And it's the greatest sorrow losing what you love But what's worst is wondering why you did

Jag behövde ljuset och havet och en scones och kaffe och en pepparkakscookie. Så jag och Alexandra gick till Norra Hamnen och fikade. Vägrar kalla den här bloggen en fikablogg men det är ju (nästan) vad den är? Vill skriva och lägga ut bilder på sånt jag gör och på sånt jag tycker är fint så samlar jag ihop bilderna och i slutändan så är det 95% fikabilder... Hm... Borde kanske skaffa lite nya intressen.

"Åååh! Ankorna har LILA huvuden. Vi kan väl fota ankorna? Vi fotar ankorna - vi har ju tid!"
Men när jag väl gav vika för Alexandras förslag (eller snarare begäran) och skulle ta mig an att fota de där förbaskade ankorna så springer de ju självklart iväg från mig. Först går de lite långsamt som om de försöker skaka av sig mig på ett diskret sätt men det irriterar mig och jag tar ett snabbt steg framåt. Ankorna undrar nog vad det är för en idiot som jagar dem med någon slags svart metallmanick i högsta hugg så de springer iväg och ställer sig vid kanten där vattnet tar vid. Stackars ankor. Trodde nästan de skulle hoppa men ville inte vara anledningen till självmord så jag gick därifrån utan några större ank-bilds-framgångar. Tusan, skulle haft ett sånt där super-zoom-objektiv...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0