Dreams Begin

I onsdags vaknade jag i soffan med känslan av att aldrig ha sovit så gott innan. Kanske ger soffor bättre sömn än madrasser? Eller så somnar man aldrig på riktigt i en soffa och därför gör det heller inte så ont att vakna? Inte vet jag.

I vilket fall så drog jag ner till staden för att äta frukost på Café Annorledes. Där var lite folk men till skillnad från de på Espresso House verkade de vara mer intresserade av en lugn frukost med dagstidningen och en skål gröt framför sig snarare än en livlig stadsfrukost med en scone och latte. Här kunde man verkligen sitta hur länge man ville och det påminde på något sätt om att äta frukost hemma hos sin mormor eller farmor. Kvinnan som arbetade där pratade till oss som om hon var vår dagisfröken eller något, men även fast Emelie inte gillade det så kändes det på något sätt som en bra omväxling från allt annat som heter "eget ansvar" och "du måste prata annars är du tråkig". Dessutom hade de en massa roliga gamla tidningar och skyltar som vi läste högt för varandra och skrattade åt. Tänk så naiv man var för femtio år sedan! Lite söt i sättet att göra reklam. Särskilt rolig var historien om Monica och Staffan. Staffan var Monicas första "svärmeri" men som var inne i "inga-tjejer-för-mej"-åldern. Men då blinkade Monicas mamma åt pappan och föreslog att de skulle ta fram lite Pommac. Så var det med det och Monica puffade till Staffan med foten.

Emelie tyckte om sin yoghurt.