Lussevaka
Idag var det lussevaka med Anna och Josefine. En lussevaka som bestod av pizza (deg som så praktiskt är redan rund och klar - bara på med osten och tomaten och allt annat och poff!), Sex and the City - boxen, glass och diverse andra saker. Anna och Josefine sa i början av kvällen hela tiden att jag var påverkad av 2,25-cidern! :O Verkligen inte sant! Vem blir påverkad av en 2,25 burkcider liksom... Hallå... ;)
Sen gjorde vi massor med annat kul, till exempel som att prata, prata, prata... :) och skratta. Höjdpunkten var nog när jag skrämde livet ur Josefine (och Anna, som stod flera meter bort.)
Istället för en dörr på nedersta våningens badrum så har vi två skynken, som långa, röda gardiner (min idé när dörren gick sönder - mobba inte.) Första gången då vi gick förbi skynkena skrek Josefine rakt ut, följd av Anna som också skrek (utan anledning i båda fallen.) Det var två skynken där. Och ja, det hade visst sett ut som om något stått där, tydligen. Ingen stod där.
Jag sa till dem att det hade varit roligt om jag bara hoppat fram bakom skynket eftersom de underligt nog var så rädda för det. De svarade att det var möjligt att jag då skulle jag få en käksmäll (reflexer, nivet).
När vi satt i soffan i vardagsrummet hördes ett konstigt ljud (min katt som busade.) Anna och Josefine blev genast rädda - det kanske var skynkmonstret.
"Jag går och kollar vad det är." Sa jag, modig som jag är, och gick ut för att kolla. Jag gick in i badrummet och skrek högt till.
Anna och Josefine blev panikslagna och vågade inte gå och kolla om jag låg iskall på golvet. (Anna: "Men Josefine - tänk så är Emelie död!") Till slut gick Josefine för att kolla. När jag hörde hur hon närmade sig hoppade jag fram från bakom skynket och skrek "BU!" (än en gång - inte mycket till fantasifullt framträdande.) Så de skrek!
Jag tyckte det var väldigt roligt, och jag fick ingen smäll på käken. :) Inga brutna benknotor alls.
Men jag ber ändå om förlåtelse än en gång här på bloggen - förlåt mig. Det var en aning taskigt kanske. :) <3
Oj! Lång text! :D Nu ska jag i alla fall lägga mig. Så trött jag är (eller så stannar jag uppe några timmar till och kollar på tv-serier på nätet.)
Det var en jättetrevlig kväll, tjejer! :D Det får vi göra om. <3<3
Sen gjorde vi massor med annat kul, till exempel som att prata, prata, prata... :) och skratta. Höjdpunkten var nog när jag skrämde livet ur Josefine (och Anna, som stod flera meter bort.)
Istället för en dörr på nedersta våningens badrum så har vi två skynken, som långa, röda gardiner (min idé när dörren gick sönder - mobba inte.) Första gången då vi gick förbi skynkena skrek Josefine rakt ut, följd av Anna som också skrek (utan anledning i båda fallen.) Det var två skynken där. Och ja, det hade visst sett ut som om något stått där, tydligen. Ingen stod där.
Jag sa till dem att det hade varit roligt om jag bara hoppat fram bakom skynket eftersom de underligt nog var så rädda för det. De svarade att det var möjligt att jag då skulle jag få en käksmäll (reflexer, nivet).
När vi satt i soffan i vardagsrummet hördes ett konstigt ljud (min katt som busade.) Anna och Josefine blev genast rädda - det kanske var skynkmonstret.
"Jag går och kollar vad det är." Sa jag, modig som jag är, och gick ut för att kolla. Jag gick in i badrummet och skrek högt till.
Anna och Josefine blev panikslagna och vågade inte gå och kolla om jag låg iskall på golvet. (Anna: "Men Josefine - tänk så är Emelie död!") Till slut gick Josefine för att kolla. När jag hörde hur hon närmade sig hoppade jag fram från bakom skynket och skrek "BU!" (än en gång - inte mycket till fantasifullt framträdande.) Så de skrek!
Jag tyckte det var väldigt roligt, och jag fick ingen smäll på käken. :) Inga brutna benknotor alls.
Men jag ber ändå om förlåtelse än en gång här på bloggen - förlåt mig. Det var en aning taskigt kanske. :) <3
Oj! Lång text! :D Nu ska jag i alla fall lägga mig. Så trött jag är (eller så stannar jag uppe några timmar till och kollar på tv-serier på nätet.)
Det var en jättetrevlig kväll, tjejer! :D Det får vi göra om. <3<3
Kommentarer
Postat av: Josse
Hahaha:) Jag kan inte hålla mig för skratt när jag läser den:) hahahaha:D Ja fy vad rädda vi blev:) Haha men nu i efterhand är det bara kul:D <3
Trackback
