Dreams Begin

Igår så var jag på stranden med Katarina. Det blev lite nostalgiskt eftersom vi var mycket på den här stranden förra sommaren men inte varit där en endast gång detta året - med undantag från igår då. Katarina vågade sig i och bada medan jag, som vägrar kalla mig själv feg på grund av detta som inte alls var ett nederlag, bara gick i det iskalla vattnet tills det nådde mig (nästan) upp till knäna. Varför utsätta sig för något så obehagligt liksom? Många badade. Jag brukar älska att bada. Men nej - omfamnande kyla är inte riktigt min grej. Så jag satt och lekte med kameran och vaktade våra väskor då Katarina var i plurret. När hon kom upp frågade jag henne: "Var det kallt?" och hon svarade, utan så mycket som en hint till ett leende om läpparna (som jag trott); "Nej. Det var iskallt."
Men hon ska då inte klaga! Idag reser hon till den franska rivieran den tosan.
Katarina kom förresten på ett riktigt bra ord igår! Om man inte har någonting att säga alls, typ om man blir helt ställd så kan man också säga att man står där helt käftad. Käftad. Ett bra ord. Tål att användas sönder närhelst det går.

Nu ska jag börja på min bok som jag lånat: "Systrarna på Sjötuna". Den verkar vara en riktig mormor-bok men det kan ju vara riktigt mysigt att läsa såna böcker också som omväxling ibland. Vi ses vänner!

Ibland känns livet ofullständigt. Och nej, jag är inte deprimerad. Jag bara framlägger det faktum att alla dagar inte är perfekta fastän de kanske borde vara det. När man inte har något att klaga på hittar man fan i mig ändå något - ingenting egentligen, en känsla av att allt inte helt bra bara.
Men det är bara mänskligt. Solen kan skina och man kan ha bra vänner. Man kan äta gott och man kan helt enkelt ha bra, ganska simpla saker som gör livet fint. Ändå så verkar det alltid vara något som kommer ivägen för komplett lycka.
Jag har varit med om att allt inte är ok, men ändå så har jag mått underbart. Känslor är så konstiga. Det är konstigt att man kan vara väldigt glad men ändå nedstämd på samma gång. Livet är ett konstigt, underbart kaos. 

Brunchade på Brooklyn idag med min pappa.

Han tvingade i mig tre våfflor och utmanade mig att äta en halv våffla i en tugga. Det hänger på hur man viker våfflan. Jag klarade utmaningen.

Sen var det dags för kaffet - självklart på EH med Anna och Josse.

Anna <3

Jag bar tunikan jag fick på min födelsedag av de redan nämnda - Josefine och Anna-Sofia.

Josefine. <3

Igår firade jag midsommar på Fredriksdal som vanligt och för omväxlings skull så regnade det inte. Det var jag, min syster, mamma och hennes gubbvän. Vi hade med oss fika och satt och åt den på gräsmattan medans vi lyssnade till "små grodorna" och senare också på österrikisk "Trippeltantze".
Vad kan bli mer svensk sommar än midsommar på Fredriksdal? (För er som inte vet så är Fredriksdal en museum-park, typ. På somrarna spelas de alltid en pjäs med Eva Rydberg där.)

Min syster Julia. Vi tog lite foton under ett träd för jag tyckte det var så fint ljus.

Här är jag.

Vi träffade en svart katt som Julia blev rädd för eftersom den korsade en väg...

Dessa roliga filurerna dansade och spelade teater. De spelade också lite olika folkmusik. De var faktiskt riktigt duktiga!

Jag kan inte hjälpa det. Trots allt som kommer med sommarlov; sol, strand, långa sovmorgnar fram tills lunch, kvällspizza på bryggan och framför allt FRIHET så kan jag ändå längta lite, lite, lite (men bara ytterst lite) tillbaka till skolan. PYTTElite! Men bara till de dagar i skolan som var väldigt softa - ungefär som veckan innan sommarlovet var. Då vi åkte in till skolan ganska sent, åt lunch, hade långa, långa raster som tillbringades i en park, på ett fik eller någon annan solig stans, eller bara chillade tillsammans med klasskompisar framför datorn eller tv:n (till och med DET längtar jag lite efter).

Saken är att alla i klassen inte träffas på sommaren. Ni vet hur det blir? Man träffar de som man umgåtts mest med under året - and that's pretty much it. Även fast de bästa vännerna är så underbara så underbara så man ibland tvivlar på om man verkligen förtjänar dem när man själv inte alls känner sig underbar så underbar - så blir det ju alltid kul med många! Folk man ändå känner efter ett år tillsammans,  som man ändå litar på också.

En annan anledning till att jag längtar lite, lite, lite - PYTTElite - tillbaks till skolan (den där slöa skolan, så som det var sista veckan då lärarna bara ville ha iväg en så att de kunde ägna sig åt rättning av prov och betygssättning) är på grund av att man kommer upp om morgonen - FAKTISKT. Det är helt sjukt att jag - JAG - SJUSOVAREN EMELIE VENDELA(!) säger detta då jag nog är den segaste av alla sega om morgonen (och dessutom ganska lat, det får jag väl ta och erkänna.) Men just därför var det lite lyx (sa jag verkligen att det är lyx att bli väckt om morgonen?!) att tvingas komma upp så tidigt. Man känner sig... nyttig. Man har gått till skolan (även fast man inte gjort något - NYTTIGT. Bidrar till samhällets förbättring... ambitiös. Ni vet.) och sen har man plötsligt hela dagen på sig att göra en massa roliga saker! Man kanske är trött, men man kan ju alltid FIKA eller äta FONDUE eller KOLLA PÅ EN FILM.

:) Orkade du läsa..? DUKTIGT! Då har du väl gjort något NYTTIGT i dag också då! Läst ett inlägg om varför skolan (ibland) kan vara bra. :)

Här kommer har jag tagit en dag som exempel för hur skola kan vara nödvänlig för action! Så här fint kan man ha det.

Efter en lunch på Delicious House gick vi till stadsparken och solade en bra stund och lyssnade på Hometown Glory (Adele) från min iPod.



(Jag och mina solglasögon som jag sorgligt nog tappat bort :( )


Sen gick vi upp till skolan för att få betyg i något ämne minns inte vilket... Det kan ha varit Samhälle och då blev det ju positivt. :) 

Lite interiör-bilder från min skola ;)

Fönsterbilder :)

Efter skolan åkte jag, Josse och Anna hem till Anna där vi solade solade och drack vanilla latte, åt kanelbullar och chocolat chip cookies i hennes gröna trädgård. Sen grillade vi!


Josefine

FIN DAG

Igår åkte jag in till stan och satt en stund på gröningen och lapade sol tillsammans med Katarina och hennes syster Elisabeth. Sen åt vi glass och gick sakta in mot Kullagatan. Där var det demonstrationer. Först var det Sverigedemokraternas ungdomsförbund som bara var där - mycket poliser och folk med kameror - sen så hörde vi folk som ropade "VAD SKA VI GÖRA?!" - "KROSSA RASISTERNA!" och massor med folk kom gående på Kullagatan i en hop mot Sverigedemokraterna... Tycker inte om främlighetsfientlighet, tycker heller inte om våld. Så jag hoppas att de där poliserna inte behövdes så väldigt mycket.

I vilket fall så blev det lite "stalking" kan man väl NÄSTAN kalla det (nästa inlägg). Typiskt nog så var Katarina tvungen att åka hem sen, och jag som inte visste vart jag skulle ta vägen tills jag skulle träffa min bror hörde av mig till Anna som lyckligtvis var inne i stan med Sofia och shoppade. Så jag mötte upp med dem. Anna var trött och hungrig efter sin första jobbdag så jag kom med det fantastiska förslaget om att köpa en pizza och dela på. Sofia gick då och köpte en glass medans jag och Anna handlade vår efterlängtade pizza.

Sen mötte vi min bror Jonas (som köpt SUSHI) och satte oss för att äta på en brygga i Norra Hamnen. En sån fin dag! Den avslutades med paj med vaniljsås hos Katarina med film (Systrar i jeans 2).

Katarina utanför Fahlmans. Vi väntar på någon haha!

Anna mycket gladare och piggare efter en halv pizza.

Anna och Sofia (sofia ville inte vara med på bilden med hon sa att jag gärna fick fota hennes rygg.)

Min kära bror på en snabbvisit i Sundets Pärla!

Just nu sitter jag och lyssnar på : Radical Face – Ghost. Älskar "Welcome Home, Son" LYSSNA!

Dagarna är för tillfället så mycket sommar som de kan bli - om man bortser från att vattnet är för kallt för att bada i och inte särskilt mycket tid har tillbringats på sandstranden. MEN vi har fikat ute mycket den senaste tiden under en skinande sol och latten har smakat riktigt somrigt. ;) De här bilderna är tagna från i torsdags. Först skulle jag in och fråga efter sommarjobb på ett ställe - det tog mig ca tre kvart innan jag vågade gå in. Ibland får jag mina nervösa "attacker" och jag vågar inte göra såna enkla saker. Anna fick mig till slut att gå in där. Hon ringde från bussen och sa: "Nej, vi ses inte där du är. Vi ses utanför Espresso House. För när jag är framme så ska du redan ha varit inne och frågat efter sommarjobb. " Så lite krävdes det för att jag skulle in och fråga. Sen visste jag ju också att jag skulle känna mig grymt misslyckad om jag inte ens klarade av någonting så enkelt.

Anna hade varit på ett jobbmöte hon också och oroade sig lite över sitt kommande jobb. Under fikan förklarade vi utförligt för varandra varför vi inte behöver oroa oss över såna saker - jobb och sånt. Sånt jobbigt.
Dagen blev bra!!! Efter fikat satt jag och Anna på en brygga medans Anna gick igenom alla mina låtar på min iPod. Typ en/två sekunder på var låt. Sen åkte Anna hem och jag hämtades upp av en cabbe - av min pappa. Susanne och hennes dotter Matilda var också med. Så åt vi på "Barfota" - en resturang belägen precis vid stranden. Jag tog en räkrisotto och jag har aldrig ätit något så gått förut. Sen gick vi en liten promenad vid gröningen, käkade efterrät på Pistaschia och sen väntade vi på tåget till Malmö med Matilda en lång stund - ca en halvtimme. Men det var väl... intressant.


Anna med Dagliga kaffet och Dagliga hallonpajen - sånt man måste äta OFTA om man vill leva i CARPE DIEM.

Ser ni hur solen närmar sig???
Radical Face – Ghost

Bilder från när jag, Josse och Anna fikade på Mezo i måndags. Det var verkligen underbart mysigt. Vi satt vid Mariakyrkan under gröna träd och svepte in oss i mjuka filtar och pratade om allt vad vi kunde komma på medans vi såg hur solen sakta gick ner bortåt Kullagatans håll. Jag tror vi satt där tills klockan var elva, och det var ändå ganska så lite folk fram tills mörkrets inbrott - då skulle plötsligt hela stan fika just på Mezo verkade det som. Älskar att de har öppet tills så sent - det uppskattas då sommarlovet är en tid för sena timmar.

Sitter och plingar melodier på mitt piano medans solen skiner utanför fönstret. Alldeles snart ska jag dra iväg till Anna. Imorse var första gången detta året då jag tänkte: "Sommarlov". Innan har det nämligen inte känt som sommarlov riktigt, det kan bero på det fula vädret men det kan också bero på att jag inte var på min förra skolas avslutning förrän igår. Det är underligt att deras avslutningsdatum fortfarande har kontroll över mina sommarlovs-känslor! Sick!
 

Så nu är det sommarlov. Eller rättare sagt så blev det sommarlov redan i torsdags. Så konstigt det känns  - att ettan redan passerat. Det gick så himla snabbt. Plötsligt så har ett år gått.

Jag minns hur det var för ett år sedan. Då hade jag ingen aning om hur gymnasiet skulle arta sig - så nervös jag var. Tänk så skulle skolan inte vara bra? Tänk så skulle jag inte få några kompisar? Tänk så skulle allting i skolan visa sig bli alldeles för svårt för min lilla hjärna att förstå? Tänk så skulle jag vara blyg, alltid, alltid, alltid och alltid sitta själv i klassrummet och under lunchen?

Så blev det inte. Nu är Campeon nästan som mitt andra hem. Jag har inga problem att stanna där efter att vi slutat bara för att hänga med kompisar eller liknande (fast oftast vill man bara och fika). Allting är så annorlunda! Och jag har skaffat nya vänner vars vänskap troligtvis kommer hålla hela livet. De känns förresten inte så nya nu - det är som om jag känt dem minst halva livet.

Och allting blev ju så bra! Jag kan knappt tro det. Jag är inte fast längre. Varje dag är olik den andra. Det var inte så för ett år sedan - då det kändes som om det var en dag som upprepades igen, igen och igen med ytterst små olikheter. CARPE DIEM. Äntligen så känner jag det som om jag besitter någon slags frihet.

Jag utanför Mariakyrkan.

Alexandra - vacker som få.

Söta Tova.

Annelie och Sofia fina till sommarlovet.

Fina flickor!

Jennys avslutningsbild - hon ska börja i paralellklassen nästa termin!!!! nooo!

När kvällen nalkades for jag iväg till Anna-Sofia där jag och Anna krängde chips, dipp och pepsi. Sen dreglade vi över våra favoritmän - Ben, Jerry och Jacob Black.

ANNA! Vi spolade tillbaka ett antal gånger vid scener där herr Tanned Musklig Black vidrörde Bellas rygg, kort masserade Bellas nacke, tog tag i Bellas hand, satt på Bellas säng, kramade Bella, stod i Bellas rum med en sexig back... och, ja, listan kan göras lång. Låt oss bara säga att New Moon blev New Moon the Extended Version - någon timme längre eller så blev den nog allt på grund av alla tillbakaspolningar. Alltid tänkte vi oss själva som Bella såklart och kom med otaliga oslagbara kommentarer och vi kom överrens om att vi kunnat sälja vår hund för att få ihop pengar till en natt tillsammans med das Black.
Kvällen blev komplett!

"And I'll soon forget what was never there
Your words are ash and dust
All that's left is a song I've sung
The breath I've taken and the one i must

If your born with a love for the wrote and the writ
People of letters your warning stands clear
Pay heed to your heart and not to your wit
Don't say in a letter what you can't in my ear."


Johnny Flynn – "The Wrote & The Writ"

Jag är just nu så trött så att jag lätt kunnat lägga mig tillrätta här i soffan och somna här och nu. Åh, lockande tanke! Men nej, nu måste jag alldeles, alldeles strax ge mig iväg till gröningen och spela brännboll och fotboll + någon snackade om kubb. Kubb spelar jag gärna! Resten kan jag skippa. Av någon anledning så går det aldrig bra för mig i lekar och sporter som innefattar mycket springande.

Ni får i alla fall önska mig lycka till!
Sia – My Love - Soundtrack Version

PS Å vad jag längtar bort till någon stor stad som t ex New York! Det kommer troligtvis förekomma en del tjat angående just detta i nästkommande inlägg. Jag vill så gärna ha allt inom räckhåll och upptäcka nya människor och platser. Jag orkar inte med gröningen! Jag vill till Central Park!!!