Dreams Begin

Jo, det är så sant som det är sagt. Min dagbok som jag fick i julas är nu fyllt av anteckningar och det finns inte en sida eller ens en rad lämnad kvar tom. Det känns vemodigt på något sätt. Undrar om det alltid kommer kännas så här? Att färdigställandet av en dagbok både är ett slut och en ny början?
Jag tvivlar på att jag missat att nedteckna ens en dags händelser. Så jag är alltså säkrad. Mitt liv, mina möten, mina känslor och upplevelser är förevigade. Jag kan pusta ut och lägga undan min tankefyllda dagbok på ett säkert ställe, där den inte försvinner ifrån. För helt och hållet säkrad är jag ju inte. Mina minnen är bara papper. Papper som kan brinna, som kan rivas i tusen bitar och som kan -jo, möjligheten kvarstår ju - slarvas bort. Jag ska skydda mina dagböcker som om det gällde mitt liv. Förhoppningsvis kommer det inte behövas och jag låter nog en aning dramatisk men det är ju faktiskt mitt liv det gäller. För vad är mitt liv om inte minnen, intryck och tankar?