each time a piece crashes down into the floor, you're a little lighter than just before
På lördagsmorgonen vaknade jag upp av att solen trängde sig in genom persiennerna och mina vita väggar sken som om de vore spegelblanka ytor som reflekterade och förstärkte våren. Ingenting var konstigt eller fel.
Någon gång under förmiddagen tog jag bussen ner till stan för att möta upp Anna vid Norra Hamnen och fika. Kylan sved men solen hade väckt människor ur vinterslumren så vi var långt från ensamma.
Espresso House i hamnen är litet och kön sträckte sig ut så dörren var öppen och vi frös inte för glasrutorna gjorde så att vi kände oss väldigt utsatta för växthuseffeckten och nästan svimmade av värme.
Så efter att vi ätit upp våra kakor gick vi ut och satte oss på den varma bänken. Folk tog med sig egna bord, egna kakor och egna koppar dit. Det var lite fint.
Vi gick en lång promenad och en man från Berlin började prata med oss och tog ett foto på oss (med min kamera dock) och ville dricka kaffe med oss sedan ville han att vi skulle följa med honom till ett bröllop i Landskrona, men vi avböjde så smidigt vi kunde. Anna tror att han var en pimp. Mycket möjligt.
Den här parfymen vill Anna spruta i sin garderob. Ni ser inte parfymen kom jag på, den känner man bara om man trycker näsan mot Abercrombie and Fitch-lappen.
Sen delade vi en pizza på Haket och åkte hem till Anna och gick hem till en okänd killes fest och mitt i natten åkte vi ner till stan igen och det var den dagen. En dag uttnytjad till fullo. Som en sommardag. Fast med snö.
Någon gång under förmiddagen tog jag bussen ner till stan för att möta upp Anna vid Norra Hamnen och fika. Kylan sved men solen hade väckt människor ur vinterslumren så vi var långt från ensamma.
Espresso House i hamnen är litet och kön sträckte sig ut så dörren var öppen och vi frös inte för glasrutorna gjorde så att vi kände oss väldigt utsatta för växthuseffeckten och nästan svimmade av värme.
Så efter att vi ätit upp våra kakor gick vi ut och satte oss på den varma bänken. Folk tog med sig egna bord, egna kakor och egna koppar dit. Det var lite fint.
Vi gick en lång promenad och en man från Berlin började prata med oss och tog ett foto på oss (med min kamera dock) och ville dricka kaffe med oss sedan ville han att vi skulle följa med honom till ett bröllop i Landskrona, men vi avböjde så smidigt vi kunde. Anna tror att han var en pimp. Mycket möjligt.
Den här parfymen vill Anna spruta i sin garderob. Ni ser inte parfymen kom jag på, den känner man bara om man trycker näsan mot Abercrombie and Fitch-lappen.
Sen delade vi en pizza på Haket och åkte hem till Anna och gick hem till en okänd killes fest och mitt i natten åkte vi ner till stan igen och det var den dagen. En dag uttnytjad till fullo. Som en sommardag. Fast med snö.
Kommentarer
Trackback
