 frågor är besvarade och sedan muttra bittert: "Där finns nog inte så mycket att rätta" innan man går med huvudet sänkt för att hämta sin jacka och väska. Sen är ju dörrjäkeln låst också så man tvingas upprepa sin walk of shame och, försöka, smyga igenom klassrummet på ett lite Mission Impossible-diskret sätt och, trots sina ansträngningar, stöta till en stol i det för övrigt knäpptysta klassrummet och pipa "Ojjj! Förlåt! Haha! hmm...".

Men som sagt, nu är det helg, och då ska man inte älta. Nu ska man skapa minnen som man kan prata om med hjälp av små lappar under Haris lektioner. Ha det underbart.

Addie Brownlee – Put Your Hands On Me

Den här helgen pluggade jag flera timmar hemma hos Nathalie. Verkligen en sån människa som sprider glädje. Och hon har jättegott te hemma hos sig.

Jonas pluggar till att bli pilot och hans bok var jättetjock och på engelska + att den innehöll ord som fruktansvärt komplicerade, vilket språk de än är på.
När vi gick från skolan snöade det. Under grafisk kommunikation utbrast Bosse mitt under en föreläsning: "Oj! Det snöar!"

Och för några timmar sedan såg det ut så här utanför fönstret. Fint.

Nu ska jag dra mig motvilligt från datorn för att åka både tåg och buss till Josefine för att träffa lite bra människor. Så det blir nog mysigt.

I onsdags så gick vi till Espresso House i hamnen som omväxlings skull. Av den enkla anledningen att vi ville se ljuset från båtarna i indigo-blått mörker.

inte gjort någon matte

tvingats se äckligaste youtube-klippet om äckligaste finnen

lånat böcker

börjat läsa böcker

slängt undan böcker

börjat måla mitt rum

skrivit brev långa som noveller som mina vänner ska få om tjugo år

dansat en hel natt

glömt mitt bankkort på pressbyrån efter att jag köpt tuggummin

gjort ingenting

kvällsfikat på Viva

delat ut reklam

ätit frukost på Annorledes

råkat göra tortilla-deg när jag skulle göra scones-deg

sett facebook-filmen

försökt övertyga min mamma om att "vuxenröja"

pratat stockholmska en hel kväll

smakat av en kvarlämnat mocca-bakelse på Espresso House

druckit glögg på Granit

I onsdags vaknade jag i soffan med känslan av att aldrig ha sovit så gott innan. Kanske ger soffor bättre sömn än madrasser? Eller så somnar man aldrig på riktigt i en soffa och därför gör det heller inte så ont att vakna? Inte vet jag.

I vilket fall så drog jag ner till staden för att äta frukost på Café Annorledes. Där var lite folk men till skillnad från de på Espresso House verkade de vara mer intresserade av en lugn frukost med dagstidningen och en skål gröt framför sig snarare än en livlig stadsfrukost med en scone och latte. Här kunde man verkligen sitta hur länge man ville och det påminde på något sätt om att äta frukost hemma hos sin mormor eller farmor. Kvinnan som arbetade där pratade till oss som om hon var vår dagisfröken eller något, men även fast Emelie inte gillade det så kändes det på något sätt som en bra omväxling från allt annat som heter "eget ansvar" och "du måste prata annars är du tråkig". Dessutom hade de en massa roliga gamla tidningar och skyltar som vi läste högt för varandra och skrattade åt. Tänk så naiv man var för femtio år sedan! Lite söt i sättet att göra reklam. Särskilt rolig var historien om Monica och Staffan. Staffan var Monicas första "svärmeri" men som var inne i "inga-tjejer-för-mej"-åldern. Men då blinkade Monicas mamma åt pappan och föreslog att de skulle ta fram lite Pommac. Så var det med det och Monica puffade till Staffan med foten.

Emelie tyckte om sin yoghurt.

Nu ska här röjas. Hela mitt avskyvärda, stora skrivbord i äckligt trä ska ut. Sen ska alla lister tejpas, golvet täckas med papper, alla tavlor ska ner, alla böcker som ligger under sängen ska bort... Det som motiverar mig just nu är att jag kan se slutresultatet i huvudet som en klar bild. Det kommer bli underbart att få måla om allt, börja från början.