trettioförste januari

Mitt första möte med döden.
Som första kyssen, bara
oändligt mindre ljuv.
Verkligheten känns på ett sätt
som fantasin aldrig kan återberätta.
I fantasin faller man, i
verkligheten rycks man tillbaka.
I verkligheten går livet vidare
efter någons bortgång,
det är en sak fantasin ofta utesluter.
I fantasin är en kyss en händelse
som pågår för evigt, där bara
kyssen, den andres läppar, den andres
ögon existerar.
Det är likadant med döden.
I fantasin tänker man sig döden
som slutet, en evighet, där stannar
livet.
Inte i verkligheten.
I verkligheten är en kyss bara en kyss
och en annans död inte
din egen.

Jag ska minnas Tulpangatan. Och jag ska minnas dig. Ps. Jag tror nog inte att jag någonsin ska klaga igen när jag får åka tåg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0