Could she be right? When she says I am the lucky one
Under de senaste dagarna har vi fikat mycket.
Jag har tagit förväl av matteboken för alltid. Alla fick riva sönder den bäst de ville samt skriva små elaka hejdå-meddelande på framsidan. Vi kunde enas om att de var som en tyngd från hjärtat lättade.
Vi har varit inne på Cirkus och provat kläder för en smärre förmögenhet fastän det gör ont i hjärtat då de är alldeles för dyra för ens eget bästa.
I torsdags tittade solen fram och just då kändes allting så himla bra. Jag ville stoppa tiden och stanna i den stunden för evigt. Men det är ju rent praktiskt alldeles omöjligt.
I fredags efter en kort skoldag åkte vi till Väla och gick rundor. Jag och Anna stannade kvar lite längre och satt och fikade i några timmar. Vi pratade om sånt man oftast håller tyst om, om känslor som bara rör sig oroligt långt inne i hjärtat.
På kvällen fixade Anna mina ögonbryn. De färgades och noppades. Så här fin var jag med färgen i ögonbrynen.
Missade tjugo i ett bussen hem, hörde en osynlig man andas och blev skrämd till vettet av en kanin. Stod på en bro och andades in nattluften. En bil tutade på mig, vilket gjorde mig obekväm. Travade tillbaka till Anna istället.
Efter tjocka, saftiga birkabullar gick jag och Anna en promenad i solen och längtade efter våren.
Vi skjutsades ner till hamnen där vi fikade på Espresso House och blev halvt klaustrofobiska när dimman smög sig in över vattnet. Dimman lättade och vi gick och satte oss på varma bänken och såg ut över havet och alla blinkande tusen lampor. Så. Det var mina tre senaste dagar. Nu ska jag strax ut och dela ut reklam.
Kommentarer
Trackback
