Dreams Begin

För tillfället befinner jag mig i den där overksamma fasen precis innan ett betygsavgörande prov. Jag går, äter och finns till i kroppen till en uttryckslös zombie som bara vill sova, lyssna på musik och sova lite till. När Jonas ringde hade jag fullt upp med sitta still och stirra tomt på datorskärmen samtidigt som jag bara tänkte på musiken som spelades på hög volym - någon slags electro-indie band. Han trodde han väckt mig, vilket han på något vis faktiskt också gjort trots att jag aldrig faktiskt fysiskt sovit. En halvtimme senare hämtade han mig och Nathalie var med. Vi åkte ner till stan och fikade en timme på Kafferepet. Där luktade som hemma hos mormor efter att hon precis tagit ur en stor plåt kanelbullar ur ugnen. Liksom så var det där. Tända ljus lite här och var plus utspridda tanter som småpratade diskret, så där som tanter gör eftersom de föredrar tystnad framför hetsiga argumentationer.
Nathalie och Jonas gav mig verkligen tillbaka lite av min livsgnista - till och med när de livligt diskuterade vilket håll toalettrullen skulle vara vänd åt ("Framåt är så aggressivt!") så gav de mig energi genom att låta så positiva. Kunde inte fått ett bättre avslut på en för övrigt ganska dålig dag.
Nathalie med en "halv kaka"

Pytteliten semla.

Nathalie försökte lära Jonas hur man posar framför kameran.

Ett så fint par.