Det är vinter nu. Och det gör ingenting.
Idag snöar det och det är så mysigt så det finns inte. Men jo, det finns och det gör mig så himla glad. Älskar nämligen snö. Det gör mig glad. Minns förra årets första snö. Det var inte långt efter att jag bytt klass. Hade nyss fikat nere på en källare på Mezo i flera timmar. När jag kom ut snöade det. Allting kändes bra och jag ringde till både Emelie och Katarina på vägen hem. Tror jag dansade lite. Lät några snöflingor smälta mot ansiktet och log även när jag inte pratade med någon.
För övrigt är det helg nu, ett faktum ni säkert är oerhört medvetna om. Min mattebok har varit min bästa vän och värsta fiende under den här nervslitande helvetesveckan. Bara för att jag skulle kunna få en hemsk blackout och sabba allt. Verkligen hemskt förnedrande att efter två timmar lämna fram ett prov där 1 av 13 frågor är besvarade och sedan muttra bittert: "Där finns nog inte så mycket att rätta" innan man går med huvudet sänkt för att hämta sin jacka och väska. Sen är ju dörrjäkeln låst också så man tvingas upprepa sin walk of shame och, försöka, smyga igenom klassrummet på ett lite Mission Impossible-diskret sätt och, trots sina ansträngningar, stöta till en stol i det för övrigt knäpptysta klassrummet och pipa "Ojjj! Förlåt! Haha! hmm...".
Men som sagt, nu är det helg, och då ska man inte älta. Nu ska man skapa minnen som man kan prata om med hjälp av små lappar under Haris lektioner. Ha det underbart.
Addie Brownlee – Put Your Hands On Me
Den här helgen pluggade jag flera timmar hemma hos Nathalie. Verkligen en sån människa som sprider glädje. Och hon har jättegott te hemma hos sig.
Jonas pluggar till att bli pilot och hans bok var jättetjock och på engelska + att den innehöll ord som fruktansvärt komplicerade, vilket språk de än är på.
När vi gick från skolan snöade det. Under grafisk kommunikation utbrast Bosse mitt under en föreläsning: "Oj! Det snöar!"
Och för några timmar sedan såg det ut så här utanför fönstret. Fint.
Sen har snö sina dåliga sidor också, ibland. För ungefär tio år sedan stannade vår gamla guldfärgade Volvo ca tvåhundra meter från sitt mål. Mamma försökte starta den gång på gång, och man hörde att den trötta motorn ansträngde sig till sitt yttersta. "Håll tummarna, flickor! Håll nu tummarna!" sa mamma och jag tryckte mina tummar så hårt att de gjorde ont. Men motorn svarade med en suck. Dödssucken. Vi gav upp. Sedan dess har jag aldrig hållit tummarna och får panik om någon gör det. För uppenbarligen hjälper det ju inte, i så fall tvärt om.
För övrigt är det helg nu, ett faktum ni säkert är oerhört medvetna om. Min mattebok har varit min bästa vän och värsta fiende under den här nervslitande helvetesveckan. Bara för att jag skulle kunna få en hemsk blackout och sabba allt. Verkligen hemskt förnedrande att efter två timmar lämna fram ett prov där 1 av 13 frågor är besvarade och sedan muttra bittert: "Där finns nog inte så mycket att rätta" innan man går med huvudet sänkt för att hämta sin jacka och väska. Sen är ju dörrjäkeln låst också så man tvingas upprepa sin walk of shame och, försöka, smyga igenom klassrummet på ett lite Mission Impossible-diskret sätt och, trots sina ansträngningar, stöta till en stol i det för övrigt knäpptysta klassrummet och pipa "Ojjj! Förlåt! Haha! hmm...".
Men som sagt, nu är det helg, och då ska man inte älta. Nu ska man skapa minnen som man kan prata om med hjälp av små lappar under Haris lektioner. Ha det underbart.
Addie Brownlee – Put Your Hands On Me
Den här helgen pluggade jag flera timmar hemma hos Nathalie. Verkligen en sån människa som sprider glädje. Och hon har jättegott te hemma hos sig.
Jonas pluggar till att bli pilot och hans bok var jättetjock och på engelska + att den innehöll ord som fruktansvärt komplicerade, vilket språk de än är på.
När vi gick från skolan snöade det. Under grafisk kommunikation utbrast Bosse mitt under en föreläsning: "Oj! Det snöar!"
Och för några timmar sedan såg det ut så här utanför fönstret. Fint.
Kommentarer
Trackback
