Vi har inget att dölja för varandra. (Dagarna då vi bytade ut Espresso House mot Waynes Coffee.)

Koppi är stället för pinsamma samtal i samband med intaget av det som kallas pure perfection (seg kladdkakemuffins, var sked doppat i rårörda hallon). Säg då att man sitter där, på Koppis uteservering, och en bit ifrån dig sitter ett gäng med äldre killar och tjejer, varav en är från Kanada eller USA. Då kan man tjuvlyssna lite på dem medans ens kompis är på toa. Bara ett tips.

Nu har det också blivit så att jag inte haft tillgång till internet på ett antal dagar. Omständigheterna får förbli ett mysterium för er som inte känner mig. Men låt mig säga så här; att i tisdags så fick jag packa väskorna och sova hos anna en natt, och två nätter till i Emelies hus. Nu har jag varit hemma någon två nätter eller så men ändå inte haft tid till att blogga. Så nu bloggar jag!

Å i tisdags så hade jag förresten min första teater-lektion. Kollar tillbaka på ett inlägg här på bloggen då jag fick ett infall av att jag ville börja teater. Att man kan uppnå grejer, och bara bestämma sig för att göra en grej så snabbt, är ganska häftigt och läskigt på samma gång. Det funkar ju att bli bra på nya grejer och att ändra på saker och ting till sin fördel. Viktigt att komma ihåg. Just det där med att hitta sin grej och följa sin dröm, se möjligheter istället för begränsningar, det är ju faktiskt bloggens tema också. Jag ville förändra mitt liv när jag började blogga. CARPE DIEM! :) http://dreamsbegin.blogg.se/2010/march/utkast-mars-3-2010.html#comment

Pure Perfection (shit det låter som en parfym eller smink!)

Koppi och Annas axel.

Hoppsan! I onsdags så försvann en lektion mystiskt och jag och Anna tog oss in till stan i perfekt tidpunkt till lunch, som vi åt på Ebbas Fik med skolans underbara matkort.

Staden började vakna och en man hade fullt upp med att spruta bort grönt klotter från en vägg. Han var så cool med sin anti-klotter-truck.

Vi hade lite tid på oss innan skolan började klockan tolv så vi satte oss vid Mariakyrkan för att njuta av att sommaren fortfarande inte lämnat oss trots att vädergubbarna sagt att det skulle bli en "fin HÖSTDAG"(?!)

Solen lämnade inte oss på hela dagen och många timmar senare väntade Anna på sin buss och jag på min teater nere vid Dunkers kulturhus.

Nästa dag - torsdag - och fikat var ett faktum. På waynes coffee. Med morotskaka. För ovanlighetens skull. Det blev en hel del bilder på Anna och väldigt få på mig eftersom jag har kommit på att jag inte gör mig bra på bild.

Fortsättning följer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0