Det är egentligen inte särskilt synd om mig
Jag kan tycka så hemskt synd om mig ibland. Som när jag går hem från bussen och fryser, när min mamma skriker och klagar på mig eftersom jag varit för lat för att diska, när jag inte klarar av ett prov jag lagt alldeles för lite tid till att öva på. Jag tycker synd om mig själv när skånetrafiken krånglar, när jag har ont i magen, när jag bränner tungan på teet, när skolan tar bort vår enda sovmorgon.
I timtal kan jag sitta på ett fik, äta kakor och klaga på alla dessa smågrejer som förstör mitt fucking liv. Och varför har jag ingen pojkvän? Varför har jag inga normala föräldrar? Varför har jag inga pengar? Varför hatar min syster mig? Vart fan är mina pengar egentligen och vad fan är problemet med mina föräldrar?!
Det är så jävla synd om mig. Ville bara påpeka det.
Kommentarer
Trackback
