Dreams Begin

"Förstår du?" Framför mig satt en flicka och hon log med hela ansiktet. "Eller?"
"Förstår... vad?"
Ibland lyssnar jag inte. Som till exempel när jag försöker hitta rätt vinkel med kameran och har fullt upp med att vara extatisk över att ljuset ligger så mjukt och perfekt över ett ansikte, ett par händer, en halväten macron.
Så jag hade glömt bort att Josefine pratat.
"Ofta nu för tiden stannar jag upp och tänker att jag har det bra", fortsatte Josefine och jag betraktade hennes händer då de klöv luften och formade ohörbara ord. Som om de var minst lika delaktiga i samtalet som rösten. "Jag kan bara vara tillsammans med er så blir jag distraherad av att jag är så glad över det!"
Hon lät bekymrad. Hon såg bekymrad ut. Detta utläste jag från att ögonbrynen var nerdragna, underläppen aningen putad och pannan knappt synbart rynkad.
Och jag förstod.
"Ja! Ibland när jag är med er bara tänker jag helt plötsligt att jag är så glad att ni är här!"
"Ja, ja, du också!" Utbrast Josefine och nu log hon igen, lät lycklig.
"... och att vi har det fint just nu."
"Åååå! Du tänker likadant!"
Anna hade tagit över kameran och då lyssnade jag, men inte bara därför. I bakgrunden kunde man höra klick klick klick lite då och då med korta mellanrum. Väggen på Grand har en snirklig text under "Grand Coffee" med stora bokstäver och det kan vara latin men jag undrar vad det betyder. Några meter från oss satt Jay Smith med ekipage. Anna-Sofia lyckades fånga hans blick. Vi var oerhört klychiga men allt var fullkomligt sant idag.

Bilder från idag. Och jag och Anna är inte med, med undantag från mina händer, då vi satt i så dåligt ljus och jag vill ju inte lägga in bilder i dålig kvalité.