En försening, en ursäkt (nu, förlåt för förseningen), några bilder på dimma
När togs dessa bilderna? Jag minns inte. Det var i alla fall dagen då jag åt glass i hamnen med min farmor och pappa. Dagen då mina det blev ett jättestort hål i mina svarta strumpbyxor. Dagen då HIF spelade mot Halmstad och vann. Det kändes som den första riktiga, sommardagen och det gjorde saker och ting underbara. Jag satt på läktaren (inga stolar, sådan lyx har jag inte) och kände den varma solen mot benen, lite halvsvettig på ett trevligt sätt. Som det ska vara på sommaren.
Under andra halvlek så kom dimman från hamnen och drog in över planen. Det blev plötsligt kyligt, svalkande. Anna berättade efter att hon ibland inte kunnat se bollen på grund av dimman. Jag brydde mig inte om att ta på mig koftan under hela matchen utan satt med bara armar, huttrandes. Trots kylan så kändes det inte som koft-väder.
Kommentarer
Trackback
