Hjulet fortsätter snurra! (dålig rubrik)

Jag är så extremt glad över att jag ska iväg på spa imorgon. Sen är jag glad (hoppar-nästan-upp-i-taket-av-lycka glad) över att vi har en överstor (är det ens ett ord?) uppsats som jag måste jobba med under lovet vilket ger mig en giltig ursäkt till att tacka nej till saker. Under det här lovet kommer jag vara som han i filmen No-man. Om det nu gjorts en sån film.
Men det här är så fullkomligt olikt mig. Tvärtemot Carpe Diem - seize the day - filosofin som jag planerat att tatuera in på ena skuldran. Som om Dr. Phil skulle börja slå barn och kasta ut sin fru på gatan. Som om påven skulle "gilla" Richard Dawkins status på facebook. Som om påven skulle skaffa sig facebook (han har tydligen en facebook men hans senaste logg-inlägg; "(I'm actually Tom Fisher)" ger mig misstankar om att den skulle vara förfalskad).
Ibland orkar jag inte. Som exempelvis efter två ogrundade utskällningar och ett punkterat reklamvagns-hjul (sen trasslade slangen in sig i hjulet och jag fick utveckla en slags gå-två-steg-sen-snurra-teknik. Låter som någon flummig nationaldans trots att det är en relativt välfungerande metod att tillämpa vid problem med trasiga vagnar).
Åh, livet suger. Eller nej det suger inte men jo det känns faktiskt så just nu. Och sen orkar jag inte röra mig heller. Förstår inte riktigt meningen med varför jag skulle flytta datorn till mitt rum och sätta på en tv-serie om vackra människor som bor i vackra hus och kör blanka bilar. För att låtsas att det är jag? För att tänka att om några år så är det jag?
Typ, ta itu med verkligheten. Sluta upp med den här (inte så)hälsosamma livsåskådningen. Ändra riktning i mitt liv. Göra en pilgrimsresa till Mekka. Bygga ett kloster i Fagerhult. Meditera tio timmar om dagen och finna meningen med mitt kassa liv.
Ja, ett kloster i Fagerhult skulle nog lösa en massa problem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0