Jag hatar dagarna då jag mår bra hela tiden.

Efter ett tag blir det uttröttat - alla positiva tankar, alla leenden och när jag ser ut genom fönstret ligger molnen låga över träden men det gör inget. Så jag börjar studera molnen än mer intensivt för att fånga samma mörker de bär med sig överallt. Samma tyngd från samma regn. Regnet som aldrig kommer. Snart har solen hittat ett kikhål i det grå täcket och skiner ner, in genom mitt fönster, bländar mig i någon minut. Damm seglar runt i luften, spåren efter ett tidigare regn förtydligas mot fönsterrutan. Och jag försöker leta efter något som är väldigt fel.
Då blundar jag och visst finns det där, det finns alltid där hur starkt solen än skiner. Mitt eget regnmoln som hela tiden vakar bortom glädjefyllda solstrålar.
Nej, jag vill inte nå det idag. Jag vill studera spåren efter regnet, utan att bli blöt.

Kommentarer
Postat av: Anija

Finfint skrivit där Emilie !! Keep it up!

Hugs/ A

2011-01-25 @ 21:19:20
URL: http://AnjasVSP.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0