Dreams Begin

I somras var då jag började bli riktigt intresserad av fotografi. Jag tog bilder med min lilla mobilkamera vad vi än gjorde. Resultatet blev ibland förvånansvärt bra även fast bilderna alltid blev brusiga och inte hade så bra bildkvalité. Men det viktigaste är ändå minnena jag lyckades fånga. Jag tror jag har nämnt det förut.

Sommaren tvåtusennio var också då alla var allmänt rädda för svininfluensan. Det fanns inget vaccin, och vi visste knappt någonting om den. Tidningarna skrämde upp oss något otroligt och det visades en tv serie på tv fyra om några människor som överlevde en pandemi medans alla andra dog inom ca ett dygn. Media vet hur man tjänar pengar på människors ovetande och fruktan.

När då ett kryssningsfartyg kom in i Helsingborgs hamn där flera hade svininfluensa ombord blev det lite panik. Det visade sig dock inte vara någon fara och vi kunde andas ut. Här är kryssningsfartyget "Emerald Princess" när den lagt till precis utanför Helsingborg (dock en senare gång när inga svininfluensabärare var ombord.)
Den var för stor för att lägga till i hamnen och jag kollade tillsammans med min pappa och Mona ut på den gigantiska båten. Om man nu kan kalla det båt. Små båtar gick hela tiden ut och in mellan fartyget och Norra hamnen. Jag fick se något väldigt intressant den dagen - två typiska amerikanare. En med cowboyhatt och ölmage, som höll sin fru hårt i handen. Vi glodde på dem, och de glodde på oss. Lika förundrade av varandra.

Det började ösregna precis när Emerald Princess precis skulle åka iväg. Det var precis innan, då molnen låg tunga över havet, som den här bilden togs. Jag, Pappa och Mona fick kura ihop oss vid hamnen under ett stort parasoll på Espresso House. Vi tittade ut över havet och åt marängpaj och drack Frapinos medan regnet aggresivt slog mot parasollet. Emerald Princess stannade i Helsingborg fler gånger den sommaren, men det är helt andra historier.