"...And everybody's features have somehow started blending..." (+hav och bilder)
Att gå runt med nära på orubbliga endorfiner hela dagen är verkligen någonting att rekommendera. Endorfinerna måste ha kommit från lite träning, underbara vänner och förträffligt väder. Skit i allt vad forskning säger. Sånt fint är L Y C K A - endorfiner eller inte.
Men det var en repa i glasbubblan jag levt i idag men jag hoppas kunna vara där för henne.
Ett stort kryssningsfartyg hade lagt till vid Helsingborg idag men vi hann bara se när den sista lilla båten med passagerare flöt över till den mycket större båten för att dra sig hemåt eller bara vidare på resan. Jag älskar när kryssningsfartygen - de stora bjässarna - kommer in till vår lilla sundets pärla. Det är så mycket mer liv i stan än vanligt. Och alla pratar engelska. Och bland så många främlingar så blir svenskan nästan lite främmande och häftigt fastän det är de som är turisterna och inte vi. Men det var ju oss de kollade på. Vi var så intressanta.
Förra året såg jag en fet amerikansk gubbe med cowboyhatt, stor mage och en "matchande" t-shirt med tryck vid de små båtarna som tar resenärerna från båten och till båten. Pricken över i-et på den här gubben - också hans bästa accesoar - var hans fru som höll ett hårt tag med ena handen om hans korviga fingrar. Jag hade aldrig i mitt liv sett något mer amerikanskt - eller mer exotiskt. Vi stirrade på dem och de stirrade på oss. Det var som om vi alla var på zoo och alla var inburade i sina egna kulturer.
Det verkar kvitta hur mycket världen urbaniseras och hur tekniken, tillsammans med modet och värderingarna, sprids. Det verkar kvitta att världen hela tiden krymper i takt med att vi får lättare att ta oss runt den och kan mottaga nyheter från någon annan kontinent på bråkdelen av en sekund. På utsidan blir vi kanske mer lika. Men jag tror inte att likheten behöver innebära att man kan samsas och förstå varandra så jävligt mycket bättre. Vi kommer alltid vara förbluffade av de från andra sidan jordklotet. Avslutar detta inlägg med uttdrag ur en låt av Regina Spektor
The Ghost of Corporate Future:
"....And people make you nervous
You'd think the world is ending,
And everybody's features have somehow started blending
And everything is plastic,
And everyone's sarcastic...
...And people are just people,
They shouldn't make you nervous.
The world is everlasting,
It's coming and it's going.
If you don't toss your plastic,
The streets won't be so plastic.
And if you kiss somebody,
Then both of you'll get practice
...The world is everlasting
It's coming and it's going"
Regina Spektor – The Ghost Of Corporate Future
Här är Katarina! :D
Här är Emelie!
Här är jag! :D
Det här är hemma min mammas gubbes son. Han och hans sambo hade ett födelsedagskalas för dem båda. De har lånat en chihuahua som heter Chili. Och de har två fåglar som vägrar hålla sams.
Men det var en repa i glasbubblan jag levt i idag men jag hoppas kunna vara där för henne.
Ett stort kryssningsfartyg hade lagt till vid Helsingborg idag men vi hann bara se när den sista lilla båten med passagerare flöt över till den mycket större båten för att dra sig hemåt eller bara vidare på resan. Jag älskar när kryssningsfartygen - de stora bjässarna - kommer in till vår lilla sundets pärla. Det är så mycket mer liv i stan än vanligt. Och alla pratar engelska. Och bland så många främlingar så blir svenskan nästan lite främmande och häftigt fastän det är de som är turisterna och inte vi. Men det var ju oss de kollade på. Vi var så intressanta.
Förra året såg jag en fet amerikansk gubbe med cowboyhatt, stor mage och en "matchande" t-shirt med tryck vid de små båtarna som tar resenärerna från båten och till båten. Pricken över i-et på den här gubben - också hans bästa accesoar - var hans fru som höll ett hårt tag med ena handen om hans korviga fingrar. Jag hade aldrig i mitt liv sett något mer amerikanskt - eller mer exotiskt. Vi stirrade på dem och de stirrade på oss. Det var som om vi alla var på zoo och alla var inburade i sina egna kulturer.
Det verkar kvitta hur mycket världen urbaniseras och hur tekniken, tillsammans med modet och värderingarna, sprids. Det verkar kvitta att världen hela tiden krymper i takt med att vi får lättare att ta oss runt den och kan mottaga nyheter från någon annan kontinent på bråkdelen av en sekund. På utsidan blir vi kanske mer lika. Men jag tror inte att likheten behöver innebära att man kan samsas och förstå varandra så jävligt mycket bättre. Vi kommer alltid vara förbluffade av de från andra sidan jordklotet. Avslutar detta inlägg med uttdrag ur en låt av Regina Spektor
The Ghost of Corporate Future:
"....And people make you nervous
You'd think the world is ending,
And everybody's features have somehow started blending
And everything is plastic,
And everyone's sarcastic...
...And people are just people,
They shouldn't make you nervous.
The world is everlasting,
It's coming and it's going.
If you don't toss your plastic,
The streets won't be so plastic.
And if you kiss somebody,
Then both of you'll get practice
...The world is everlasting
It's coming and it's going"
Regina Spektor – The Ghost Of Corporate Future
Här är Katarina! :D
Här är Emelie!
Här är jag! :D
Det här är hemma min mammas gubbes son. Han och hans sambo hade ett födelsedagskalas för dem båda. De har lånat en chihuahua som heter Chili. Och de har två fåglar som vägrar hålla sams.
Kommentarer
Trackback
