(som en diagnos av Nuläget i mitt liv)
Analys in i detalj (som en diagnos av mitt liv); Alltid dessa dalar, aldrig någon fast punkt, aldrig vila på riktigt. Antingen lyckas jag med ämnen i skolan utan det minsta ansträngning - svenska och engelska där jag flyter fram - eller så faller jag mot en klar vattenyta för att spräcka den med ett smärtande magplask. Så många misslyckande. Idag var ett misslyckande. Ett magplask, och ja, det gjorde så fruktansvärt ont. I magen, i hjärtat, i hjärnan, i alla de förväntningar jag haft på mig själv som jag nu tvingas omvärdera till framtida utmaningar.
Att ha skrivet på svart och vitt att man är absolut sämst är ingenting som får fötterna att hitta fast mark, tvärtom. Sånt får en att må illa, för man blir så himla förbannad på sig själv för att man är så otroligt dålig. Fy vad jag hatar matte. Fy vad jag hatar när jag måste resa mig snabbt ur leran där jag blivit smutsig och trampad på av egna fötter. Känner för något nytt och fräscht - MVG kanske?
