Dreams Begin

Igår så var jag på stranden med Katarina. Det blev lite nostalgiskt eftersom vi var mycket på den här stranden förra sommaren men inte varit där en endast gång detta året - med undantag från igår då. Katarina vågade sig i och bada medan jag, som vägrar kalla mig själv feg på grund av detta som inte alls var ett nederlag, bara gick i det iskalla vattnet tills det nådde mig (nästan) upp till knäna. Varför utsätta sig för något så obehagligt liksom? Många badade. Jag brukar älska att bada. Men nej - omfamnande kyla är inte riktigt min grej. Så jag satt och lekte med kameran och vaktade våra väskor då Katarina var i plurret. När hon kom upp frågade jag henne: "Var det kallt?" och hon svarade, utan så mycket som en hint till ett leende om läpparna (som jag trott); "Nej. Det var iskallt."
Men hon ska då inte klaga! Idag reser hon till den franska rivieran den tosan.
Katarina kom förresten på ett riktigt bra ord igår! Om man inte har någonting att säga alls, typ om man blir helt ställd så kan man också säga att man står där helt käftad. Käftad. Ett bra ord. Tål att användas sönder närhelst det går.

Nu ska jag börja på min bok som jag lånat: "Systrarna på Sjötuna". Den verkar vara en riktig mormor-bok men det kan ju vara riktigt mysigt att läsa såna böcker också som omväxling ibland. Vi ses vänner!