Now your back's to the road, The waiting's everything you know
Händerna har färgats blå. Jag drar filten tätare kring mig och huttrar till. Framför mig lyser skärmen och den är alldeles för vit. Alldeles för tom. Alldeles för innehållslös. Där finns inga ord. För bara tio sekunder sedan, nu elva, pressade jag pekfingret mot DELETE. Höll den nertryckt, betraktade de allt färre bokstäverna.
Jag har ett sår på fingret. En röd, millimeterslång horisontal linje på min högra tumme och bara det faktum att jag lägger märke till detta visar på hur brutalt ofokuserad jag är. Sorgligt.
Någonting måste hända. Snabbt krafsar jag ihop en mening, ändrar ordföljden lite, rättar ett felstavat ord och lägger händerna tillrätta mot magen, fem rejäla centimeter bort från tangentbordet.
Nej.
Fan.
Det här fungerar bara inte.
Hur ska jag kunna beskriva mig själv som "bra"? Jag är ingen skokräm, ingen vanilj-doftande parfym. Inget album av Rihanna eller en Hollywood-film gjord för en kostnad av tio miljoner. Jag är...
Inte gjord för att marknadsföras.
Efter att jag dragit en djup suck och förbannat alla säljande klychéer klickar jag på det röda X:et i kanten på Word-dokumentet.
Testar igen senare.
Jag har ett sår på fingret. En röd, millimeterslång horisontal linje på min högra tumme och bara det faktum att jag lägger märke till detta visar på hur brutalt ofokuserad jag är. Sorgligt.
Någonting måste hända. Snabbt krafsar jag ihop en mening, ändrar ordföljden lite, rättar ett felstavat ord och lägger händerna tillrätta mot magen, fem rejäla centimeter bort från tangentbordet.
Nej.
Fan.
Det här fungerar bara inte.
Hur ska jag kunna beskriva mig själv som "bra"? Jag är ingen skokräm, ingen vanilj-doftande parfym. Inget album av Rihanna eller en Hollywood-film gjord för en kostnad av tio miljoner. Jag är...
Inte gjord för att marknadsföras.
Efter att jag dragit en djup suck och förbannat alla säljande klychéer klickar jag på det röda X:et i kanten på Word-dokumentet.
Testar igen senare.
Kommentarer
Trackback
