Det finns inget choklad i mitt rum!!!
Knyter handen om plastet till ett Grädd nougat. Det finns inget choklad i den. Besviket inser jag dessutom att min skiva slutat spela. Lägger en hastig blick på boken som jag ska ha läst ut tills imorgon (är på sidan 15) och suckar ljudligt. Livet är så svårt svårt svårt...
Jag har ingen choklad (inte på mitt rum i alla fall), jag måste läsa 300 sidor ikväll innan jag somnar (!) ur en bok som jag inte valt själv, och nu måste jag sätta på musik igen också. ÅÅH. Varför alla dessa hinder hela tiden?!
Dagens i-landsproblem, verkligen. En säck över mitt huvud vore passande - så mycket borde jag skämmas över att ens tänka dessa onödiga, ingenting värda tankar. Varför göra saker svåra när de inte ens är halvsvåra? Hallå, Emelie Vendela, det finns krig i världen!
Är jag på väg till att bli som kärringen som var så sjukt otrevlig mot mig en morgon när jag var på väg upp till skolan (ska knappast ens GÅ IN på den historien så irriterad jag blir) eller som satkärringen och gubbkärringen som ville att jag, Julia, Jonas och Natalie skulle ta hänsyn och inte gå bredvid varandra på grusstigen idag när vi var ute på en promenix (-Va? Ni kan ju ta lite hänsyn!). Sådär otrevliga och snäsiga var de - precis som om vårt skamliga beteende skulle göra någon som helst skillnad i deras liv - eller i någon annans. Man får välja sina strider för helvete!
Hatar såna människor - eller tja, hatar är väl ett lite väl starkt ord men jag kan i alla fall säga - utan att skämmas - att jag avskyr deras sätt att bemöta människor de inte ens känner. Istället för att le mot de förbipassande ungdomarna väljer de att istället klaga på dem. De letar riktigt mycket, för något dåligt måste ju dessa göra. Den här satkärringen och gubbkärringen hade naturligtvis ingen som helst aning om att vi är sjukt snälla personer, att ingen av oss har en prick i brottsregistret eller varit jätteslarviga i skolan. Vi är inte de som på grund av brist på saker att göra går ut och slår sönder busshållsplatser, tänder eld på skolor eller sprayar fula ord på kontorsväggar. Vi är unga - men tyvärr är det inget som vi kan göra någonting åt. Satkärring och gubbkärring - minns ni när ni inte hade några rynkor, smygrökte bakom skolbyggnaderna (aldrig gjort) och kämpade mot föräldrars krav och samhällets fördomar?
Trots allt ont i världen orsakat av såval unga som vuxna (vuxna i synnerhet - vem startar krig och borrar efter olja på dumma platser?) så är i slutändan det värsta brottet ändå att gå bredvid varandra fyra stycken på en grusväg. Jo, det låter väldigt rättvist.
Något väldigt hemskt kan också vara att chokladen är slut och man måste läsa en bok på väldigt kort tid.
Jag har ingen choklad (inte på mitt rum i alla fall), jag måste läsa 300 sidor ikväll innan jag somnar (!) ur en bok som jag inte valt själv, och nu måste jag sätta på musik igen också. ÅÅH. Varför alla dessa hinder hela tiden?!
Dagens i-landsproblem, verkligen. En säck över mitt huvud vore passande - så mycket borde jag skämmas över att ens tänka dessa onödiga, ingenting värda tankar. Varför göra saker svåra när de inte ens är halvsvåra? Hallå, Emelie Vendela, det finns krig i världen!
Är jag på väg till att bli som kärringen som var så sjukt otrevlig mot mig en morgon när jag var på väg upp till skolan (ska knappast ens GÅ IN på den historien så irriterad jag blir) eller som satkärringen och gubbkärringen som ville att jag, Julia, Jonas och Natalie skulle ta hänsyn och inte gå bredvid varandra på grusstigen idag när vi var ute på en promenix (-Va? Ni kan ju ta lite hänsyn!). Sådär otrevliga och snäsiga var de - precis som om vårt skamliga beteende skulle göra någon som helst skillnad i deras liv - eller i någon annans. Man får välja sina strider för helvete!
Hatar såna människor - eller tja, hatar är väl ett lite väl starkt ord men jag kan i alla fall säga - utan att skämmas - att jag avskyr deras sätt att bemöta människor de inte ens känner. Istället för att le mot de förbipassande ungdomarna väljer de att istället klaga på dem. De letar riktigt mycket, för något dåligt måste ju dessa göra. Den här satkärringen och gubbkärringen hade naturligtvis ingen som helst aning om att vi är sjukt snälla personer, att ingen av oss har en prick i brottsregistret eller varit jätteslarviga i skolan. Vi är inte de som på grund av brist på saker att göra går ut och slår sönder busshållsplatser, tänder eld på skolor eller sprayar fula ord på kontorsväggar. Vi är unga - men tyvärr är det inget som vi kan göra någonting åt. Satkärring och gubbkärring - minns ni när ni inte hade några rynkor, smygrökte bakom skolbyggnaderna (aldrig gjort) och kämpade mot föräldrars krav och samhällets fördomar?
Trots allt ont i världen orsakat av såval unga som vuxna (vuxna i synnerhet - vem startar krig och borrar efter olja på dumma platser?) så är i slutändan det värsta brottet ändå att gå bredvid varandra fyra stycken på en grusväg. Jo, det låter väldigt rättvist.
Något väldigt hemskt kan också vara att chokladen är slut och man måste läsa en bok på väldigt kort tid.
Kommentarer
Trackback
