Kvällsfika, rensning av hjärnan
Kvällsfika. Om något kan rensa hjärnan så fullständigt och sen fylla den med funderingar och tankar igen så är det kaffe sent på kvällen. Fullkomligt befriande. Eller inte.
För allt kan ju hända på vägen till sina mål. Tänk om... Det finns för många "tänk om!" Tänk om saker inte går som planerat (och när går de egentligen som planerat?) och man går miste om massor? Tänk om någon blir sjuk, tänk om ens betyg inte räcker, tänk om man helt enkelt ändrar sig helt och hållet angående vad man vill hålla på med resten av livet!
Men på ett sätt vet jag redan. Jag vet visserligen inte vad som i praktiken kommer genomföras och vad som kommer gå fel, eller vad jag kommer misslyckas med och hur allt kommer bli i slutändan. Men jag vet vad jag vill. Jag vet vad som krävs av mig, på ett ungefär, för att genomföra det. Har bara väntat, väntar fortfarande. Efter gymnasiet vill jag bort från Helsingborg. Vill till en stor stad. Allt annat vore ett misslyckande, för det som faktiskt får mig att orka, det som motiverar mig så att säga, är vetskapen om att efter trean, efter allt slit, så väntas mer slit. För en gångs skull. Någon annan stans.
Visst att man röjt undan sånt man gått och tänkt på länge, men å andra sidan så kom vi in på ämnet Framtid. Anna berättade att hon önskade att det funnits något sätt att se en kort glimt från framtiden, om ungefär tio år, bara för att se att allt gick som det skulle. Eller att allt fixade sig. Nu tänker jag att hon verkligen hade en poäng där.
För allt kan ju hända på vägen till sina mål. Tänk om... Det finns för många "tänk om!" Tänk om saker inte går som planerat (och när går de egentligen som planerat?) och man går miste om massor? Tänk om någon blir sjuk, tänk om ens betyg inte räcker, tänk om man helt enkelt ändrar sig helt och hållet angående vad man vill hålla på med resten av livet!
Men på ett sätt vet jag redan. Jag vet visserligen inte vad som i praktiken kommer genomföras och vad som kommer gå fel, eller vad jag kommer misslyckas med och hur allt kommer bli i slutändan. Men jag vet vad jag vill. Jag vet vad som krävs av mig, på ett ungefär, för att genomföra det. Har bara väntat, väntar fortfarande. Efter gymnasiet vill jag bort från Helsingborg. Vill till en stor stad. Allt annat vore ett misslyckande, för det som faktiskt får mig att orka, det som motiverar mig så att säga, är vetskapen om att efter trean, efter allt slit, så väntas mer slit. För en gångs skull. Någon annan stans.
Café Viva är så otroligt mysigt att fika på när det är mörkt utanför fönstren. Det är någonting speciellt med natten.
HATA MFF-minen
Kommentarer
Trackback
